Bring the Tomte on!

Är ju ensam hemma i helgen och fick plötsligt en helt ledig dag i hemmets lugna vrå. Mycket märkligt, väldigt skönt och något långtråkigt... Hur som haver, så betydde det ju att adventspysslet kom upp i tid och jag kan vakna i lugn och harmoni - nöjd med min husmoderliga planering - imorgon bitti. Då ska jag traska iväg till extrajobbet för ett dygns extraknäck och kommer att kunna fokusera på det och slippa grubbla på hur i herrans namn alla stackars undangömda tomtar mår, sådär på första advent!



Vardagsrumsbordet får gå i grönt.



Min vackra spetshistoria - dock tveksam om masken i bakgrunden passar eller inte...



Skänken i köket.



Matplatsen.



Hallbyrån, med julklappen (förra årets) från sonen i fokus. Numera undrar jag vem som använder "los mobilos" mest - han eller jag!



Lilla fönstret i sovrummet. Den här gillar jag skarpt!



Och så två små varianter i badrummet "bara för att", liksom!

Nu känner jag mig helt färdigjulpyntad, förutom favoriten - julgranen!!!! Gillar absolut mys med ljus och så, men är inte sådär överförtjust i alltför mycket "dutt".  Men det kan ju hänga ihop med att jag inte är något julfreak heller.... :)

Hoppas att ni alla får en härlig första advent!

Grattis Elsa, 9 år idag!

Facebook i all ära, men egentligen tycker jag att det hör bloggen till, att gratulera ålderdamen Gårdvarens When I kiss the Teacher, alias Elsa, på hennes 9-åriga högtidsdag. Nu är hon ju fullständigt nerlusad med "grattisar" på FB, så detta är helt överflödigt, men rätt ska vara rätt! :)

Alltså - ett fyrfaldigt leve för vår Elsa idag! Ja, må hon leva, ja, må hon leva.......



Här är drottningen 7 år gammal och något mindre grå - men lika pigg nu som då!

Jag = mycket duktig hundägare (för att sno ett uttryck från Sara)!

Precis så är det - alltså som rubriken helt enkelt konstaterar. Har ju haft en extremt flitig helg och fortsatte i samma idoga anda idag. Istället för att sova bort förmiddagen (vilket är otroligt lockande ibland), slet jag mig loss från Vakna med the Voice-fördärvet, åt frukost och drog iväg till Erstavik för hundträning. Idag var jag helt ensam, vilket först kändes lite trist, men sen blev sådär alldeles underbart avkopplande och härligt.

Började med att lägga spår åt Drama och Xtra (Elsa var rätt så trött efter en intensiv helg hos Caroline och familjen, så hon fick avstå idag). Xtra fick ett rätt så långt spår med endast ett slut, medan Drama fick ett något kortare, trixigt med ett gäng udda apporter.

I väntan på spåren passade jag på att köra lite rallylydnadsövningar med lilla ärtan. Hon var verkligen sjukt PÅ, och blev nästan lite överladdad. Det är roligt att se vilken glädje det för med sig, att matte inte går - stel som en pinne - utan bjuder på mycket kroppsspråk, tjo och tjim! Nu är ju jag inte, på något sätt, specialist på rallylydnad, så sitt nu inte där och bli förbaskade. Tycker bara att det verkligen är roligt att hitta något som Drama och jag kanske kan få gå på kurs i och förkovra oss lite i något nytt. Och att det är en träningsform som passar fröken Fis, är det definitivt ingen tvekan om!

Efter detta traskade hela flocken och jag upp till skyddsvärnet som ligger i närheten och körde lite uppletande. Det är så kul att kunna utnyttja värnet och gömma grejer i små skrymslen och vrår och det är en ovan miljö för hundarna. Elsa var först ut och jobbade på, glad som en lärka, med alla apporter in. Dessvärre såg jag sen att hon var halt, så nu får det bli lite vila och korta promenader. Primadonnan fyller nämligen 9 år på torsdag och då måste hon ju vara i form!



Januari 2011 - vadå snö?! Men Elsa håller ångan uppe. :)

Xtra körde "full rulle, kanelbulle" och hann både runt och upp på värnet, innan hon sansade sig och hittade allt så fint, så fint. Ärtan (dvs Drama) stod och galopperade på stället en stund innan hon kom iväg, men därefter gick det bra. Allting in, snyggt och prydligt, bortsett från att hon passerade matte med en sisådär två-tre meter varje avlämning, pga fart.

Sen var det spårdags och Xtra var först ut. Det var ganska svårt, med mycket dofter och sandmark, men hon nötte på som den lilla iller hon är. Lite fel på några ställen blev det, men hon hittade såklart rätt till slut och gjorde ett superbra spårarbete! Sofia har verkligen fått sig en liten pärla, hon! <3

Och så var det Dramas tur, och idag tog hon revansch för gårdagens mediokra jobb i spåret. Jag gick där i slutändan på linan och konstaterade, för första gången i mitt hundliv, att jag faktiskt behöver ett par handskar när jag spårar med den där fröken Fis. Inget märkvärdigt med det - snarare en reflektion över hur olika saker och ting ser ut, beroende på individ och lite så. Vi kom i mål med alla knasiga apporter plus slut och då var faktiskt Drama trött!

När jag gick till jobbet, lämnade jag tre snarkande hundar efter mig och det kändes verkligen härligt. Nu är det kväll, sambon har överraskat med lite festmiddag och jag måste liksom kila till köket. Känner mig extremt nöjd med hundarbetet på sistone i alla fall! :)

Liknande inlägg