Sommarregn....
.......är ju så himla mysigt! Efter dagar med alldeles för varmt och klibbigt för min del, strilar det nu så härligt utanför fönstret, medan jag sitter inne tillsammans med tända ljus och ett glas vitt. Att stackars sambon befinner sig vid Tillhedstjärn och försöker dra upp en regnbåge till middag, behöver vi ju inte nämna (har f ö säkrat upp med kyckling om utifall att)... Hihi!
Imorgon är det tänkt att en start i lydnadsklass III ska ske, men det är fullständigt beroende på vädret. Krut är inte riktigt klar, och det var mest tänkt som en kul grej eftersom dom medtävlande består av nära och kära här uppe. Men är det så att regnet står som spön i backen, får tävlandet anstå. Jag känner inga "måsten" att lägga Krut på en dygnsur plan (trots att det säkert är nyttigt eller nåt) och min vinnarskalle är alldeles för liten. Vi får se, helt enkelt.
Däremot har veckan såklart bestått av viss hundträning, delvis pga detta, och jag kan säga att om vittring tycker vi inte! Hur jag än bär mig åt, så känns det oerhört slumpartat - och att byta metod två dagar innan ev tävling känns inte alls genomtänkt.
Igår tillbringades kvällen på Gagnef-Floda BK, där ett gäng godingar tävlade. Alldeles bortsett från alla satans knott, var det, som vanligt en puttrig kväll med skratt och fniss och uppsluppen stämning. Som både Carolin och jag sa, det är ju lätt att garva när man inte själv är den som ska tävla!
I övrigt har inte så mycket passerat sen sist, och det är liksom själva vitsen med semester. Sambon har ju jobbat, så han har suttit där han har suttit, medan jag har kajkat runt lite på eget bevåg. Det är skönt ibland. Vid något tillfälle, så lyssnade jag på ett radioprogram, där det diskuterades vad man kan/vill göra ensam, och programledarna (sannolikt bra mycket yngre än jag) kunde absolut inte kunna tänka sig att t ex gå bio eller gå ut och äta, utan sällskap. Jag tycker precis tvärtom! Att gå på bio ensam, betyder ju att man verkligen kan se exakt den film, som bara man själv vill! Att käka lunch eller middag på en restaurang, kan vara underbart att göra ensam, om man har med sig en bra bok t ex.
För en person som jag, som gärna dras med, gillar allt nytt och spännande, som ömmar för trasiga själar, som oftast vill mer än jag orkar, är det en livsnödvändighet att lära mig att vara ensam, att ha tråkigt, att våga känna efter, att inte alltid hoppa på det där hjulet utan stanna i stunden till och från, att känna efter var jag mår bra....En livslång träning, men jag blir bättre och bättre på det!
Idag börjar sambons semester också, vilket betyder att vi blir mer mobila. Vi har både små och lite större planer, så vi får väl se vad som blir av. Kanske blir det bara turer med Marängen - det vet man faktiskt inte!
