On the road...

Och så var det äntligen dags för vår efterlängtade tripp till Abisko! Ja, det var precis så lättsamt vi tänkte kring resan, och inget kunde ha varit mer fel, kan jag säga. Först efter två trivsamma övernattningar och framme vid den tredje, började vi fatta att det inte var läge att stanna lite här och lite där, om vi överhuvudtaget skulle hinna till Lappland, innan vi var tvungna att vända hem igen! Jäklar, vad Sverige är stort, när man väl börjar röra på sig lite!!!
 
 
Dag 1 - torsdag:
 
Efter att ha packat bilen med det allra mest nödvändiga, ställde vi in siktet på Östersund, Ullis och Chaos (kennelkompis till Drama). Ullis brukar alltid försöka få till "ett ses", när hon är neråt landet, så nu var det hög tid för oss att göra detsamma!
 
 
Vilka campare, va?!
 
Numera är jag väl medveten om att Östersund är rent löjligt nära, med sina 30 mil, så det var ju en baggis att kvista dit. På vägen stannade vi till vid Fågelsjö, som var en glad överraskning!
 
 
 
 
 
 
 
Tänk att det finns sån´a här guldkorn mitt ute i skogen. Det är lite man vet, och ännu mindre blir det, om man aldrig vågar prova!
 
Väl framme i Östersund, blev vi verkligen lyckliga, då vi insåg hur fint Ullis bor!
 
 
Ullis kamperar i det gulliga huset till höger, medan hyresvärden bor till vänster.....
 

....med denna vy över Storsjön! Slår ju vår lägenhet med hästlängder, kan jag säga!
 
Vi blev presenterade för Ullis syrra med familj samt en kompis och hennes familj - alla supertrevliga och lättsamma! Medan det gänget stod för fixning av middagen, började Björn och jag med vårt tältbygge (typ 20 m från Storsjön). Under en del oh:anden och vad fint:anden, från övriga, restes vårt tjusiga tält - utan att sambon och jag blev osams en enda gång! Kändes skönt att kunna framstå som två sansade och samspelta personer, inför alla dessa nya bekantskaper.....
 
 
Mitt uti i sjön, ligger en liten ö, med en ännu mindre fyr, som blinkade så fint i kvällen.
 
Efter en jättemysig kväll i halv storm och 10 gradig "värme", drog sig alla tillbaka - vi, för vår del, till tältet förstås. Vi kunde inte låta bli att sitta uppe lite till och mysa, med tända ljus och ett glas vin. Släkten-är-värst sov som små stockar och allt var toppen.
 
 

Som vanligt när det gäller sambon och mig, så blev vi så till oss, att vi struntade i att stänga för ordentligt när vi "hoppade i luftmadrasserna" - vi ville ju så gärna somna till utsikten, den lilla fyren och allt det där - så det blev en, minst sagt, stormig natt! Vi emottog tacksamt Ullis erbjudande om dusch och frukost inomhus nästa morgon. Det var väldigt skönt att tina upp!
 

Återigen stort tack, Ullis! Hoppas att vi ses snart igen - tiden gick alldeles för fort! <3
 
 
Dag 2 - fredag:
 
Idag var det time att styra kosan mot Nordingrå och Sussie, Kjelle och Anita. Anita är Sussie´s mamma och hon är bosatt i en liten ord som heter Nora Ström, några mil från Kramfors. GPS i all ära, men jä-r vad svårt vi hade att komma till rätt ställe. Ibland var vi ute i ren skog, enligt GPS.en, och inte alls på en väg....
 
När vi passerade denna lustiga restaurang, som visade sig vara thailändsk, stannade vi till och käkade lite innan vi tog oss an den allra sista biten.
 
 
Kan säga att utandömet var betydligt roligare än maten, men det är klart - inte mycket som slår Lada´s thaimat i Orsa!
 
 
 

Nora Ström har t o m en egen liten folkpark!
 
Nåväl, till slut kom vi såklart fram - till ytterligare en fantastiskt vacker plats och en härlig liten gård. Det var roligt att träffa hela gänget, och återigen blev vi bjudna på god middag och frukost dagen därpå. Dessutom försov vi oss till frukosten, vilket jag aldrig har varit med om i ett tält. Då brukar man vakna typ 5 på morgonen, ju!
 
 
 
Två campingvana typer!
 

Och så utsikten för dagen. Inte så dålig, eller hur?!
 
 
Dag 3 - lördag:
 
Efter att alltså har försovit oss till frullen, så packade sambon och Kjelle ihop alla våra grejor, medan vi andra rastade lite hundar (inalles 6 st), duschade mm. Sen var det dags för guidning vid Höga Kusten. Allt började jättebra, men snart kom regnet - ni vet, sådär igengrått och envist strilande. Familjen Brostedt var dock utmärkta  värdar - att det blev lite fel, kunde ju inte dom hjälpa! Fniss!
 
