Och så var det sådär trevligt igen!

Ni som läser min blogg, tror väl att jag sitter och blåljuger emellanåt, eftersom det låter så jädrans skojigt och puttrigt mest hela tiden. Nu är så inte fallet - däremot väljer jag att blogga just när det är sådär trivsamt. Tanken med bloggen är ju att dela med mig av det positiva i livet (det negativa får man liksom vare sig man vill eller inte) och, förhoppningsvis, bjuda på ett och annat leende. Man kan ju ändå välja lite - fokusera på det som är bra alternativt grotta ner sig i det som är mindre bra...
 
Efter två dagars gå-i-sömnen-känsla (som alltid när jag kommer hit), vaknade jag imorse - pigg som en lärka. Fixade lite frulle, packade träningsprylarna och pep iväg mot Rättvik för spårträning. Passade på att stanna till hos Carolin på jobbet, vilket jag nästan inte skulle ha gjort! Att ha förmånen att jobba på ett fritids i en friliggande villa, med en bråkdel av barn i jämförelse med storstan, skär i ett pedagoghjärta (av avundsjuka dock).
 

Kolla in sportlovsschemat!!!!! Heeeelt otroligt!
 
 
 
Bara som exempel - mysrum för dom äldre barnen och ett koj/dockrum. Fantastiskt!
 
 
Och kolla in detta! Vilken pedagog vill inte jobba på ett ställe, där ungarna tar skidorna, alt spark eller skoter, till plugget?! Jag är förförd, bedårad.....
 
Nåväl, sen var det ju hundträning det skulle handla om. Spåra skulle vi göra och spår lade vi minsann! Det mysiga med spår är, att man hinner fika en stund i väntan på....
 
 

Dagens deltagare - Linda med kompis Martina och så kära Gunilla. Älskade Martinas hårfärg, men fick aldrig tillfälle att säga det. Hoppas att Linda kan hälsa....
 
Jag pulsade ut ett hyfsat långt och lite småpillrigt spår till Släkten-är-värst (ja, dom fick gå samma), med två apporter plus slut plus slut (snusdosa med godis). Jag kände mig så nöjd och glad, där jag trampade omkring och måtte totalt ha glömt Krutens senaste status. Han är ju bäst, min Krut, eller hur var det egentligen?!
 
 
Jaha, här kommer ekipaget seglande. Tycker att jag ser matt ut redan här, och inte har Krut fokus på något spår inte...
 
 
 
Vi kom iväg jättebra och jag blev lite stursk, minsann. Lördagens förvirring måtte ha varit en engångsföreteelse, eller...
 
 
Nämen, en fotograf! Hur f-n han nu kunde upptäcka det i sin koncentrerade hjärna?! Svar: Han var inte ett smack koncentrerad!
 
 
Okej, vi kom iväg igen - väldigt bra dessutom - men sen började åbäket aka tävlingshunden aka mattes gull aka Krut vinda istället för att spåra. Då brann det i min hjärna och vi sa tack och hej leverpastej och återgick till bilen. Avslutade dock dagen med ytterligare ett kort motivationsspår som gick helt galant, så han blev lite förlåten - trots allt, gullet!
 
 
Tog sen ut proffset, Drakmoster, och hon räddade såklart upp hela situationen. Inga problem med Krutens förvirrade vimsande i spåret! Hon spårade ganska precis där jag hade gått, snurrade runt granar, klättrade över stubbar osv och plockade in apporterna som man liksom räknade med. Hon är något att lita på, när systersonen drabbas av hormoner!
 
Mina favoriter, Linda och Jersey, jobbade på som tusan och det gick tydligen jättebra! Jag hann inte titta, men det finns ju foton som talar sitt tydliga språk.
 

Alltså, hur söta är dom inte?!
 
Hörde ryktesvägen att även Elton gjorde ett bra jobb, så då var väl alla nöjda!
 
På hemvägen kände jag så starkt, att jag verkligen inte kan åka hem imorgon. Pratade med bästa chefen och fick ledigt även på onsdag. Underbart! Morgondagen ska ägnas åt den där långprommisen som var ogörlig pga av is samt lite umgänge med grannarna. Får se om jag åker hem någongång eller inte....
 
 
 
 
 
 
 

Träning med Nedansiljans gruppboende (som medlem innefattar detta även mig)!

Befinner mig ju i Furudal för stunden och bara det gör mig alldeles lycklig! Att sen ha turen att vara begåvad med ett gäng urtrevliga hundkompisar, är liksom lök på laxen. När jag knystade om att vi skulle komma upp, Släkten-är-värst och jag, blev jag inbjuden till sök- och lydnadsträning på direkten samt bokade in spårträning i samma stund. Har sagt det förut, men det tål att upprepas: Jag är verkligen jätteglad för dessa kontakter och att jag får hänga på, trots att det bara blir lite då och då!
 
Mötte upp gänget på OK-plattan (ni ser, såklart jag vet var det ligger) i Rättvik, för vidare färd till Leksand.
 
 
 

Man blir intelligent av hundträning, som ni ser! Hahahaha! För övrigt är hela kameran full med liknande foton - därav dagens rubrik...
 
 
Skogen var det inte tal om pga snö, så vi höll till på en plan som, till en början, var halvt oplogad. Men så vänliga som dom är, här i Dalarna, så kom det snart en kille med traktor och plog och plogade av hela ytan. Det är vad jag kallar service, det! Så mycket det blev dessutom, då vallarna blev höga och fina och perfekta som sökgömmor!
 
 
Tommy och överlyckliga Cross. Mitt hjärta klappar varmt för boxrar!
 
 
Oavsett kvalitet på bild, så måste jag lägga in denna. Jag är djupt imponerad av Tommy´s löpsteg och spänst! Mig tjatade dom minsann på, att jag skulle springa - vilket jag gjorde.... Det syntes bara inte under Rocken!
 
 
Näst på tur var Drama, och eftersom hon har lite taskig hörsel, så försökte jag, medels teckenspråk, förklara vad hon skulle göra.... Hahahha! Såklart inte - hon kan ju det här med sök, hon bästaste Drakmoster!
 

Nu kör vi!
 
 
 
 
 
 
Drama in my heart! Och dessutom syns det ju tydligt att jag springer!!!!
 

Den här bilden gillar jag!.
 
 
 
 
Vid ett av skicken, valde Spajk en något annorlunda väg, men vad gjorde väl det!?
 
 
Ytterligare en bild på dagens deltagare. Maria (det är hon som kravlar upp ur snön) var med som "praktikant" - undrar om hon nånsin mer tränar sök?!
 
 
Yoda hade, till en början, svårt att hitta figgen....
 

....och undra på det, så väl gömd som han är!
 

Skämt åsido, han skulle bara träna på den fasta rullen och det gick fullständigt lysande!
 
 

Och så var det dags igen... Var sjutton är själva hunden nu då ra´!?
 
Efter dessa rappa och föriga kelpisar, var det då dags för mannen i mitt liv, denna hund bland hundar, tävlingsobjektet framför andra - japp, lille Krut alltså! Säger bara: Fasen att han skulle gå in i någon av sina faser, tre veckor innan start i tvåan!!!!!!
 
 
 Där är han, den förrädaren...
 
Krut´s och min ledstjärna har ju hittills varit vår fina kontakt.....
 
 
......vilket syns klart och tydligt just här! När jag kommer hem igen, ska jag läsa igenom våra tävlingsresultat, som tröst, där vi har toppoäng på just samarbetet. Jäkla hund! <3
 
 
Okej, viss ordning börjar i alla fall anas.
 
 
Där är han iväg, Kruten, med viss förståelse för ev halvdant resultat. Det är andra gången i hans liv, som han tränar sök nämligen.
 
 
Men han kom minsann tillbaka - i god stil dessutom - med lösrulle och allt. Lite duktig är han väl i alla fall då ra´.....
 
 
Han är så jäkla spänstig, att man liksom bara blir trött! Vilket, för övrigt, syns extremt tydligt på mig! Fast vill ni veta en hemlis? Jag älskar min Krut så hela hjärtat svämmar över! Ifall ni undrar alltså...
 
