JAG ÄLSKAR PÅSKHELGER!!!!!

Påsken är, i mitt tycke, den absolut bästa långhelgen på hela året! Den dyker upp så perfekt, precis när man börjar svikta lite innan semestern och den är, allt som oftast, förknippad med en spirande vår. För vår del, så har vi ju haft förmånen att tillbringa den i Dalarna sen flera år tillbaka och det gör ju inte nöjet mindre, om man säger så!
 
Den här gången var det alldeles extra härligt att komma upp till vårt fina hus! Det har sannerligen blivit löjligt lite av den varan, under sambons tid som Flygande Holländare, och till slut blir det nästan som en känsla att det inte ens finns - huset - men det gjorde det, tack och lov!
 
 
Fullt såhär somrigt var det dock inte!
 
Fredagen tillbringades på hemmaplan, med långspår för båda hundarna samt lite uppletande. Stackars astmatiska sambon tog hand om Kruten, vilket han kanske inte skulle ha gjort - såhär i eftertankens kranka blekhet. Spåret var långt och Krut låg på och sambon kunde knappt andas och astmamedicinen var slut (visade det sig, någonstans där mitt i under spåret). Det påverkade dessvärre både sambon och hunden och arbetet, så det gick lite "so so", medan fröken Piggelin körde sitt spår som en smäck!
 
 
 
Och inte var det något fel på uppletandet heller!!!! Underbara lilla Drakmoster!
 
Efter detta, tillbringade vi en ytterligt stillsam eftermiddag och kväll hemma, tillsammans med lite Yatzy, middagslur, matlagning, ett glas vin eller två och därefter tidigt hopp isäng. Första dagarna på landet, är som att bli slagen med en gummiklubba i skallen och man är tacksam om man pallar att vara uppe senare än tio... Haha!
 
Tidigt sänggående leder till tidig uppstigning, varpå jag skenade ut ett kilometerlångt spår till Kruten, redan klockan tidigt på lördagsmorgonen. Drama och sambon fräste iväg på egna äventyr en stund, medan jag förberedde påsklunch med kära grannarna och skenade spåret med Krut.
 
 
Faktum är, att spåret inte kändes riktigt schysst. Eftersom jag lagt det, i omgivningarna runt byn, så bjöd det på en massa svårigheter, såsom is, grus, asfalt, snö och barmark i kombo med allehanda övergångar. Han slet på bra, han Kruten, men han blev rejält trött mot slutet. Förvisso alla pinnar in, men med mycken möda och värk....
 
Därefter hade vi en superduperrolig lunch tillsammans med Bettan, Per och Fia, som förhöjdes av ett helt oväntat blombud, med en underbar påskbukett från älskade dottern. <3
 
Sen blev det då söndag och då var det tajm för Den Stora Träningsdagen tillsammans med mina sköningar till hundkompisar i Rättvik med omnejd. Det kanske kan låta lite överdrivet, men jag - snudd på i alla fall - älskar dessa människor! Dels är det deras härliga engagemang i hunderiet förstås, men det är något annat också. Det är deras lugn, deras jämnmod över saker och ting, den totala bristen på stress, den underbara närvaron och det fantastiska välkomnadet! Jag stormtrivs i det här gänget och är löjligt glad för att kunna hänga med dom, ganska frekvent i alla fall!
 
Kom nu ihåg att jag skriver detta, trots att jag nästan avled efter det spår som Maria spänstat ut till mig och Krut! Det är inte Marias fel - den krassa sanningen är att jag är både för gammal och för trind, för att orka med dessa fyspass, men tro inte att jag ger upp!!!! Med i dagens spår hade  vi dessutom den totally nya bekantskapen Thomas, och det är ju alltid roligt att kunna visa sin bästa sida när man träffar nya människor. Eller....
 
Vad ska man då säga om spåret? Både ris och ros, får man nog konstatera. Emellanåt spårar han jättefint, lille Krut, och emellanåt upplever jag mest att han går och vindar. Jag tolkar det som om han "vilar" lite, för att sen återuppta arbetet mer seriöst Dock missar han inte en enda apport, och det är ju glädjande! Är det någon som läser detta och besitter en mängd goda råd, så hör gärna av er!!!!
 
När jag hade återuppstått från dom döda och alla hade spårat klart, var det uppletandedags. Till min enorma lycka, var Krut oerhört duktig! Fyra prylar hämtades in utan något som helst krångel och därmed var matte nöjd och belåten!
 
