Träning på F18

Dagen började ganska dystert med lite deppkänsla och urtrist väder. Men då ringde Bitte och undrade om vi kunde göra något med hundarna, och det kunde vi förstås! Vi bestämde att ses på F18 även denna gång och så blev det.

Vi började med uppletande, där Elsa gick ut som första hund. Man skulle kunnat tro att hon varit inlåst i typ två veckor, för hon sprang som en tok och jobbade kanonbra! Oj, sa Bitte, vilken fart hon har idag då, och det är bara att instämma. Tänk, vad roligt det skulle vara om man bara visste vilka dagar som var vilka..... :))) Nåväl, både Drama och Fraizer fick sig en duvning i uppletandes ädla konst just denna söndag!



Titta på detta foto och njuuut! Det är nämligen det enda som inte är suddigt....



Galen Elsa försvinner ut i rutan!

Därefter var det Fraizers tur. Han har inte kört så mycket uppletande , men kämpade på efter bästa förmåga. Både han och matte fick ligga i och till sist gick det riktigt bra!





Stilstudie över Fraizer och Bitte.

Ja, och sist var det då dags för studsbollen Drama! Det var då verkligen inget fel på fokuseringen och hon for ut i rutan som en raket. Det var heller inget problem att hitta själva prylen.... Problemet uppstår när hon ska tillbaka till lilla matte - i kombination med att leksaken är sjukt rolig och hörseln är sisådär! :) Jag kan lova att många icke hundmänniskor, undrade vad jag höll på med, när jag hoppade, studsade och sprang runt där på flygbanan...... Men så småningom kom hon, glad i hågen, och på det hela taget gick det lysande.



Puppilur i arbete!

Efter detta körde vi lydnad med Fraizer och Elsa. Gick igenom lägre med Elsa, och det gick väl hyfsat. Vi kände oss lite dammiga, båda två, och det är inget konstigt med det. Jag är ju usel på att träna lydnad och då kan man inte förvänta sig toppresultat heller. Men jag vet att vi kan göra bättre ifrån oss, så jag tar det med ro.

Till Drama lade jag ett ängsspår med 4 pinnar, en vinkel och ett slut och undrade stillsamt hur det nu skulle gå. Och vid starten var det också liiite svajigt.... Men efter första pinnen spårade hon på som en liten klocka, markerade apporterna (men tog inte upp dom), tog vinkeln jättefint och hittade förstås slutet! Hon är så himla rolig, att det är helt sjukt, min lilla knäppis!



Bittes man, Olle, passar brudarna en liten stund.

Och nu var vi ganska nöjda, båda människor och djur, så det var dags att fara hemåt. Men gissa vem jag stötte på efter 100 m i bilen?! Jo, min stallkompis Sara och hennes Disa samt Irene som har Dramas syster Dear Soti!!!! Världen är bra liten, eller hur? Sara går nämligen på kurs hos Irene, och det var precis det dom höll på med just då. Det blev förstås skratt och kramar till höger och vänster, och sen blev jag inbjuden till Irenes lokal på området. Drama fick förstås komma in och hälsa på sin syster och gissa vad hon gjorde..... Jo, morrade och visade sina fina, nyvässade tänder!!!! Inte mycket och inte länge, men ändock. Men för första gången upplevde jag att hon faktiskt var osäker, med svansen lite mellan benen och så. Sen har ju ingen av oss en aning om hur det fungerar för lillpluttan, eftersom hon inte hör ordentligt. Men hon skämde inte ut sig på något sätt och det var roligt att träffa Soti. Hon verkar vara en mild, vänlig och glad tjej. Hur som haver, så bestämde Irene och jag oss för att ses någon dag - lite mer på riktigt. Det ska bli roligt!

Nu sovs det och är riktigt fridfullt, så det kanske blir en lugn kväll!!!!

Vilka spårhundar jag har!

Tyvärr slutar jag redan kl 12.00 på fredagar (kämpigt, men det får gå...) och det blir många timmar tills det är kväll. Vad passar då bättre än att vara hundägare?! Idag stod det spår på "schemat", så vi rasslade ut till F18 för att kasta oss över denna verksamhet. Det var lite halvknöggligt och lite halvfruset, men vi körde på i alla fall.

Drama är ju fantastiskt säker, för att vara så liten, så hon fick ett spår som var ca 300-350 m långt med tre apporter och ett slut. Dessutom slumpade det sig som så, ni vet, naturen styr ju ibland, att det blev övergångar över två mindre grusvägar. Det hade jag inte tänkt mig, men vi provar väl!

Och jag måste faktiskt säga, att jag är imponerad av denna pluttiga, lilla person! Hon tog spåret långt innan spårstarten, tuffade på som ett lokomotiv över alla snår och pinnar, plockade varenda apport  och tog båda övergångarna utan minsta tvekan!!!! Faktum är att spåret kändes både för kort och för enkelt.... Är det någon som sitter därute med tusen bra spårtips - hör gärna av er! Och hur långa spår kan man egentligen lägga till en hund som är 6 månader???

Elsa fick ett serpentinspår som gick över både äng och i skog. Och det är inte mycket att tillägga... Hon är ju bara suverän i spåret och jobbar som sjutton. Det var dessutom inte det minsta problem vid terrängskiftena.

Precis när vi var klara med jobbandet, kom Bitte och Fraizer farande och vi tog en riktig buspromenad över alla härliga, öppna fält. Hundarna sprang som fullkomliga, kompletta galningar och njöt av att kunna sträcka ut ordentligt på fälten. Drama har, som vanligt, tur, eftersom både Elsa och Fraizer är ytterligt tålmodiga med denna högst energiska fröken. Jag tror nästan att dom tycker att det är en fördel, att dom är två som "delar" på henne.... :)))

Tack Bitte, för en jättemysig fredagseftermiddag!

Liknande inlägg