 
 
Avslutade detta lilla pass, med dagens fantastiska "praktikanter", Linda och Maria!
 
 
Mina favoritgullisar, Linda och Jersey!
 

Inget fel på koncentrationen, där inte!
 
 
Mission completed!
 
 
Och så fina Cliff tillsammans med Maria! Cliff ska bli tjänstehund, så här är det minsann inget att skratta åt, eller...
 

Vad säger du matte, ska vi ta busen eller vad!? Vilken härlig hund - han kommer säkert att lyckas fint i sitt kommande yrke!
 
  
 
Såhär härliga ser dessa gulliga människor ut egentligen!
 
Efter en underbart puttrig stund på café Siljan, med mycket skratt och allmänt babbel, fortsatte vi dagen med lydnadsträning. Måste införa fikapaus på café när jag kommer hem igen, det är en sak som är säker!
 
Efter en djuplodande diskussion om vilken plan vi skulle använda oss av (rena skämtet - i Stockholm är det mer snack om var man kan vara överhuvudtaget), beslutades det om en stor, härlig och plogad parkering vid Tegera Arena.
 
 
Vem säger att jag inte är intresserad av hockey?!
 
Ja, nu var det, som sagt, lydnad som stod på schemat. Vad synd,sorgligt att tävlingshunden inte alls var inne på samma spår.... Faktum är att jag inte ens vet vilket spår han var inne på, Kruten. För första gången någonsin, pekade han fingret så smått och tyckte att jag kunde köra min jäkla lydnad för egen maskin. Nu är ju inte jag den typen av förare, som tycker att det är ok, så det blev såklart ordning och reda till slut - ändå - men jag insåg hur bortskämd jag är med en samarbetsvillig och förig hund!
 

Törs vi komma fram eller...?
 
 
Just här ser det ju bra ut.
 
 
 
 
 
Och så går det lite snett, och kanske något högt och sen ganska bra. Belöning! Körde bara korta pass för att hitta fokus...
 
 
Snyggt läggande och...
 
 
...mycket glad matte!
 
 
Spänningen är olidlig - ska jag kunna ta apportbocken medan han sitter still eller inte?! Kan meddela att det gick finfint!
 
 
Idag gick plötsligt fjärren himlans bra. Ingen kunde blli mer förvånad än just jag.
 
 
Carolin skulle visa lite pondus en stund, men Krut charmade såklart häcken av henne - också!
 
 
Camilla och Yoda gjorde ett supersnyggt treans program! Bry er inte om den smygande figuren på bilden... Hihi!
 
 
Hur skön är inte den här bilden?! Det kan i alla fall inte jag göra med varken Drama eller Krut!
 
 
Avslutade med lite lydnad med dagens stjärna inom familjen - dvs Drama! Allt satt som en smäck och hon var alldeles, alldeles underbar! Om Kruten ligger på minus? Jaa, kanske liiiite... Blink, blink!
 
Efter detta digra program och en avslutande fika i Rättvik, kunde vi dra oss tillbaka och har nu siktet inställt på en spårdag tillsammans med Linda, Kerstin och Gunilla imorgon. Ingen risk att det växer någon mossa på det här gänget inte!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

IPO träningen har nått nya höjder!

Inte så att vi har smygstartat och numera tävlar IPOlll - utan vi har ju "blivit med ridhus", som jag redan har nämnt. Hur sjukt lyxigt är inte det, liksom, att kunna avsätta 2 timmar varje söndag och bara ägna sig åt just den träningen?! Hundfolk måtte ju vara av ett synnerligen ovanligt och segtuggat släkte, som tränar sina fyrbenta i regn och rusk, solsken och kalla vinterdagar - oftast utan knot. Överallt där det finns en liten yta som är lämpad för hundträning, kastar vi apportbockar, går fritt följ och tränar rutan... Inte mer än rätt att vi får tillgång till ett ridhus, tycker jag! Nästan så att jag tycker att vi ska vara där året runt - bara för att på nå´t sätt!
 
