Så jäkla härliga dagar!!!!

Hjärtat känns lätt och jag njuter verkligen av dessa soliga, lediga dagar som är fyllda med rolig hundträning och umgänge med vänner och bekanta! Att hunderiet har öppnat en helt ny värld, är det ingen tvekan om. Jag är lyckligt "nerlusad" med trevliga bekantskaper genom mitt stora intresse och att numera kunna frossa i det ena roligare än det andra, är verkligen en ynnest!
 
Idag är det ju söndag, och då står IPO på schemat. Detta sker, än så länge, i ett superbt ridhus i Sorunda, omgivet av åkrar åt alla håll och kanter - som gjorda för spår, liksom. Fick sällskap av min gulliga dotter, som ju ändå skulle hämta ohyrorna samt Peter och Yeppe (som jag tror var lite nyfiken på IPO-träningen). Vi lade spår åt alla håll och kanter och "i väntan på", körde vi lydnad i mikroformat. Dvs, dottern tränade lite position med lille Raffepaffe och lite rally med en olydig Xtra. Om Sofia håller huvudet kallt och har lugnet i behåll, kommer det bli kanoners med Ralph - ang matronan, så kan hon redan men det beror på om hon vill....
 
Under tiden passade jag på att köra stadga med Krut - igen - dvs han skulle ligga där han blivit lagd och så var det bra med det! Till hans försvar, måste jag ändå säga att han skötte sig utmärkt!
 
Ralph var först ut på spåret (har tyvärr inga foton då jag fotade med dotterns kamera) och jobbade skitfint! Första gången på fält och mycket fint arbete! Xtra gick också bra, men hade tydligen varit lite, lite slarvig - men jag vet att hon kan!
 
Sen var det time för Yeppe och Peter. Jag hade lagt ett vinklat spår på fält, med ett slut, och det var nyttigt för Peter att inte ha en aning om vart dom skulle ta vägen! Yeppe var superduktig, jobbade och slet och vinklade - hela tiden med viftande svans. Jätteroligt att se!
 
 
Blir det något spår eller....?!
 
 
 
Jodå, spår blev det och slutet hittades!

 
Nöjd Yeppe efter bra arbete!
 
Sist ut var liten Drakmoster, alltid lika spänstig och rapp, och så himla nyttigt med spår som är lagda av andra. Eftersom jag är total obegåvad med lokalsinne och god överblick gällande just den här typen av arbete, blir jag alltid lätt stressad av att inte ha koll. Nu är det ju så turligt, att det är just det jag heller inte ska ha! Drama har ju det, liksom...
 
 
 
 
Utan Drama, inget spår - det är en sak som är säker!!!!
 
Nu inträdde äntligen stunden, då vi skulle fika, käka den där mackan, sitta still i några minuter och njuta av solen, innan IPO-träningen började. Men varför trodde vi att det skulle funka - jag var ju med?! Inte då, rätt som det var hade hela träningsgänget rasslat in på plan, startlista hade gjorts, jag hade köpt en lina och så var det dags att börja! Dagen till ära, hade skyddsärmen tvättats och jag hade inte ens lyckats få på själva skyddet....
 
 
Säger bara - tack och lov för manligt sällskap! Ser framför mig hur dottern och jag hade fixat detta (det är betydligt kämpigare än man tror, kan jag hinta om)!
 
Nåväl, såsmåningom blev det lille Krut´s tur och dagens fokus låg huvudsakligen på att bita. Kan låta märkligt, men själva tanken med IPO är ju att hunden ska bita ordentligt i skyddsärmen! Krut biter (hårt fick jag veta av Jimmy idag), men tycker att det är lite jobbigt att "titta figgen i ögonen" och sätta tänderna i mitten på ärmen. Han fuskar en del och greppar gärna lägre/högre på ärmen. Han är ju ingen tuffing, Kruten, så träning krävs...  Å andra sidan, som Niklas sa, jobbigt problem med en lydig hund!
 
 
 
 
 
 
Summa summarum, så var dagens pass riktigt bra (rätta mig om jag har fel) och det kändes som om vi kom en bit på väg. Ang just lydnaden, så måste jag nog ändock säga att jag är nöjd och glad med Krutens förighet. Betänk att jag är dryga 150 cm hög, snart 55 år gammal - Krut är knappt 2 år, väger 38 kg och besitter inte en endaste jäkla krämpa! Utan lydnad hade vi inte blivit långlivade på någon IPO-träning, det är en sak som är säker!
 
Avslutade detta nätta pass, med en prommis med dotter och alla hundar, där vi dessutom "sprang ihop" med Kerstin och underbara Alba! Hoppas och tror att vi kan ses lite mer "på riktigt" inom kort.
 
 
Nu är det definitivt tack och adjö hos cirkus Törnqvist. Återkommer eventuellt vid senare tillfälle! <3
 
 
 
 
 
 
 
 

Utflykt i vildsvinsskog!

Idag passar vi småfolket, dvs Xtra och Ralph, medan dotter och pojkvän är ute på galej. Inga som helst problem med det - mer än möjligen det rent logistiska - fyra hundar är många hundar att hålla reda på. Alltså packade vi ryggan och drog iväg till Åva för en tur i Tyresta Nationalpark - där skogarna är stora och rymliga och inbjuder till spring för 16 tassar.
 
Nu är det ju så i Stockholm med omnejd, att så fort solen tittar fram, så kryllar det ju av människor i naturen - så även idag alltså - och vi valde att vika av från trampade vägar och stigar ganska omgående. Hade jag varit ensam, så hade jag förmodligen aldrig mer synts till, men nu var ju sambon och lokalsinnet med och då är det jättemysigt att ge sig ut i okänd mark.
 
 
Gammalt foto men det representerar väl både sambon och Drakmoster!
 
Hundarna for som idioter och hade precis hur kul som helst. För egen del, var jag lite på spänn, eftersom hela skogen var sönderbökad av vildsvin - och vildsvin vill jag inte springa ihop med, det är en sak som är säker! Men det är klart, sån´t liv som vi förde där vi drog fram, så finns det väl inte ett välfungerande vilt djur som väljer att stanna kvar! Roligt i alla fall, att konstatera att alla hundarna håller sig så fint till flocken, trots hög närvaro av vilt (Drama går ju såklart i lina, men ändock).
 
 
 
 
Efter nån´ timmes klättrande och klängande, satte vi oss på en bergknalle, i den underbara vårsolen, tog en fika och liksom bara kände hur bra vi mådde. Visst är det märkligt, hur otroligt beroende kropp och knopp, är av lite sol och värme och hur superenkelt allting plötsligt blir?!
 
Ikväll lär det bli lite grillmiddag och sen ganska tidigt hopp-i-säng. Sambon och jag var ju ute och svirade, visserligen version "light" men ändå, igår och idag är vi lite sömniga minsann....
 
 
 
...... och vi är i ytterligt gott sällskap! Trevlig helg, go´ vänner!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Så var den starten avklarad!

Idag var dagen då Kruten och jag skulle starta lydnadstvåan - efter ganska intensivt tränande en längre tid. Vill inte på något som helst vis låta påskina att jag kände mig vare sig redo eller avspänd, men det var ju liksom inte så mycket att välja på. Bara bita i det sura äpplet - dock i sällskap av min "nervsvaga och blodfattiga" kompis Annika, vilket kändes betryggande.
 
Allt var så puttrigt och trivsamt och stämningen var på topp, dvs allt kändes riktigt bra - bortsett ifrån att jag inte kunde andas förstås. Faktum är att jag genomled exakt samma "nära-döden-upplevelse" som vid vår första tävling på Nynäshamns BK i våras. Men vem bryr sig om det - inte tävlingsarrangören i alla fall!
 
Det var bara att infinna sig till platsliggning och, vad Anders än säger, så var det uppstyrt och rejält.... Hahaha! Hade turen (som det först kändes) att ligga bredvid en lydig och redig riesenflicka, och jag lyckönskade mig själv till min osannolika tur. Hann även tänka tanken att, det var väldigt vad bra och stabilt han låg, han Kruten! I exakt det ögonblicket, såg jag hur hundskrället började vinda, tanken att han vindade in Annika/Basse for genom huvudet och då ställde han sig upp! Gaaahhhhh!!!! Jag väste "ligg" och han lade sig ner igen, liksom på direkten, som om inget hade hänt, den jäkeln (minus 40 poäng bort då ra´).... Stor suck och ut - med skammen som följeslagare. Nu tyngdes inte just tävlingshunden av detta, då han omedelbart hittade några fan utanför ridhuset, som han raskt hånglade upp - innan jag hann hålla ett tal om det där med herrans tukt och förmaning!
 
In igen, som startnr 4, lätt stukad och inte sådär jättestyv i korken. Naturligtvis var platsen nollad, och jag tänkte egentligen att nu kan det liksom bara bli ännu värre. Men Krut är Krut, tog sig i kragen och gav sig raskt på det fria följet - med mig i släptåg. Faktum är att det nästan var så till en början, jag blev så jädra stressad av tävlingsledarens militäriska kommendering, att jag gick alldeles för fort, vilket resulterade i slarviga sättanden (vilket jag är väl medveten om till vardags). Räddade väl upp det hela något mot slutet, men då var det redan för sent liksom.
 
Men efter detta, så valde Krut att visa var skåpet ska stå! Han gick som det lilla urverk (har ni hört det förr) han är och det samlades både 9:or och 10:or efter varandra! Underbart! Det visar ändå att vi faktiskt har kapaciteten - ska bara sy ihop hela lapptäcket först!
 
Platsen 0 p - ställer sig upp
Fritt följ 6,5 p - växlar position, plogar, håller ej avståndet, sätter sig dåligt
Läggande 9 p - ligger oroligt (läs svanmodellen)
Inkallning 10 p
Rutan 10 p
Apportering 10 p
Hopp 10 p
Fjärren 9 p - dubbelkommando
Helhet 8,5 p - bra och lugnt samarbete med svårstyrd hund
 
Summa: 145 p
 
Kan låta helt idiotiskt, men jag är jättenöjd! Har aldrig haft problem med platsen tidigare och det fria följet brukar vi hantera ganska bra, men nu vet jag var jag ska lägga fokus inför nästa tävling. Känner mig glad för kommentaren kring helheten och tar det som en komplimang. Krut är livlig, ung och väldigt glad - det är roligt att det syns att jag försöker "hålla ihop" honom efter bästa förmåga!
 
Haft en härlig helg och får väl lov att gå till jobbet imorgon - vare sig jag vill eller inte. Ha det bäst!
 
 
Tack och god natt sa tävlingshunden och tvärslockande i bilen! Det är förbaskat jobbigt att vara lydig, det är en sak som är säker!

Liknande inlägg