Först kuskade vi en rejäl sträcka på en brant skogsväg, där det lär vara (och så är det förstås) en galet vacker utsikt över Höga Kusten. När vi hade kartat oss uppför hela vägen, med vår tungt lastade bil, kunde alla konstatera att skogen hade vuxit så mycket, att vi faktiskt inte såg ett jota!
 

Vi fick i alla fall med oss några gudfruktiga ord på vår vidare färd...
 
Nästa mål var fantastiska Rotsidan, där jag har varit en gång förut med samma värdsällskap. Då sken solen och vi grillade korv på dom enorma klipphällarna. Nu såg det lite annorlunda ut - men fortfarande vackert såklart.
 

Svensk sommar när den är som allra bäst!
 
 
 
Sambon, Kjelle och Drama passade på att dra iväg efter en cach...
 
 
...medan Krut valde att se till att vi damer hade det bra!
 
Dagens sista sevärdhet, var en medeltidskyrka som har en väldigt speciell utsmyckning - på insidan. Det var några mil dit, och vi började känna att det var läge att starta resan ytterligare norrut. Men sån´t har aldrig hindrat mig ifrån en historisk byggnad, så vi hängde på. Men kan man tänka sig - när vi väl kom fram, så pågick ju ett bröllop!!!! Tji kyrka och tji utsikt, men jäkligt trevligt! Jag uppskattar verkligen när människor försöker dela med sig av det som finns runtomkring. Tusen tack för det, hela familjen och för er gästfrihet!
 
Vid det laget, hade vi enats om att vi nöjde oss med Örnsköldsvik som stopp för natten. Inte så långt - ca 10 mil - men det var sen eftermiddag, så det fick räcka. Vi hade spanat in en camping som lät bra, handlat det vi behövde för middagen och var på ett strålande gott humör. Dvs tills vi kom fram...
 
På vägen passerade vi ett fik, som visade sig vara K-märkt och jag förstår varför. Det kändes som om tiden hade stått still och vi var tillbaka på 50-talet. Urhäftigt!
 
 

Älskar deras skylt till ingången och funderar skarpt på att ta med den som motto i plugget efter sommaren!
 

Landsbygden när den är som bäst!
 
Gullviks Camping var hur stort som helst, och jag fick dåliga vibbar direkt. Men det började bli sent och vi behövde någonstans att bo. Checkade lydigt in och tuffade vidare mot tältplasterna, eller vad man nu ska kalla det. Mitt i gyttret av husvagnar och husbilar, låg två små grusplaner, utan ett träd, en ynka buske eller någon avskildhet överhuvudtaget. Tillbaka ner till receptionen, där vi får höra att vi måste betala, även om vi inte har för avsikt att stanna. Någonstans där, tog sambons ork slut, så han frågar efter en stuga där man får ha hund. Till svar får han ett lätt spydigt: Men det blir väl lite väl dyrt? Jag är så tacksam att det "bara" fanns en 6-bäddsstuga ledig, det hade lika gärna kunnat bli en 12-bädds....
 
 
Men för all del - det var jätteskönt att kunna njuta av maten, sittande vid ett riktigt bord. I synnerhet som vårt nya, tjusiga campingbord visade sig ha en bordsskiva av tyg!!!! Säkert praktiskt ur utrymmessynvinkel men helt värdelöst att använda som bord.
 
Nästa morgon drog vi från Ö-vik snarast möjligt och jag önskar av hela mitt hjärta, att jag aldrig mer behöver bo där - eller på liknande ställe, för den delen.
 
 
Vill dock påpeka att det inte var något som helst fel på miljön som sådan....
 
 
Dag 4 - söndag:

Det var ungefär här, som sambon och jag började inse hur jädrans långt det egentligen är till Abisko och att det var läge att ta någon form av ställning, vad vi egentligen ville med denna roadtrip. Svaret i sig var ju enkelt, eftersom det var glasklart vart vi skulle. Däremot hade nog jag sett framför mig, hur vi liksom "turistade" lite på vägen upp. Familjeråd uppstod och vi enades om att det nog var läge att tillryggalägga ett antal mil inom ganska snar framtid, för att komma på plats, så att säga. Och så fick det faktiskt bli!
 

Efter ganska många mil, landade vi vid Storforsen, vilket var rena lyckträffen. Superfin camping, med ett härligt hotell (där vi alltså inte bodde) som bonus, där man kunde ta lilla drinken efter kvällens vandring uppför fallet.
 

Det behövdes, som ni ser...
 
Storforsen visade sig vara Europas största obundna fall, och det var galet häftigt att vandra en bit uppför älven. Högst upp finns dessutom en iordningställd scen, fick vi veta, där allehanda artister uppträder, medan publiken sitter på klipphällarna och lyssnar. Skulle jag gärna vilja uppleva någongång, om tillfälle ges.
 
