Bara en bra dag, helt enkelt!

Somnade som en klubbad säl igår kväll, och vaknade en väldig massa timmar senare - och då var det lördag. Planen var att jag skulle åka till Nynäs BK och vara med på städdagen, men eftersom jag är så synnerligen klok och förståndig - och framförallt jäkligt trött - så bestämde jag mig för att tillbringa dagen i lugn och ro. Alltid detta dilemma med att ställa upp kontra ta hand om sig själv, men idag vann det sistnämnda. Man måste ju liksom orka med sin vardag = jobbet, dessutom har jag två välfyllda helger framför mig.
 
Som sagt, lång sovmorgon var det, men framåt 12-snåret kom vi i alla fall iväg till centrum, Släkten-är-värst och jag, för shopping av dagens nödvändigheter. Sen fräste vi, utan att passera stopp, direkt till Erstavik för långpromenad.
 
Det blev precis sådär mysigt som jag liksom hade sett framför mig! Solen sken, alldeles lagom höstigt, det virvlade lite gulnade löv i blåsten och luften var klar och hög. Underbart! Vi skulle absolut inte plocka svamp, men jag hade med en "nödpåse" om utifall att så att säga... Och tur var ju det, för sen det senaste regnvädret, har minsann trattisarna poppat upp både här och där!
 
Tänk, det är alltid lika spännande att plocka svamp tillsammans med Drama och Krut. Mestadels hoppar dom sönder åtminstone 25% av skörden, i sin nyfikenhet över vad jag håller på med. Ingen skillnad idag, kan konstateras.
 
Drama har ju uppnått den aktningsvärda åldern av 6 år, och uppför sig faktiskt rent vuxet till och från. Men Kruten, lille Krut - vad göra med honom?! Under dessa knappa 2,5 år, har han utvecklats från, förmodligen, världens gulligaste valp till en följsam lydnadshund till en finnig tonåring till en yster och lätt hörselskadad kalv på grönbete!!!!
 
 
Han är alltid snäll och vänlig, det kan ingen ta ifrån honom, men vad f-n hände med lydnaden?!

Det är mycket "kommer sen, är lite upptagen för stunden, måste pinka, ursäkta, men saaaa du nå´t just nu" och jag hoppar på stället, skäller, hytter osv, osv. Tur att jag har bestämt mig för privatlektioner med åbäket, annars vet ingen hur det kommer att sluta! Hahaha!
 
                                                                                                                                                                                På plats hemma igen, slocknade Släkten-är-värst som två små nyponrosor, medan jag har ägnat mig åt lite tvätt och städning och pyssel - sådär rent allmänt.
 
 
Nu har vi fått nattgäster i form av dom ytterligt små och fåniga "barnbarnen", eftersom dotter och sambo är på kryssning. Imorgon blir det upp med tuppen, tror jag i alla fall, för transport mot Nynäs. Ska köra lite lydnad och spår tillsammans med Micke och Bella. Det blir puttrigt!
 
Ha en fortsatt trevlig kväll och helg!
 
 

Vilken underbar och rörig familj jag har!

Idag hade fröken General = dottern, kommenderat inställning till familjedag, och då är det ingen som törs säga emot. Tack och lov, ska tilläggas! Dagen till ära, hade sonen  bestämt sig för att hedra oss med sin närvaro och lilla mamsen tillbringade dagen under lätt gråtmild känsla. Det är så skönt med vuxna barn, och det är lika underbart att dom finns och har det bra!
 
Vi styrde kosan mot vårt vanliga ställe, Hammersta Borgruin, vilket nästan har blivit tradition under sån´a här dagar. Jag tror inte jag behöver säga så värst mycket mer, utan försöker mer förmedla känslan av en puttrig dag tillsammans med älskade "ungarna", sambon och alla våra överlyckliga jyckar.
 

Älskar den här bilden - den säger ungefär allt (trots den dåliga kvalitéen).
 
 
 
Så länge sonen har funnits, så har han klättrat, hoppat, farit och hållit på. Ingen skillnad vid 19 år heller...
 
 
Ingen skillnad här heller - dottern fotar och fotar!
 
 
Jag tror att Drama är lyckligast av alla, när vi är här!
  
 
Som sagt var...
 
 
Lite hussemys när man liksom ändå passerar.
 
 
Drama och Ralph kör järnet på murarna!
 
 
Här är faktiskt alla på plats, förutom sambon och jag!
 
 
Drakmoster rules!
 
 
Se ovan!
 
 
Släkten-är-värst funderar på nästa drag.
 
 
Liten Xtra ser sig omkring och får syn på....
 
  
 
..... sambon där borta! On my way!
 
 
Oh, vad skönt att allt gick bra!
 
 
Syskonkärlek och bestigning av Mount Everest!
 
 
Adam försöker sig på den tuffa klätterväggen! Hahaha!
 
 
Och så sambon...
 
 
.....som sen övergick till att be till Mecka!
 
 
 
 
Krut var överlycklig att brorsan lekte lite med honom på plan mark!
 
Efter den sedvanliga grillkorven, under lätt förvirrade former, drog vi oss tillbaka till bilen. Där övertalade (läs: tvingade) jag sonen, att figga lite till Krut, vilket visade sig vara ett lyckokast! Lille Krut var superladdad och klämde i med jättefina fullbett i ärmen! Tack för det, liksom! Drakmoster fick också bita lite och med det var hon ytterligt glad och nöjd!
 
Nu är alla avlämnade på respektive ställen och mammahjärtat är påfyllt. Jag älskar er massor! <3<3<3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Välmående!

Vi är på landet och har det bra, sambon, Släkten-är-värst och jag. Det är nästan som allra, allra bäst såhär års, tidig höst och inga semestertider. Luften är hög och lite sval, det vilar ett lugn över bygden som gör att man blir alldeles lugn och glad i hjärta och själ! Det kan kanske vara så att jag har en ålderskris, men jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad det eventuellt kallas - det går i alla fall ut på att försöka njuta i stunden och aktivt jobba på att inte jaga framåt hela, förbaskade tiden. Framåt lär jag ju komma, oavsett, tänker jag - helst utan hjärtinfarkt dock....
 
 
Vi tog semester i fredags och pep iväg redan i torsdagskväll. Jäkligt härligt att vakna i fina huset på fredagsmorgonen och ha helgen framför sig. Efter lite frulle, drog sambon iväg på cykeltur och hundarna och jag till skogs för lite spår (möttes sedemera upp för gemensam fika där bland tallarna = mysigt).
 
Drama orkar jag snart inte kommentera, eftersom som spår är typ det bästa hon är på, medan systersonen svajar mellan kärlek och plågsamma djurförsök  mest hela tiden. Det första spåret (relativt kort och rakt precis som det andra) gick alldeles lysande (kärlek) medan det andra var betydligt mer ofokuserat och tramsigt (plågsamma djurförsök). Jag skulle ljuga om sa att jag inte blir irriterad på unge herrn, men nya, sansade, eftertänksamma Lena analyserar, tänker om, tänker nytt..... och svär sen ve och förbannelse över mannen i sitt liv! Ja, jösses, skam den som ger sig, säger jag bara!
 
 
På kvällen gjorde vi (läs jag, eftersom jag ansvarade för matlagningen) vårt/mitt bästa att ta livet av grannarna, genom att bjuda på världens starkaste löksoppa! Måtte ha blivit en lätt överdosering av chili explosion, men trevligt hade vi oavsett! Hahaha!
 
Igår, lördag, stack vi till Rättvik efter frukosten, för diverse aktiviteter. Sambon har ju numera ett uppdämt behov av att cykla sig genom möjliga och omöjliga vägar i livet, så han tog sig an slalombacken t/r "iförd" MTB, medan jag mötte upp allra roligaste och härligaste träningsgänget på klubben.
 
Nu var det ju så jädrans roligt att ses, att det aldrig höll på att bli någon träning alls, men till sist tog vi oss i alla fall samman och fick lite vettigt gjort. Det känns som Krut börjar återfå sin gamla styrning, fast med viss mognad, så nu hoppas och tror vi att det kommer att hjälpa oss framåt i hundträningsträsket. Med dessa underbart positiva träningskompisar, så skulle man kunna starta eliten på direkten! Tack för all pepp, Maria, Tommy och Camilla!
 
 
Jahapp, sen vidare till allra bästa Vidablick med personal! Det var dags för årets partaj, och det var, liksom förra året, en brokig skara av sköna människor! Det är en sak som jag är alldeles extra förtjust i härupppe, och som jag kan sakna i Stockholm, och det är detta att man umgås över alla åldrar. Det är både fint och givande, tycker jag!
 
Som vanligt hade Kerstin och Erik lagt ner en massa jobb på att vi skulle trivas, och det gjorde vi! Vi traskade en tipspromenad (som sambon och jag minsann vann), vi fikade, vi babblade, lagade mat, käkade middag, trängdes runt disken i köket och - framförallt - skrattade. En helt underbar kväll med magisk utsikt över en stilla Siljan. TACK! <3
 
 
Hemma igen envisades sambon med att vi skulle sitta ute och ta ett glas vin innan vi hoppade isäng, men inte ens vi stod ut så länge i 5 graders kvällsluft. Hihi!
 
Nu är det söndag och vi vill inte åka hem - under några som helst omständigheter. Det är då mitt nya tänk, kommer så väl till pass.... Varför inte stanna och köra hem ultratidigt imorgon bitti, gör det så mycket egentligen någon enstaka gång? Jag vet att sambon vill göra så - jag kanske ska vara lite medgörlig, rent av!
 
Men först ska vi i alla fall ut i spårskogen, så det så!
 

Liknande inlägg