Det blev ju en ny dag - trots allt!

Som sagt, det blev ju måndag - trots att det inte kändes så igår. Har landat och kan faktiskt dra lite på mun (men bara väldigt, väldigt lite) åt eländet. Lämnade bums ett upprörd meddelande på uppfödare Anders mobil, som sen pratade in ett meddelande - där jag tyckte mig ana ett lätt leende i rösten! Har ju sen fått lite uppåtpuffar på Fejjan av allehanda erfarna hund människor, och får väl lov att liksom typ ge mig - det kanske inte är exakt precis hela världen att han reste sig (fast jag egentligen tycker det i alla fall...).
 
Det är prat om "jaja, det är ju bara en tävling" och "det händer alla nångång" och "hur många gånger tror du jag har tävlat utan att lyckas" mm, mm - och det är sagt av personer som jag hyser den allra största tilltro till - så förnuftet säger mig att det är värt att lyssna på! Nu är ju förnuft och känsla inte riktigt samma sak - precis som Jane Eyre skrev - men sak samma, svaret blir ungefär detsamma! Världen har inte gått under och det kommer fler tävlingar!!!
 
Stackars, känsliga Krut har inte mått bra av mattes dåliga humör och korta ton, och meddelar att han har hajjat att det blev som lite tokigt igår.... Så nu traskar vi vidare och glömmer målen för 2014. Det kommer ju ett nytt år och nya mål och vi är ju jätteglada ändå. Eller?!
 

Sanningen är ju att lille Krut äger mitt hjärta! Jag vill bara så himlans gärna bli klar med lydnadsklass ll - det är väl ingen orimlig önskan. Hihi!
 
Nåväl, som sagt, ny dag - nya utmaningar. Höstlov på jobbet (älskar att jobba på loven) = färre barn och mer kvalitet! Underbara, engagerade kollegor betyder möjlighet att ägna sig åt enskilda barn och jag bestämde mig för bullbak med till-och-från-barn. Så himla mysigt och alldeles extra mysigt när jag börjar känna barnen på vår avdelning. Att jobba med barn, måste vara ett av dom mest förmånliga arbeten man kan ha, rent känslomässigt, och det är nog inte så många som får så mycket positiv feedback, som pedagoger. Underbart!
 
 
Såhär gulliga barn har vi på vårt fritids (och dom är sannolikt lika gulliga på alla andra ställen) och dom såg noga till att alla fick varsitt hjärta! Som sagt - ny dag, nya utmaningar!
 
 

Helvetes, jävlars, förbannade skit och lite till!!!!!

Jag är så arg, ledsen och besviken - som grädde på moset, skäms jag dessutom! Har varit på Bro-Håbo BK för att, återigen, ge mig i kast med lydnadsklass ll, och det är tydligen helt jäkla omöjligt att bli klar med den klassen... Jag är ju inte världens modigaste tävlingsmänniska, men med förra helgens fantastiska resultat i bagaget och många berömmande ord från allehanda håll genom "karriären", satt jag där i bilen och pratade förstånd med mig själv. För jag vet ju att vi kan - speciellt Krut, men även jag!
 
Kände på direkten att Kruten var extremt ofokuserad och pratade en hel del förstånd med honom - tyvärr utan något särskilt lyckat resultat. Han vindade och pep och luktade och pep lite till, tittade på mig ibland och så vindade han lite till. Någon hade lite problem med attityden på sin jycke, vilket Krut också nappade på - visserligen i mikroformat - men ändock. Långt ifrån optimalt läge, alltså....
 
Mot bättre vetande, valde jag ändå att traska in för platsliggning, trots att vår relation var allt annat än perfekt. Ganska omedelbart satte sig hunden till vänster upp, och strax efter satte sig hunden till höger. Jag höll på att svimma, men tävlingshunden låg kvar - dessutom lugnt och sansat. Sen, när det återstår sisådär en 30 sekunder, börjar fanskapet tokvifta på svansen (jag reagerar med en spontanhysterisk harkling - utan resultat), reser sig upp och går, glatt viftande, fram till den högra hunden och försöker nosa henne i rumpan!!!!!!
 