 
 
 
Sambon och fröken Fiol....
 
 
.....och jag och SpindelTarzan ( som f ö inte är så mycket Spindel längre, men väl Tarzan)!
 
 
Solklart Släkten-är-värst! Obehagligt pigga typer...
 
 
Till bruset av detta, somnade man ganska gott, som ni förstår.
 
 
Dag 5 - måndag:
 
Startade tidigt från Storforsen, vinkade farväl till Raimos bar, där Jägarna har spelats in, och styrde - väldigt bestämt, kosan mot Abisko. Visserligen med en del stopp, eftersom det var ett 50-tal mil kvar - fortfarande - men ändock!
 
 
T ex stannade vi till vid Harsprånget, där jag var orolig att sambon skulle försvinna med vattnet, om dammluckorna öppnades sådär alldeles oförhappandes.
 
 
Kändes inte alldeles tryggt med denna skylt som varning, men inga luckor öppnades och sambon återvände, välbehållen, efter en stund.
 
 

Vackert var det i alla fall, och en fin minnessten var rest, över dom som hade förolyckats vid bygget av dammen.
 
Susade sen vidare och passerade både Porjus (inget särskilt med det i och för sig, men det var en fin by - förresten så är det understa namnet, den samiska namnet på byn) .....
 
 
.....och Polcirkeln.....
 
 
Nånstans där, tyckte jag att vi hade åkt sjukt långt, men snackar man Norrland, så snackar man sträckor - och skog!!!! Mycket skog finns det och många mil blir det!
 
 
När vi väl kom till Gällivare, så var det i alla fall bara ynka 20 mil kvar till slutmålet - inte mer än en spottloska alltså!
 
 
Och långt, långt där borta kunde vi skymta dom åtråvärda fjällen och vyerna. Kunde inte bilen gå ännu fortare?!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fyllde ju år för en tid sen....

.....och det firades alldeles lagom diskret med frukost och paket på sängen av älsklingen och därefter lydnadsträning på klubben tillsammans med Carolin och Gunilla. Carolin hade varit så gullig och tagit med sig fika och en ytterst försynt gåva....
 
 
Titta bara, vilka fina bucklor jag fick som present!!!!! Nåja, nu var det ju inte riktigt så - förstås - men fikat är sant! Pokalerna är Carolin´s vandringspriser som, dessvärre, måste återlämnas inför nästa tävlingssäsong. Jäkligt duktiga har dom varit, hur som helst, hon och Spajken!
 
 
 
Jag vet minsann att Carolins hjärta alltid har klappat lite extra för fröken Fiol, trots att Fiolen råkade bita hål i hennes tumme, för några år sen....
 
Födelsedag eller inte - hundarna måste få sitt - så vi körde igång efter kaffet. Gunilla var först ut med Elton, och, som vanligt, så gick han så fint, så fint!
 
 
 
 

Finns inte mycket att klaga på, där inte! Skitbra jobbat, Gunilla!
 
Därefter skulle Carolin och jag kasta oss över momentet Framförgående, tillsammans med tävlingshunden Krut! Jag är så glad och tacksam för alla kunskaper som mina träningskompisar besitter - det vill jag verkligen poängtera. Som när Annika skulle visa mig hur hon har tränat in sin fina apportering med Basse, t ex. Efter en stund, kunde Drama inte apportera alls - vilket hon annars är väldigt duktig på....
 
 
 
 

Jag väljer att låta bilderna tala för sig själva! Ömsom vin, ömsom vatten kan man sammafatta det hela med - men ibland gick tävlingshunden precis som han skulle! Hahahhaa!
 
När det var Spajkens tur, hade sambon kommit cyklande och fokuset på träningen kom dessvärre av sig en smula. Men lite såg jag allt, och det såg bra ut, det!
 
 

Spajk är samma glada skit, som Krut - härligt med sån´a hundar!
 
Eftersom Drama fått sin del av träningskakan, redan tidigare på morgonen, var vi klara där och sambon och jag fräste vidare för ett par timmar på Vidablick. Som vanligt så himla trivsamt och puttrigt, att det är en ren fröjd att fixa mackor på löpande band. Det har blivit ett väldigt lyckat hopkok av sympatiska och intressanta människor, så det är svårt att slita sig därifrån!
 
Kvällen tillbringades med förberedelser inför resan - bara skojigt, alltså! Vi hann såklart med en god middag också, innan det var dags att hoppa isäng. Vi har några mil framför oss! :)
 

Sandöbron vid Höga Kusten.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lapporten ta mig f-n!

Först hade jag aldrig sett Lapporten och nu ser jag den hela tiden. Ofattbart mäktig och andlöst vacker! 

Som alla vet, så är vi på roadtrip i norr. Bloggen lever en tynande tillvaro för stunden, men jag kommer tillbaka med ett ultramegainlägg så fort vi landar i Furudal igen! :)

Liknande inlägg