Man måste liksom våga prova....

....och det är precis det jag gör den här sommaren (också ska kanske tilläggas, då jag har provat en massa grejer dom senaste sex somrarna)! Har ju fått den fantastiska möjligheten att hjälpa Kerstin lite på Vidablick, vilket är helt unikt för en storstadsbrutta som jag. Att få tillbringa några dagar här och där, i denna unika miljö, är otroligt lyxigt om man heter Lena, och det är ju precis det jag gör!
 
Häromkvällen var det besök av Caféorkestern, som spelade både det ena och det andra, med utsikten som bakgrund. Jag, som älskar vidderna, blir nästan religiös på kuppen - men bara nästan!
 
 
Typ världens gladaste spelmansgäng!
 
 
Är det inte helt underbart?!
 
 
Och så vidderna. då ra´..... Går liksom inte av för hackor, precis!
 
Släkten-är-värst är självklart med vid dessa tillfällen, så även Kerstins hundar - i synnerhet Blaze.
 
 
Lika bra att sova i väntan på något roligare!
 
       
 
Knoppade över på vandrarhemmet, vilket var rent mysigt. Jag i ena sängen och Släkten-är-värst i den andra, och Kerstin och Blaze i rummet bredvid.
 
Väl hemma igår, var jag rätt så nöjd och tänkte mig ett stilla telefonsamtal med uppfödare Anders i sommarkvällens tysthet (visserligen tillsammans med myggen, men ändock)...
 

Håll med om att det ser lockande ut, men vad tror ni hände?!
 
 
Jo men visst, med moster i täten, körde Släkten-är-värst megarace runt trädgårdsmöblerna, såklart....
 
 
'
 
......och systersonen är inte sen att hänga på! Uppfödaren undrade vad sjutton jag höll på med, eftersom jag lät så ofokuserad, men nu kanske viss förståelse visas! Men visst, dom är ju sjukligt glada, nöjda och aktiva!
 
Efter en god natts sömn, alt nerklubbad, var vi redo för en ny dag. Denna skulle startas med lydnadsträning på Nedansiljans BK (numera min hemmaklubb). Kan tyckas märkligt, men nu har jag verkligen landat i att det är den, tveklöst, trevligaste brukshundklubben jag har varit på! Har nämnt det förut, men gör det gärna igen: Om alla brukshundklubbar gick på charmkurs hos Nedansiljan, så skulle dom antagligen få fler nya medlemmar! Att "kosta på sig" att ha en elittrupp på sin hemmaklubb, är det inte många som "har råd med", eftersom det ofta är människor som inte är så pigga på att ta emot nya, lite mer okunniga hundägare...
 
Nåväl, mötte upp Linda och Ida strax efter 9, och vi körde igenom respektive lydnadsklass. Vi ska, alla tre, tävla på tisdag, och lite mer övning ger förhoppningsvis mer färdighet!
 
 
 
 
Min nya kärlek - Jersey!? Det måste vara den allra sötaste, lilla beagle jag nånsin har sett!
 
 
 
 
Ida och Rover körde lydnadsklass ll, och han var så duktig, the old man! :)
 
Därefter fick jag ytterligare sällskap av Carina och Siba, så det var fullt ös hela förmiddagen.
 
För egen del tränade jag självklart lydnadsklass l med Krut, och återigen blev jag påmind om hur ung han är. Ida råkade klappa i händerna vid ett tillfälle, och då hade Spindeltarzan jättesvårt att släppa fokus på henne. Annars gör han ju momenten riktigt fint, rent allmänt - är bara så jädrans lättstörd. Har nu bestämt med mig själv, att det blir inget hälsande på vare sig den ena eller den andra, då det är träning (gäller såklart tävling i ännu högre grad)! Då är det enbart Krut och jag som gäller! Han är ung, ivrig och högtempererad - varenda grej kan bli en störning om det vill sig illa.
 
Då vi blev ensamma, passade jag på att nöta linförighet, läggande och ställande lite extra, och då gick han superfint, min älskade Krut!
 
Med fröken Fis, blev det fokus på fritt följ, hopp, stegen och A-hindret. Alltså, hon är ju mer vild än tam, den där madamen!!!! Allt gör hon med liv och lust och i ungefär 700 blås! Kunde hon skratta högt, så är jag helt säker på att hon skulle göra det! Inget räds hon, inget grubblar hon över - det är verkligen fullt ös, medvetslös! Kommer på mig att konstant le/skratta när jag tränar med Drama, och det håller på att bli detsamma med Kruten! Underbara, stabila, arbetsvilliga och trygga hundar är det, ta mig tusan! <3
 
Efter detta passade jag på att köpa mig en fön (minns inte när jag ägde en sån senast), några nya tröjor och x antal tuggben och därefter tillbaka till Furudal. Eftermiddagen har tillbringats i hemmets lugna vrå, tillsammans med tvättmaskinen, två trötta hundar och lite blomvattning (där, i och för sig, Krut var högst delaktig). Kvällen kommer att bli extremt lugn och tidig. Imorgon kommer Annika och träning väntar - igen!!!! Kuuuuuligt!!!!
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad är det egentligen vi gör?

Det är en fråga som flera har ställt, då jag har babblat i telefon eller med någon granne eller så. Så då är det väl lika bra att avlämna en liten rapport från det furudalska livet, då. Som sanningen att säga inte innehåller sådär värst mycket.... Precis det jag kom hit för alltså!
 
