Nyårsafton 2012 - del 1.

Det var ett klokt val att inte stta uppe till 3 igår kväll. Istället vaknade vi runt 9-snåret imorse, pigga och raska, och såg fram emot en härlig, puttrig nyårsafton i goda vänners lag. Efter lång start på morgonen kom vi till slut iväg på en tripp utomhus. Planen var att vandra t/r Sandnäsudden, men vi insåg - tack och lov - att det kanske skulle bli väl drygt.
 
Istället traskade vi ner till sjön vid dom små gulliga båthusen, där "karlakarlarna" Björn och Kjelle, efter visst sjå, tände engångsgrillen och grillade lite goda korvar, vi tog en öl och lite varm glögg. Mysfaktorn är faktiskt väldigt, väldigt hög när man kan hänga med kompisar och alla underbara fyrbenta umgås i bästa samförstånd.
  
.
 
Sussi, Björn och alla jyckar förbereder grillningen på bästa sätt.
 
 
Är ni med och har lite koll här, undrar Elsa.
 
 
Männen i familjen Cirkus hjälps åt med grillen!
 
 
Sussi och Drama ser spänstiga och fräscha ut!
 
 
Coola skotten Max - min nya idol!
 
 
Långben alias SpindelTarzan alias Krut skenar runt och höjer stämningen!
 
 
Jaha, nu har Kjelle styrt upp grillsituationen för en stund
 
 
Man ska vara rejält påklädd när det är vinter, säger Elsa!
 
Väl hemkomna så var alla ganska nöjda, om man så säger....
 
 
.....Krut, som valde en lätt. otillgänglig plats att knoppa på.....
 
 
....sötlöken Drama t o m sover sött...
 
 
.....medan Elsa grånos njuter till 100% i "sin" landetsäng.
 
 
Sussi och Mackan tog sig en tupplur tillsammans!
 
Nu tofflar vi runt i sockor och mjukisbyxor och fixar pannacotta och rödspätta och västerbottensknyten och har det superduperskönt!
 

Inget går upp mot några dagar på landet!

Det var så mysigt, så härligt, så skönt att äntligen komma upp till landet några dagar igen! För min del var det alldeles för länge sen, känns det som. Björn och hundarna har varit uppe några "varv", men då har jag vackert fått stanna hemma och jobbat istället. När jag tänker efter så är det faktiskt riktigt, riktigt synd om mig.....
 
 
Nåja, efter detta konstaterande, kan jag fokusera på viktigare saker, dvs fortsätta att tokprata om hur bra vi har det! Igår vaknade vi till så underbart vackert och strålande vinterväder att man blev superlycklig. Den här vintern har ju inte direkt visat sig från sin bästa sida gällande ju vackra dagar, så det gäller att njuta när det plötsligt händer.
 
Vi packade raskt - faktiskt inte alls, eftersom vi åt brunch och hade oss innan vi kom iväg men ändå - ner en termos med glögg, diverse pryttlar till dom fyrbenta och kameran och tog en rejäl och frisk promenad runt byn Näset. Furudal är kanske inte så vacker, som by betraktad, men det är verkligen Näset! Det dräller av små röda hus, gårdar och lite så.
 
Elsa är så söt i sitt täcke, som en liten surmulen tant, och tycker det är alldeles onödigt att gå ut när man kan ligga inne, framför brasan. Släkten-är-värst-hundarna är däremot stöpta i betong och bryr sig uppenbarligen om någonting så mediokert som väder och vind! Fullständigt oberörda röjer dom runt och brottas hej vilt i snödrivorna - lagom vänliga och lagom hårdhänta.
 
 
No comments!
 
 
På väg på äventyr, hela familjen. Börjar bli svårt att se vem som är vem....
 
Vi håller ju på och "meckar" med olika lösningar kring Drama och vad som är det mest optimala under dom där vanliga promenaderna. Ofta blir det såklart vanligt koppel, men väldigt ofta går hon även i lina för att kunna röra sig friare. Häromdan köpte jag ett joggingbälte på prov, och det var ju en snilleblixt insåg jag efteråt. Det innebär ju faktiskt att det blir dragträning samtidigt som vi promenerar, och det gör ju inget. Lilla fröken Fis har ju energi så det både räcker och blir över, så lite koncentration skadar inte.
 
 
Det enda som möjligen "bekymrar" mig lite, är väl att hon bygger ännu mer muskler, Brottar-Bertan!
 
Krut höjde stämningen genom att leka med sin kampdutt under stora delar av prommisen, bl a så grävde han ner den sisådär 25 gånger. Ja, grävde och grävde. Snarare for iväg ut i snön med den, och sen hoppade på den... Då är det väldigt lätt att tappa bort saker i djupsnö, kan jag säga.
 
 
 
 
 
Underbara bilder, tycker jag. Säger ungefär allt om hur hundarna har det i den här familjen. Snäll husse traskar såklart ut i snön och hjälper hundskrället att leta reda på leksaken, medan moster intresserat tittar på. När grejen sen är upphittad, passar dom fyrbenta på att lattja ett varv - utan hänsyn til sambon som sitter fast i gummisnodden han har runt magen.... Det är kärlek,det!
 
