Jäkligt dåligt spårarbete, men jättetrevligt umgänge - och en ny bebis!!!!

Efter x antal månader (känns det iaf som), lyckades jag idag sammanstråla med Emma, Jessica och lilla, underbara Märta (Emmas bebis). Som svepskäl var det sagt att vi skulle träna, men sanningen är nog att vi egentligen ville fika och snacka ikapp oss sen sist! För egen del var jag så nyfiken på Märta att jag nästan smällde av, så det var en evig tur att jag äntligen fick se - och känna på - det lilla underverket. =)



Jessica gör det viktigaste - just det, fikar!!!



Och Emma tog med det viktigaste, dvs Märta!!!

Så småningom kände vi oss väl så illa tvungna att lägga några spår då ra´ ....... så jag la ett relativt rakt spår på ca 300 m till Drama. Hade varit förbi den lokala djuraffären och köpt skinnapporter, som jag använde. Alltid kul att prova något nytt. Det tyckte även Drama till en början, men ganska snart tappade hon farten i spåret och verkade faktiskt rätt så trött. Vi tog oss runt, men med nöd och näppe. Nu säger jag inte så värst mycket om det, eftersom vi faktiskt har haft SEMESTER i en månad och bara haft det bra, och dessutom undrar jag om inte lillfjutten är på väg in i löp. Jag tycker att det är rackarns svullet därbak..... Och Klo-Elsa löper för fullt, så det är inte omöjligt att Drama sympatiserar.

Ja, ja, det är i alla fall inget att hänga läpp för. Nu är vi "på" igen och det är bara en tidsfråga innan spåret sitter där det brukar, det är jag helt övertygad om!

Jag vill också passa på och berätta att min extrason Kim och hans Malin har fått sin nya bebis idag! Det blev en liten kille, så nu har älskade Ludvig blivit storebror, minsann. Visserligen önskade sig Ludde en katt, istället för ett syskon, men han har fått halva Tigger av oss, så jag är helt övertygad om att det ändå funkar med en lillebror!!!! =))) Så på det viset, så har jag fått tillfälle att gråta en liten skvätt idag också - och det är ju alltid skönt. I synnerhet om det är pga glada nyheter!!!!!

Lilla Klo-Elsa börjar tröttna på sin parabolantenn som hon har runt huvudet (läs krage), men är vid gott mod ändå. Operationen har gått jättebra, så nu bör det väl gå åt rätt håll - även om det tar lite tid. Pluttan, jag hoppas verkligen att hon slipper veterinärbesök nästa sommarsemester. Förra året var det ju tjuvparningen och nu klon.... Det är ju lite märkligt, eftersom hon aldrig är sjuk annars (ja, bara då matte inbillar sig förstås).

Nu väntar en helg med både jobb och födelsedagskalas (systersonens grabb), och måndag morgon - 8 o´clock sharp - är det dags att möta upp Emma och Jessica igen för nya spåräventyr. Tills dess, tjejer, tack för en mycket trevlig eftermiddag! Det var verkligen roligt att träffas idag!

Slut på semestern - jobb och spår igen.

Som sagt, nu är semestern slut för denna gång och både sambon och jag är åter i selen. Så även Drama, förresten, fast i spårselen..... =) Jag inledde lite lugnt med ett dygn på extrajobbet, som f ö var väldigt innehållsrikt. Hann både kvista fram- och tillbaka till Eskilstuna, trösta flickebarn med krossade hjärtan, titta till hästarna på sommarbetet och laga middag - bland annat! Mitt i detta beinner sig två extremt bortskämda rottisar, som tjejerna turas om att pussa och klia på mest hela tiden. Vilka då? Jo, Elsa och Drama naturligtvis!

Det är klart, efter den gångna semester, tycker antagligen fröken D att det bara är helt i sin ordning att hon bärs fram i guldstol..... Skäms och säga det, men hon har dessvärre fått lite väl mycket utrymme denna sommar. :S Ja, inte så att lydnaden på något sätt har tummats på, men det har konstant varit någon familjemedlem som har ägnat det lilla spöket ganska mycket tid.... Dessutom har ju Elsa varit indisponibel i viss utsträckning, pga den skadade klon, så Drama har tillbringat ganska mycket tid på egen hand.

Till råga på allt, så slet stackars Elsa sönder klon rejält igår - precis när jag började hoppas att lyckas rädda den på egen hand - så imorgon bär det av till Bagarmossens djursjukhus för lite operation. Elsa själv är på ett strålande humör och tycker att krage, strumpor och annat krafs är överreklamerat, men nu kommer hon nog inte undan längre, är jag rädd.

Men innan vi åkte hem från, ett ganska regnigt, Dalarma, hann vi i alla fall med ytterligare en liten upptäcksfärd, där vi hittade ännu fler sandstränder precis i krokarna där vi bor! Nog är det märkligt att norra Dalarna har så många fina badstränder!? Vi är alla väldigt glada för det, men allra gladast är nog Drama!!! Jag hoppas verkligen att hon inte ha anlag för våteksem, eftersom hon tillbringar mer tid i vattnet än på land.....



Här kan man bada, t ex. Långgrunt och sandbotten hela vägen!



Fröken Fin, även kallad Elsa, kollar badtemperaturen. Liiite kyligt är det nog..... =)



Åh, hjälp, det bor ett sjöodjur i vattnet!!!!!



Annars kan man bada här.....



Apropå klor, så är jag förundrad över att dom sitter kvar överhuvudtaget.



Söt-Elsa har bättrat på makeupen!



Under tiden simmar naturbarnet vidare....



Mitt andra naturbarn, dvs sonen, visar Drama hur man klättrar i träd!



Skitenkelt, sa alter egot och klättrade upp!



Som uppvägning mot alla idiotiska påhitt i familjen Cirkus, lägger jag in denna bild, på min lugna hörna!!!! Har önskat mig en sekretär i evigheter och fick den här ursöta av Björn i födelsedagspresent! Som grädde på moset, hittade jag Hemmets Journal från 1924, en gammal almanacka från 1906 och en fjäderpenna, på en loppis. Jag älskar mina gamla grejer och jag älskar vårt fina hus, där det passar in så fint! Skulle inte alls göra sig i lägenheten hemma i Tyresö.....

Och efter avslutat pass på jobbet idag, tog jag med mig mitt kära "hänga-i-gardinerna-barn", åkte till Erstavik och la ett spår på ca 600 m. Det fanns överhuvudtaget ingen luft ute, så både Drama och jag var rätt så matta efteråt, men lilla fröken jobbade på fint - trots både tränings- och luftbrist - och gjorde bra ifrån sig. Nu är det hög tid att sätta igång med träningen igen, så fler rapporter lär komma!

Tjoho! Är det någon som har sett det fantastiska.......

........det är en alldeles ny dag!!!!!!! Kan tyckas naturligt, men precis med den inställningen vaknar mitt lilla popcorn, Drama, varenda dag!!! Hon studsar, leker, viftar, går på marknader, väcker familjemedlemmarna, cyklar, badar osv, osv, osv med samma outsinliga glädje och entusiasm. Jag är benägen att säga, att alla mina hundar genom åren, har varit nöjda och glada, men jag har aldrig haft en lyckligare hund än denna toka! Hon tar sig an hela livet med ett fullständigt lysande humör och är genomsympatisk mot både folk och fä.

Pratade med Anna häromdagen, och vi föll i lite nostalgi då vi mindes alla våra diskussioner om Dramas framtid, eller faktiskt, icke-framtid. Hur vi pratade om kommande könsålder, tonårsfasoner, lydnad och allt annat som finns där, vare sig hunden hör eller inte. Hur osäkert det kändes, när man försökte tänka sig in i hur framtiden skulle bli.....

Nu sitter jag här och konstaterar att denna underbara varelse har funnits i 14 månader och slår oss alla med häpnad. Inget räds hon, inget överraskar henne, inga dumheter har hon för sig, träna lydnad går utmärkt, spåra går utmärkt, att ha henne lös går utmärkt (men matte får vara lite extra uppmärksam) - och till råga på allt har hon blivit hela familjens hund! Elsa håller sig allra helst till matte, även om resten av familjen är helt ok, men Drama älskar alla lika förbehållslöst. Lika gärna som hon hänger med mig och tränar, går hon med youngsterna till affären eller cyklar med husse och fiskar! Hon är helt fantastiskt charmig!

Tack, snälla Anna, för förtroendet och tack för att jag kan stöta och blöta med dig, när det behövs! Jag är mycket stolt över att äga Keeponix Drama!



PS. Och till min stora glädje så verkar det som om Elsas skadade klo rättar till sig, och det känns verkligen toppen! DS.



Liknande inlägg