Lite hundträning av avverkats, med betoning på ganska lite faktiskt. Var på den öppna träningen i måndagskväll, på klubben, och Krut gick hyfsat bra. Nöter lite moment då och då, men vill inte peta alltför mycket just nu. Har ingen aning om det är rätt eller fel teknik, men nu gör vi så i alla fall. Vi brukar vara så sjukt flitiga med träningen, så lite semester skadar nog inte.
 
Det betyder, i sin tur, inte att Släkten-är-värst är overksamma på något som helst sätt! Vi badar, promenerar, cyklar och sen två dagar tillbaka, har vi även börjat jogga. Däremellan hänger vi på Vidablick, där vi är begåvade med eget rum, minsann. Inga problem att somna på kvällarna, om man så säger.
 
Ta nu inte detta med "joggandet" på alltför stort allvar, är ni gulliga. Jag avskyr att, storstilat, gå ut med att jag har "börjat banta", "börjat jogga", "börjat läsa tysk grammatik" osv, osv, eftersom fallet blir lite extra platt när man tjoat alltför högt. Men icke desto mindre, så har jag faktiskt varit ute och joggat med hundarna två dagar i rad, och är mäkta stolt! Visserligen är varje meter en nära döden-upplevelse, men det blir väl bättre om jag härdar ut ett tag, tänker jag. Förhoppningen är att stärka upp min evigt smärtande rygg och få lite kondis "på köpet". Vi får väl se hur det går med det. Släkten-är-värst är i alla fall jätteglada! Drama travar så fint i joggingbältet, medan Krut springer i fotposition. Han tror nog att vi tränar "med språng, marsch"!
 
Idag tog vi oss en tur till Rättvik, och jag fick en frisyr med hel lugg. Känns bra nu, men blir kanske galen då den har vuxit lite...
 
Igår var vi på Orsa Outdoor och provade friluftsbrallor. Fanns typ en miljon att välja på, och jag provade ungefär 999.999 stycken innan jag hittade ett par som passade. En del var för långa, några för små, somliga för varma och några hade fel färg! Nu finns det i alla fall ett grått par med neongröna detaljer införskaffade, och jag känner mig nöjd. Carolin From hälsade, att kommande tävling skulle gå galant med dessa undergörande byxor! Jag hoppas att hon har rätt! Sen är det bara att köpa ett nytt par, när det är dags för nästa klass....
 
Tja, nu har ni en viss uppfattning om hur dagarna förlöper här hos oss, och som ni ser, så har vi det bra. Ibland blir det lite långsamt, och då måste jag påminna mig om jag kan göra andra val. Och då brukar jag komma ihåg, att det var ju just det jag inte ville! Att koppla av är en svårbemästerlig konstform, minsann!
 
 

Älsklingen Krut är friröntgad!!!!

 
Det var ju inte alls det jag skulle blogga om, och precis innan det beskedet, var jag dessutom deprimerad för att alla hade åkt hem....
 
Återigen gör livet en vändning, ett kast, och det som var nyss blir helt annorlunda! Plötsligt är jag glad som en speleman  - tacksam för att jag valde kennel Keeponix och fick Drama, tacksam för att Maja parade härliga Alecto (Dramas mams tillika Kruts mormor), tacksam för allt jag har fått med mig från Anna och Roger, tacksam för att jag åkte och tittade på den där valpen som jag inte skulle ha och ytterligt tacksam för att jag ändrade mig! Jag är även oerhört tacksam för allt stöd jag får från Dorthe och Anders gällande träning och för att just ni är Krut´s uppfödare! Säger som kollegan Micke: Nu kööör vi!
 
 
Moster och Krut kampade då och kampar nu!
 
Nåväl, jag skulle ju egentligen blogga om vår träning idag, så jag gör väl det nu då! Efter två dagars hängande, höll Släkten-är-värst på att gå upp i atomer och det var hög tid att hitta på något att bekymra hjärnan med. Alltså fräste sambon och jag iväg till skogs för lite arbete.
 
Jag lade ett spår till fröken Fiol på sisådär 500 m - 4 apporter och ett slut. För Krutens del, så gällde intresset för spåret. Sambon lekte som en tok med slyngeln och skenade sen ut i skogen tillsammans med kampstocken. Krut gick helt ok, men inte super. Inget konstigt med det - vi har enbart fokuserat på lydnaden en längre tid - så han var lätt ringrostig. Löste i alla fall uppgiften och höll koncentrationen hyfsat.
 
Körde även uppletande (tre skick), vilket vi inte nött ihjäl oss på. Krut jobbade jättefint - jobbade lugnt och koncentrerat och plockade faktiskt in varenda föremål. Duktig kille! Drama körde också några skick, helt utan problem såklart!
 
Sen var det spårdags för fröken Fis och husse. Sambon har aldrig spårat med denna ärtiga dam tidigare, utan ägnat sig åt Elsa, så det tog en stund innan han kom på knepet. Men sen gick det kanoners!
 
 
Hon är jäkligt på hugget, lilla Draken!
 
 
Husse chillar inför kommande utmaningar!
 
 
Kommer iväg så fint, så fint.
 
 
Inga problem med att hitta apporterna...
 
 

.....dock lite problem med spårlinan! Allt medan Drama intresserat iakttar sin älskade husse!
 
 
Slutet gott, allting gott! Och heder åt min IT-sambo, som gör sitt bästa för att delta i aktiveringen av våra raringar! Det är ju ingen light-version precis, men han kämpar verkligen på efter allra bästa förmåga!
 
Nu sovs det, minsann, och jag bakar bullar mellan bloggeriet, och är bara så glad för mina fyrbenta!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg