Uppföljning av sommarens skyddsläger i Dala-Floda.

Det må så vara, att sambon är något mer internationell i sitt resande, med globetrotter är jag allt - jag med! Jag flänger som en tok mellan hemma och Nynäshamn, hemma och olika skogar och som nu - hemma och Dala-Floda!
 
Som redan nämnts, så bestämdes ju en uppföljning på lägret i somras och det var alltså dags den här helgen. Vandrarhemmet i Mockfjärd bokades och tanken var att vi skulle fräsa iväg fredag efter jobbet. Nu föll det sig så, att Kruten var magsjuk på fredagsmorgonen och jag valde att avvakta tills igår, lördag, innan jag bestämde mig för att åka. Men när han skenade runt som ett utsvultet expresslok härhemma igår morse, så var det liksom bara att packa bilen och ställa in autopiloten på Dalarna.
 
Alltså, jag vet verkligen inte vad det är med mig, men det händer något när jag kommer till Dalom! Jag blir lugn, glad och nöjd och känner mig rent löjligt tillfreds med tillvaron. Tycker att det är helt fantastiskt att ha detta härliga umgänge och att ha tillgång till den helt fantastiska miljön, och det var så himmelens roligt att möta upp hela gänget för lunch på thaien - som brukligt är!
 
Efter käket var det dags att köra igång skyddet, och vi fick starta först, lille Krut och jag. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men plötsligt så kunde han IPO-ettan, utan att vi ens har tränat sen senast!!!! Jonas undrade vad jag hade gjort med honom och jag stod mest som ett fån och kunde inte svara på det - eftersom sanningen är att han har varit avställd från skyddet, han Kruten. Jag har ju ägnat nästan all tid åt spår och lydnad och har känt att jag liksom inte kan hinna med allt....
 
 
 
 
 
 
Ja, här ser ni lite hopplock från helgens träning och jag kan bara konstatera att jag är oerhört nöjd! Som passus kan jag också säga att jag är väldigt glad för Michelles foton, eftersom jag hade åkt ifrån kameran.
 
Nu är det inte så att jag planerar IPO-start inom kort, men det gläder mig enormt att se Krut gå så tryggt och stabilt i skyddsarbetet! Som Jonas (vår fantastiska figge) sa: Han måtte ha vilat sig i form! Och som min hjärna funkar, så tänkte jag direkt: Han kanske har vilat sig i form till elitlydnad också - jag bara inte testat! Hihi!
Nu är vi i alla fall hemma och vi är nöjda och vi är trötta! Ser redan fram emot nästa gång vi ses!!!!
 
 
 

En helg proppfull med känslor och aktiviteter är till ända!

Nu är det redan söndag kväll och jag sitter här och känner mig lätt förvirrad faktiskt. Alldeles, alldeles nyss var det fredag och jag kände mig sprudlande glad, när jag hämtade sambon på Arlanda. Två dygn senare, sitter jag här och känner mig ganska ämlig och ledsen och ensam, eftersom samma sambo redan har återvänt till främmande land igen - utan att jag liksom var färdigtankad..... I sanningens namn så är det inte alls konstigt, faktiskt. Vi visste redan från början, att den här helgen skulle vara overbooked, så det är bara att gilla läget.
 
Sen tusen år tillbaka, hade jag lovat att vara ringsekreterare på Nynäshamns BK:s inofficiella utställning, som gick av stapeln igår, så både sambon, Släkten-är-värst och jag stapplade upp i arla morgonstund och fräste dit. Trött eller inte, så är det ändock alltid kul att träffa likasinnade (extraplus för kram med Marie) och efter timmarna många, fräste vi hem igen.
 
Där inträdde någon form av multivila innan vi hoppade in i Blomgren igen, denna gång för att fira dotterns 25-årsdag, i sällskap av familjen. Vi hade en superputtrig kväll och det blev ännu senare än vi hade räknat med, så den där planen att sitta tillsammans en stund och småbabbla över ett glas vin, gick i stöpet och vi, typ, svimmade av i samma stund som vi kom innanför dörren. Som passus kan tilläggas, att nånstans runt 5-rycket, väckte lille Krut sin älskade matte och sa att han var nödig, så då tog vi oss en liten promenad.... Gaaaaahhhhh!
 
Well, well, så var det då redan idag, så att säga. I vår lydnadsgrupp finns en liten trevlig vana, nämligen den att fika på något mysigt ställe en gång/månad, efter träningen. Nu stod Häringe Slott på tapeten, och eftersom jag älskar slott, så var jag gruvligt sugen på just den här fikan. Trots att jag ofta promenerar just där, så har jag aldrig varit inne i slottet - vilket i sig är synnerligen märkligt, men ändock ett faktum.
 
Efter visst dribblande hit och dit, rättade sig den gulliga gruppen efter sambons flygtider, och kl 11.30 sharp, möttes vi vid entrén....
 
 
Älskar den här bilden! Får mig att tänka på telefonreklamen, med familjen som gör som dom vill!
 
 
Här har vi vår sammanhållande, engagerade och fotograferande Anette!
 
 
 
 
 
Omgivningarna är helt fantastiska!
 
Jag blev glatt överraskad av tillgängligheten till slottet! Trodde att man var välkommen till ett café/restaurang och inte så mycket mer - det var en trevlig insikt att man kan röra sig ganska fritt samt ta med hund, om man vill. Känns inte som om Släkten-är-värst är helt lämpade för slottsbesök, men det finns ju andra hundar! Hahaha!
 
 
Lyckliga lernosar!
 
 
 
 
 
 
 
 
Häringe är ett fascinerande slott, men ett förvånansvärt "hopkok" av nytt och gammalt.
 
 
 
 
 
 
 
 
Här höll Stefan, Sofia och sambon på att fastna i fängelsehålan, men det löste sig - tack och lov! Haha!
 
 
 
Sjukt spännande gång i källaren....
 
 
Efter en härlig rundvandring, gick vi till bords, och för egen del hade jag ju redan bestämt räksmörgås. Say no more!!!!!!!
 
 
 
Vet ni, jag tror helt enkelt att vi passar som slottsherrar, sambon och jag!
 
Efter denna underbart, ljuvligt trevliga start på dagen, åkte vi mot Arlanda och det var inte det minsta roligt. Jag känner mig i ofas, ledsen, lite irriterad och missnöjd. Det är nu man tackar ålder och erfarenhet för hjälpen - jag vet att det känns bättre imorgon igen och försöker nu njuta av en lugn och skön kväll tillsammans med nötterna!
 
Imorgon är det jobb och hundträning på kvällen - det gör gott!