Just där och då, hängde lille Krut´s liv på en extremt skör tråd och jag kände mig helt redo att strypa åbäket aka tävlingshunden direkt på plats. Så jävla onödigt, så jävla pinsamt, så jävla, jävla...... Fick dessutom en rapporteringskod för att han störde hunden bredvid (som sedemera fick lägga om, och inte låg eller satt kvar då heller). Domaren var ytterligt vänlig och bad nästan om ursäkt för att hon måste rapportera, men det är ju som det är - regler är ju till för att följas och det finns inga ursäkter för att han reste sig. Möjligen förklaringar - men inga ursäkter...
 
Jag erkänner villigt, att jag var en fruktansvärt dåliga förlorare där och då - jag nästan bar Krut av planen, med tårarna i ögonen. Det känns lite orättvist - vi tränar så flitigt, jag är så noga, jag tar till mig kritik och tänker om/tänker nytt, jag analyserar osv, osv - och dessutom är ju Krut en riktig liten pärla! Men visst, jag är oerfaren på tävlingsbanan, han är vild och vacker - knepig kombo.
 
Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer gå ut på en tävling - tveksamt om det är värt all denna möda, sveda och värk, men vi får väl se. Var i alla fall väldigt skönt att Lena var där och skänkte lite tröstens ord och perspektiv till eländet - dessutom var det roligt att ses!
 
Om jag är bitter? Jaaa, som faaaan!

KM på Nynäshamns BK

Jag, Krut och all denna lydnad, ger definitivt mig gråa hår. Tror inte att det bekymrar Kruten så värst mycket, men vad vet jag. För att få lite styr på mig själv, mina nerver, Krut´s koncentration och fokus (fast det vet inte han om), så har jag börjat träna för instruktör i lite lagom dos, vilket känns både stabilt och tryggt.
 
Efter vår senaste lydnadsstart i juni, har jag lidit lite av fenomenet "kalla fötter" och dragit mig för nästa start. Nu dök det upp ett KM på klubben och plötsligt kände jag, att nu jäklar, får jag lov och ta mig samman! Vilket jag också gjorde och följaktligen stod uppställd i Nynäshamn kl 10 imorse, iförd Släkten-är-värst och bästaste dottern. Och inte hjälpte det att det var en inofficiell tävling bland människor jag känner - inte då! Som vanligt kände jag mig lätt illamående av nervositet, men försökte faktiskt prata lite förstånd med mig själv.
 
Nåväl, platsen gick alldeles utmärkt och då lättar det ju litegrann. När det var vår tur inne på planen, så kände jag mig rent lugn (med mina mått mätt) och jag tror faktiskt att det speglade av sig på Krut. Han är aldrig hittills varit så samlad och fokuserad!
 
Betyg som följer:
 
Platsen 10 p
Fritt följ 8,5 (pendlar ngt, sätter sig inte vid ett tillfälle)
Läggande 10 p
Inkallning 10 p
Rutan 10 p
Apportering 8,5 p (studsar på föraren, tuggar ngt)
Hopp 10 p
Fjärren 10 p
Helhet 10 p
 
Summa: 192,5 p
 
Alltså, dra på trissor vad sjukt, snuskigt nöjd jag är med min rottispojk!!!! Vi kom på 2:a plats (med samma poäng som vinnaren, där fria följet avgjorde) av åtta startande och fick så mycket beröm av domaren att jag nästan rodnade. Gladast blev jag, som alltid över kommentarerna kring Krut´s härliga attityd!
 
 
Måtte jag nu klara av, att ta med mig den här härliga känslan inför nästa tävling!!!!!
 

Liknande inlägg