 
 
Han var så jäkla duktig och det betyder....
 
 
....lek och belöning såklart!
 
Avslutade dagen med en snuskigt bra budföring med skott, och anlände sen hemmet ca nio timmar senare - ganska nöjda och belåtna.
 
Imorse var det tyvärr redan måndag och dags för hemfärd. Det känns alltid så jäkla tungt och livet i storstan lockar inte ett endaste smack. Jag vet inte om jag skulle trivas att bo i Furudal året runt, det är ju omöjligt att svara på om man inte har provat, men nog bjuder Dalarna på en mängd saker som attraherar mig mer än storstadslivet - så mycket vet jag i alla fall.
 
Nu ser jag fram emot en vår, fullspäckad med hundträning och några tävlingar, men längtar redan till sommaren på landet. <3
 
 
Och det lär inte vara bara jag som längtar.....
 
 
 
 
 
 
 

Liten hämnd är också hämnd!

Äntligen var det då lördag igen!!! Har haft en väldigt intensiv, men rolig vecka på jobbet, efter förra helgens skräckupplevelse. Skräckupplevelsen bestod i att stressad Lena, tankade stackars Blomgren full med bensin istället för diesel, och därmed traskade sambon och jag runt som i ett vakuum hela helgen, i väntan på verkstans dom på måndagen. Nu hade vi sån galen tur, att motorn gick att rädda, och som tack offrade vi en fluga, som ändå höll på att stryka med, härhemma! Nu hoppas vi att gudarna är oss nådiga och att Blomgren därmed slipper fler besök hos diverse doktorer....
 
Idag var det bestämt att det skulle spåras och köras uppletande samt kokas soppa i någon mysig skog, och så fick det bli. Eftersom jag har förbenat ont i ryggen just nu, skulle sambon spåra med lille Krut, medan jag körde lite finspår med Drakmoster......
 
    

.....så jag passade väl på att lägga ett rejält lägrespår till grabbarna, medan sambon var betydligt vänligare mot oss tjejer!
 
Innan vi käkade, körde vi uppletande, och där var Drama mest busig, medan Krut jobbade riktigt, riktigt bra! Skicken blir rakare och rakare, fler och fler gånger om man säger så, medan mostern verkar tycka att hon kan göra lite som hon vill!
 
 
Som här t ex..... När tusan fick hundarna börja ligga i vår säng egentligen (läs Drama och inte skäms hon heller)!? Hihi!
 
 
 
 
Hon försöker minsann ta sig en gammelhunds friheter, men mig lurar hon inte! Tycker ni att hon ser gammal och klen ut???? Nej, just det!
 
 
 
 
Och så har vi nästa dåre! Är så tacksam att sambon ens lyckades fånga honom på bild, faktiskt!
 
 
Medan jag passade på att stretcha min värkande kropp, efter detta lilla, nätta uppletandepass, fixade den glade kocken lunchen, som för dagen bestod av thaisoppa, ostfralla och fika. Mums filibabba!
 
Nånstans där, försökte sambon förhala spåret med Kruten, och föreslå en påtår, men icke! Iväg kom dom och tillbaka kom dom också, och det första sambon flåsade, var: Försöker du ta livet av mig?! Såklart jag inte gör, men han har säkert gjort någonting, någon gång under vår tid tillsammans, som gjorde att han förtjänade att släpas runt av Krut i en kilometer!!!! Hahaha!
 
 
Det hade i alla fall gått lysande, och det är ju det viktigaste av allt!
 
Under tiden passade jag på att mysa med världens gulligaste Drakis....
 
 
Hon är så söt, att jag blir alldeles prillig! Dessutom är det något extra spänstigt över hennes uppsyn!
 
 

Spåret satt som en smäck och vi fick tid över till en massa lek, bara vi två.
 
Det är väl den enda nackdelen, med att ha två hundar - den att det ibland är svårt att hinna med båda lika mycket. Eftersom Krut är tävlingshunden i familjen, så blir det naturligt att han prioriteras, samtidigt som Drama är vid ytterligt god vigör och absolut inte kan "läggas på någon hylla". Nu tränar jag ju båda efter bästa förmåga, men ibland får Drama dessvärre stå tillbaka, vilket inte uppskattas av damen ifråga. Därför är det extra mysigt att kunna njuta av bara henne ibland!
 
Nu njuter vi av lugnet och imorgon är det dags igen.....