Vi stannade till vid skylten mot Ärteråsen och lät hela hydet röja loss ordentligt  på fältet, något som uppskattades av två av tre. Ni får gissa vilka som röjde och vem som tyckte att det var dags att dra sig hemåt!
 
 
 
Kan lova att det inte är alldeles fel att ta en varm glögg i denna stund och med denna utsikt!
 
 
Sisådär 2,5 tim senare klev vi innanför dörren härhemma och ägnade sen kvällen åt att elda, slöa, äta god middag och inte så värst mycket mer faktiskt. Imorgon får vi besök av Sussi och Kjelle, som ska fira nyår tillsammans med oss häruppe. Det ska bli jättetrevligt - länge sen vi sågs nu.
 
 
Den bästa dörren jag vet, att kliva innanför!
 
 
 
 
 
 

Det är egentligen NU som det bästa med julen börjar!

Så är det i alla fall för mig - när det allra "värsta" är över om ni förstår vad jag menar. När maten är lagad och man har smakat på julskinkan första varvet, när julklapparna utdelade, när alla julhälsningar är hälsade och.... Ja, ni vet ju! Det är nu som man kan njuta av sin vackra, vackra julgran, klämma och känna på sina presenter, öppna kylen och titta lite - kanske ta en skinkmacka eller så - slöa i soffan och titta på alla underbara Astrid Lindgren-filmer och liksom bara vara! Till och med hundarna är lite "dagen efter" och ligger utspillda både här och där och provar sovställningar i parti och minut.
 
År ut och år in, så hävdar jag med bestämdhet att jag inte är någon direkt julmänniska - och så är det nog. Men allt är ju relativt, Jag gillar ju, som sagt, det som kommer efter, och jag gillar ändock själva känslan som sprider sig i juletider. Det väcker alltid lite tid för reflektion hos mig, och jag "ser över" livet lite mer i lugn och ro. Jag tilltalas av det där, att man borde vara "lite extra snäll" - särskilt mot dom som är viktiga i ens liv - men även rent generellt.
 
Det här med att bry sig om (på riktigt), börjar bli en sällsynt "vara" numera. Det är viktigare att ha nya mobiler, iPads, tv-spel, bli bekräftad för sitt utseende istället för sin person osv, osv, osv och det är verkligen en utveckling som skrämmer mig! Ligger inte alls i linje med min syn på människor och livet.....
 
Jag är stolt över min egen, lite tilltufsade familj, där jag nuförtiden har två vuxna ungar som har jäkligt schyssta värderingar och bemöter varenda individ med respekt! Ja, ni hör ju själva hur tankarna går - det är nästan så jag blir lite gråtmild också.
 
Hursomhaver, så hade vi dotter och svärson här i söndags för lite julklappsutdelning och det var såklart hur trevligt som helst. Har lagt ut lite bilder på Fejjan redan, men kan väl bjussa på en här också.
 
 
Två underbara människor som har ett fantastiskt liv - hörselskada och dövhet till trots!
 
Det var ett sån´t där tillfälle, när man plötsligt inser att ens barn har blivit vuxna - när nu det inträffade!? I julklapp av ovanstående två samt sonen, fick nämligen Björn och jag en middag de luxe i kombination med valfri stand-up!!! Vad hände med dom hemmavirkade vantarna, den sneda och vinda hyllan som gjordes i slöjden eller alla teckningarna!?
 
Och igår så var det då julaftonsdags! Vi väljer oftast att fira så lugnt det bara går, så det var bara sambon, sonen, mamsen och så jag. Urskönt! Vi åt gott, babblade, drack glögg, babblade, skrattade, rastade många hundar (eftersom vi hade Xtra och Ralph på besök över natten), babblade lite till och sen öppnade vi julklappar!
 
 
Det var väl ett evigt kacklande! När ska vi köra julklappsracet????
 
 
Liten mamma är en grym julklappsöppnare! Med fart och fläkt rev hon, hämningslöst, upp paketen! Svårt att tro att hon är 89 år och gravt synskadad numera....
 
 
Sonen låg inte långt efter! Här granskar han tröjan han fick.....
 
 
....och den var ju jättebra! Passar f ö utmärkt till mössan som han envisades med att ha på sig hela julafton!
 
 
Med tanke på att sambon inte vill ha några paket, så har han en förvånansvärt bra teknik i själva öppningsfasen!
 
  
 
Några tröjor, fina ljusstakar, presentkort, en x-box, en jacka och x antal pengar senare, så kunde vi andas ut lite!
Något som dom fyrbenta hade förstått vikten av för länge, länge sen....
 
 
Ralph är en riktig goding - om än lite liten! <3
 
 
Polarna Xtra och Drama snarkar i takt! <3
 
Efter en nattlig, klassiskt skinkmacka så småningom, hoppade vi isäng runt halv 3-snåret - trötta och nöjda efter ytterligare en julafton. Kan konstatera att jag numera är ganska "god vän" med  julen, och tycker att det är riktigt mysigt. Det känns bra!
 
Nu väntar några dagar på landet och det ska bli såååå skönt.
På återseende, alla nära och kära!
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg