Vi går från klarhet till klarhet - eller inte.....

Vilken sjuhelsickes träningsdag det blev idag - igen! Joråsåatt, idag skulle vi "bara" träna brukslydnaden och köra lite uppetande, bruttorna och jag. Möttes upp kl 11 och kom hem strax innan 17.... Det är verkligen vad jag kallar "bara"!!!!
 
Idag stod Gålö Havsbads gräsmattor som värd för vår idoga träning - det var bara jättesynd att det var fler som tänkte som vi. Tja, kanske inte hundträning, med önskemål på viss lydnad, men gott om lösa, olydiga hundar, fotbollsspelande grabbar, tusen promenerande människor samt en drönare agerade störning.
 

Vill inte vara sån, men vad fasen har man en sån här mojäng till?! Hahaha!
 
Men inte vek vi ner oss för sån´t klent, inte! Nähärå, planering gjordes och sen var det bara att köra!
 
 

Jessica var först ut med Elvis, och jag tror att pulsen var något hög för ett ögonblick eller två.
 
 
 
 
Men det gick så bra, så bra - bortsett ifrån att man skrattar ihjäl sig lite emellanåt (kolla in inkallningen)!
 
Nästa man till rakning (Sofia, det är ett talesätt...), var Sofia och fina Butte.
 
 
 
 
 
 
Lite fritt följ, läggande och skall genererar kärlek såklart!
 
Och sen.....
 
 
......Liselott med min favoritdobbis Svea!
 
 
Snor Sofias kommentar och säger: Run, Forrest, run..... :)
 
 

Det blev fritt följ, kryp och skall för vackra Svea och matte, denna vackra söndag!
Ja, sen var det ju som ingen återvändo - det var bara att plocka ut galningen och börja jobba!
 
 
Det fria följet ser ju vådligt tjusigt ut just här. Sen behöver vi ju inte prata om att han släpper och pendlar till och från....
 
 
Kan eventuellt vara svårt att gissa, men detta är faktiskt starten på ett läggande under gång.
 
 
Har ni sett så prydligt?!
 
 
Jodå, sprang gjorde vi också!
 
 
 
Ja, jaklar! Framförgående med oväntad belöning. Kul att se kunnigt folk jobba!!!! Hahaha!
 
 
Krypet artar sig undan för undan...
 
Efter detta lilla nätta pass, körde vi budföring med fokus på lägre, och där kan man väl ändå säga att allt gick enligt plan. Dessutom heder åt alla våra hundar, som fokuserade så fint, trots all störning runtomkring.
 
 
Alltså, Butte <3 Han är ju ett rent under av fokus och arbetsvilja!
 
 
 
Stilstudie av Elvis! Hihi! Han jobbade dock jättefint och var helt fokuserad på arbetet!
 
 
Och så den här linslusen.... Han har ett väldigt intresse för fotograf Sofia, som hade en så himmelens rolig leksak förut....
 
 
Ingen kommentar...
 
 
På gång...
 
 
Men shit, står fotografen ( = Sofia) där!? Jag smajlar lite för säkerhets skull!
 
 
På väg tillbaka till min matte. Nu är jag sjukt snabb!!!
 
Som förare av denna hund, kan jag bara konstatera att man blir ganska matt emellanåt. Jag vill inte byta honom mot något i hela, vida världen och jag älskar energin - det är mer ett faktum att han är en anings mycket ibland.
 
Till sist var det äntligen Drakmosters tur i alla fall.
 
 
Noterar att vi alla får ett fånigt leende på läpparna, när damen ifråga äntrar plan, och det susar: Gud, vad hon är söt! Kan bara instämma, men hon är minsann lite taggig också!
 

Hon är också på G.....
 

Vadå nästan åtta år?! Jag är jäkligt snabb och jäkligt pigg - bara så att ni vet!
 
 
Kolla in blicken! Jag älskar henne till månen och tillbaka! <3
 
Här uppstod sen en stunds vila där vi alla gjorde egna saker, om man säger så.
 
 
Liselott, t ex, berättade för skyddsmopsen, att han faktiskt inte fick äta upp briardvalpen, medan...
 
 
....Sofia rastade Bajsolle, som för dagen, låg rejält på minus (men söt är han)!
 
Någonstans här, höll jag på att kissa på mig, och vi enades om ett besök på Gålögrillen - både för toabesök och lite käk. Nu visade det sig att grillen var stängd, varpå nödlösning fick vidtas. Ny samling på Paus Bagarstuga i Västerhaninge, och där kunde vi både uträtta det ena ärendet och det andra.
 
Sen kan man möjligen tycka att vi skulle ha nöjt oss, såhär med facit i hand, men inte då. Vi for vidare till Ekeby, för uppletande och därmed var det färdigbloggat för idag! Den enda som passerade, med beröm godkänt, för dagen, var Butte!
 
 
Tack och hej, leverpastej - en toppendag var det i alla fall! Hihihi!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Så njutningsfull dag tillsammans med dom bästa jag vet!

 
Jag är så himla, himla glad över att sambon är hemma hos mig och Släkten-är-värst igen! Kalla mig gärna mesig, gnällig, osjälvständig eller annat valfritt, men det har varit ett trist och andefattigt halvår härhemma, utan honom. Nu är han i alla fall tillbaka och det är vi glada för - både han, jag och dom fyrbenta! Och ännu gladare blev man när man slog upp ögonen imorse, och konstaterade att våren stod och liksom väntade därute! Det är ju märkligt, att man blir helt tossig varendaste år, men det är verkligen samma bubbliga, puttriga, lyckliga känsla år ut och år in!
 
Dags för en äkta Björn och Lena-dag alltså! Lagom finns inte i vår vokabulär sån´a här gånger, så det fixades fisksoppa, mackor och kaffe, packades triangakök, inhandlades gasol och frästes sen iväg mot Gålö för träning och allmän utevistelse.
 
Efter att ha gått ut spår till Drakmoster och lille Krut, var det dags för uppletande.
 
 
Lite kärlek sitter aldrig fel!
 
 
Misstänker starkt att det var en strategi från Drama...
 
 
..... eftersom hon sen, typ, pekade finger år sin kära husse och gjorde helt andra saker än det hon skulle.
Någonstans där kunde matten inte hålla sig, utan berättade för otyget, vad som gällde....
 
 
....och sen gick det bra! <3
 
 
Här sitter mannen i mitt liv och väntar på att inställa sig vid baslinjen.....
 
 
.....och där kom startsignalen!!!!!
 
Jag har tränat ganska mycket uppletande på senare tid, och jag tycker att det artar sig relativt väl. Han far inte omkring totally okontrollerat, utan har faktiskt viss koll på läget.
 
 
 
Det är möjligt att bilderna säger något annat, men det är känslan jag pratar om! Hahaha!
 
Och sen blev det då dags för lite lunch i vårsolen!
 
  
 
Lyxigt att ha med egen kock i skogen, I might say!
 
När det var spårdags, kändes det dock som om det hade varit en bättre plan att äta efteråt. Kruten är så j-a tung och jag är liten och rund med extremt korta ben = förbaskat dålig kombo! Jag vill inte, under några omständigheter, klaga på spårarbetet - nu när han faktiskt spårar riktigt, riktigt fint - men det är inte helt angenämt att flänga efter över stock och sten, över berg och ner i dalar med tungan hängande som en slips (min egen alltså). Efter att ha stupat över en förrädisk stubbe och fått en lycklig rottweiler i knät, landade vi så småningom vid slutet och konstaterade ett bra spårarbete på ca 850 m.
 
Drama hade tagit med sig sambon på ett liknande spår, med samma lyckade resultat - dock minus stubben!
 
Nu var det bara kaffet som fattades, så vi tog en prommis ner till det närliggande havet.
 
 
 
 
Isen såg helt fantastisk ut och för ett ögonblick kände jag ett sug i min långfärdsskridskotarm, men det gick fort över när jag kom ihåg hur den karriären egentligen hade sett ut!
 
 

Älskade hundar <3
 
När vi sen skulle försöka ta oss hem, kunde vi inte låta bli att kvista förbi Oxnö också....
 
 
 
Så bedövande vackert!
 
 
 
 
Tur för Oxnö Centrum att det snart är vår igen!
 
Som vanligt, lika skönt att komma hem efter en sån här dag. Släkten-är-värst är helt slut i rutan, och sambon och jag trötta, nöjda och lagom rufsiga. Nu känner jag mig trygg och nu är jag nöjd med livet. Jag har känt mig lite utsatt på våra sociala medier, under en tid, och det svider i ett känsligt hjärta. Lite missunnsamhet, lite svekfullt och lite skitsnack och det rubbar mina cirklar. Man är ju den man är, och kan inte älskas av alla, men man kan välja att låta människor vara som dom är och tycka om ändå alternativt faktiskt strunta i dom man inte tycker om....
 
Tack Björn, för att du är hemma igen! <3