Personligen tycker jag att det är ett perfekt söndagsnöje att stå och glo därute i Sorunda. Alltid trevligt att "glo" tillsammans med människor man trivs med och där man liksom får ett utbyte av själva "gloendet". Och precis så är det i vår IPO-grupp! Ett skönt gäng med vilja och ambition, men ändå med en lite layed back syn på det hela. Sympatiskt, var ordet!
 
Jag passade på att lägga ett spår till Drakmoster, på ett närliggande fält, i väntan på att vi skulle komma igång. Det var inte menat som spydigt (att jag fick vänta alltså), snarare ett uttryck för stor och ärlig förvåning. Jag åkte nämligen raka spåret ut i okänt land och hittade rätt, jäkla ridhus utan att svänga det allra minsta åt något endaste felaktigt håll en endaste gång! Måste vara något av ett under, faktiskt.
 
Först på tur denna soliga söndag, var Rondik Dear Pytte, mer känd som Krut, och han kändes på hugget redan på direkten. Under lydnaden fick han till och med beröm för sin följsamhet, och lite smicker går ju alltid hem! Idag var det dags att prova på rondering för första gången, och det var antagligen svårast för mig - som vanligt! Inte så att Krut "bara kunde", men han förstår ju i alla fall kommandon - vilket man knappast kan beskylla mig för. Tack och lov, så har jag tränat med gänget tillräckligt länge nu, att det känns som om viss förståelse ändå finns. för min tafflighet.
 
 
 
 
 
 
Enligt Jimmy, så jobbade Krut bra under passet. Han hade något sämre gripande än vanligt, men det beror troligtvis på att man lägger på fler bitar och mer krav (sa Jimmy alltså - och Anders höll med). Det brukar tydligen rätta till sig, så då tror jag på det. För egen del, var det intressant att notera att min, vanligtvis, ytterst följsamma lille Krut, uppenbarligen inte kunde gå fot i kombination med skyddet.... Man kan visst träna på allting typ hela tiden!
 
I kombination med detta pass och Drama´s utmärkta spårarbete, kunde jag dra mig tillbaka och försöka sköta fotograferandet efter bästa förmåga - vilket inte var helt enkelt, det heller. Att fota en samling hundar och människor, som inte står still i en sekund, är svårt, men jag försökte i alla fall!
 
 

Gruppens nyaste medlem, Thomas med Fresco, som gjorde ett superfint arbete!
 
 
Anneli och duktiga Sandi, ser till att Hasse rör på sig!
 
 
Det var nog här jag spårade med Drakmoster, för detta är det enda fotot som finns på Werax för dagen. Hursomhelst så jobbade han jättefint!
 

Ja, här syns det ju tydligt vilken tillit övriga gruppen har till min förmåga som fotograf! Istället för kopior, så dubbelfotas det alltså!
 

Stilstudie av Hasse - och i viss mån - även Jimmy och Spike....
 
 
Nöjda efter ett bra arbete!
 
 
Börjar med denna rara bild, för att ni ska se hur det egentligen är...
 

.....fast jag tycker ju att det här fotot är ganska häftigt!
 
 
Och så blev ju allting så rätt och så bra, Anneli och Yla!
 
 
Bästa fotot på fina Jackson, som tillhör själva "värdparet" - alltså Helen och Jimmy.
 
 
 
Gruppens minsting - urgulliga Bella med husse Micke och figge Hasse!
 
 
Sist ut för dagen, var Jimmy och Offi. Jag gillar Offi sådär lite extra, tycker att hon påminner om Drama (och det går ju hem hos Lena Törnqvist)! Ni vet, lite det där med att vara så himmelens söt och mild, men egentligen.... Gaaaahhhh!
 
Som ni hör, så har vi det bra i vår lilla grupp och träningen går framåt så sakteliga. Så sker även med lydnadstvåans moment, trots att jag känner mig långt ifrån startklar. Notera att jag inte har rådfrågat tävlingshunden i just detta fall. Han kommer, med stor sannolikhet, starta om ett tag och göra det med samma fart och fläkt som allt annat. Vi får se hur det går, helt enkelt!
 
På fredag åker Släkten-är-värst och jag till bästa huset i Dalarna - gissa om vi ska njuta!?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg