Ojdå, glömt att blogga.....

Jaha ja, nu är jag alltså tillbaka i Dalarna sen i söndags och allt är bra! Vi kvistade ju hem "ett varv" i fredags för systersonens bröllop och det var intressant. Jag har väl aldrig förut upplevt att vi bor i en etta med kokskåp och jag har alltid tyckt att vi har nära till sjöar. Men nu kändes verkligen lägenheten extremt trång (trots sina 90 kvm - vi har 84 kvm på landet) och det kändes som en evighet att ta sig till en vettig och folktom badplats med brudarna, trots att det tog ca 20 min. Det säger en hel del om hur bra vi har det här på landet - men jag vet också att det är precis i stunden, i sommaren, i ledigheten. När det viner runt knuten, eller snöstormen gör oss sällskap, är det väldigt behändigt med storstan, dom plogade gatorna och den självklara elen. :)

Som sagt, bröllop hann vi alltså med under helgen. Det var väldigt trevligt och väldigt avspänt på alla sätt och vis. Det gick av stapeln i Stadshuset och efteråt, i väntan på middagen, dracks det skumpa med den allra vackraste utsikten över Stockholm. Det var dessutom en lyx att få umgås med sina, alldeles egna, vuxna barn, som har lyst med sin frånvaro denna sommar.



Brudparet i egen hög person - Noa och Jonas (och Jonas med sedvanlig humor måste ha skumpaglaset på frugans huvud), andra systersonen Niklas med söta dottern Majken, systeryster Gittan försöker "styra upp" mina ohövliga ungar och slutligen utsikten från terassen vid Stadshuset.



Sambo och son har trevligt tillsammans. Det känns bra!



Min egensinniga, envisa, härliga dotter!

Dagen avslutades på en turkisk restaurant, där vi åt underbart god mat. Tack för en härlig dag, Jonas och Noa!

Redan dagen efter, alltså söndag, fräste bruttorna och jag tillbaka till Furudal. Jag fattar om det låter något maniskt, men för mig känns det verkligen viktigt att utnyttja ledigheten på allra bästa sätt. Det går så fort och sen är det vardag igen, vilket, i sig, är helt ok. Nu var det inte alldeles jättekul att komma till ett tomt och tyst hus och jag tyckte så himla synd om mig själv, att jag satte mig på en stol och grät en skvätt. Elsa och Drama förstod nada, så det var liksom bara att rycka upp sig.

Redan dagen efter träffade jag Gunilla och Elton på klubben och vi hade en härlig dag tillsammans! Vi spårade och körde uppletande, fikade, garvade och pladdrade! Tisdagen bestod av lydnad med Fia och Asta, ett par timmars jobb och bad med brudarna. Elsa simmar för tillfället "som en gud" och Drama tränar på att inte jaga bubblor (går sådär). Igår, onsdag, låg rottorna och jag på stranden ett par timmar innan jobbet, och efter det middag och ytterligare bad. Idag är det torsdag och dagen började med frukost, uppletande och spår tillsammans med Fia och Asta. Ett dopp - igen, jobb, crusing till Mora för inköp av partytält (som blev ett parasoll), gräsklippning och sen - godnatt!

På måndag sticker E, D och jag till Stöten/Sälen för ett dygn. Jag har hyrt en liten lya till oss över en natt och tanken är att vi ska vandra i något passande fjäll. Inför detta beställde jag en tjusig klövjeväska till skojfriska Drama och nu träningsbär hon den varje gång vi går till ex stranden. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig, vad hon har för typ av diagnos, men väskan verkar inte påverka henne överhuvudtaget! Första gången tänkte hon röja runt på sedvanligt manér med Elsa, innan jag hann få stopp på henne....



Här har ni henne, i alla fall, i korrekt fjällvandringsmundering!

För övrigt så har jag blivit tillfrågad av tidningen Rottweilern, att skriva en artikel om det ideella arbetet inom Östra LO/Afr, vilket jag har tackat ja till. Jag har några givna frågor som jag ska skriva kring, och det ska bli kul att se om jag får till något vettigt. Och imorgon, fredag, kommer Susanne och Elsas systerson Biggles på besök. Det ska jättetrevligt!

Orsa-yran!

I vår iver att bli två rejäla dalmasar, var det igår dags att ta sig an Inlandsbanan och sträckan Furudal - Orsa t/r. Om jag förstod det hela rätt, så är det någon intresseförening som driver detta 5 onsdagar/sommar sen ca 4 år tillbaka. Eftersom Björn och jag aldrig är "bang" för att prova nya saker, så var detta självskrivet på sommarschemat och laddade med lite gott att dricka, äntrade vi det härliga gamla tåget runt 17-tiden, tillsammans med ett jättegäng glada och spralliga människor.



Här kommer "hela härligheten" tuffande. Jag kände mig ungefär som ett barn på julafton.




Konduktörn´ hälsar oss välkomna. Jag är nog en hopplös romantiker, för allt sån´t här får mig att bli alldeles varm i hjärtat. Jag älskar eldsjälar!!!!





Ja, min man är inte särskilt bra på att fotografera, men efter ca 10 försök uppstod i alla fall dessa bilder. :D




För egen del är jag faktiskt väldigt nöjd med detta foto på käre sambon!



Småplock från Dalarna när det är som bäst: en "raggarbil" och underbara spelmän på tåget!



Jaha ja! Detta väder mötte oss när vi väl "landade" i Orsa..... Men det gick fort över!



När vi klev av tåget var vi så hungriga att vi nästan dog och hittade, tack och lov, en skylt som annonserade om thaimat. Alltså skenade vi dit, och där stötte jag på min blivande make - sångaren i ett av alla band som spelade i Orsa denna kväll. Han flirtade hej vilt och Björn hade fullt sjå med att både äta och bevaka sina intressen för ett ögonblick! För övrigt så kändes det vansinnigt att "byta bort" en intelligent, social och kärleksfull man, så han får rocka vidare någon annanstans. ;)





Annars såg det ut såhär i vart och vartannat hörn: Olika musikstilar och underbara entusiaster! Var man än gick eller satt, så stod det någon/några och spelade för fullt. Vi hade en mycket trevlig kväll som avslutades med en hemresa som bestod av lätt överförfriskade medresenärer på sina håll och kanter. Lite som att åka Ålandsbåt, fast på räls..... Hur som helst så hoppas jag att tåget kan tuffa på en lång tid framöver och påminna om den tid som flytt!



Avslutar med en mysbild på mitt lilla yrväder fröken Fis. Tänk att hon har blivit så stor att hon kan ligga och mysa i dörröppningen, medan vi fixar på tomten. Det trodde man väl aldrig skulle hända med denna tossa. <3

Åh, vilken mysdag med lyckad träning och trevligt sällskap!

Efter allt umgänge på hemmaplan, var det äntligen dags för lite hundaktiviteter igen och vi skulle ses, ett gäng på Rättviks BK. Jag är så sjukt glad över mina "hundkontakter", som även är goda vänner, här uppe i Dalarna, och jag önskar att jag alltid kunde träna i Rättvik! Har nog nämnt det förut, men det är sannolikt den trevligaste brukshundklubb (Flen ligger på delad förstaplats) jag någonsin har besökt. Heder åt er, alla medlemmar, för ert öppna och välkomnande bemötande! Synd att man inte kan skicka ett gäng av Stockholms BK:n på charmkurs till er....

Vi hade vädrets makter med oss och slapp hällregnet från gårdagen, vilket var skönt. Det är ju sådär att träna hund i ösregn, tycker jag. Sen vet jag att många tycker att det också är nödvändigt, men jag hör inte till den kategorin. Jag gör det, om jag måste, men avstår gärna om jag kan välja. Hur som helst, så var det tänkt att spåra lite och träna lite lydnad, så Bitte, Gunilla och jag började med att lägga spår. Jag valde att spåra med Elsa idag och gick ett litet småklurigt spår, med ett gäng oväntade apporter. Hon var verkligen på hugget och jobbade sig fram med viftande svans. Tyckte att det var liiiite konstigt att matte hade lagt ut bl a en blyertspenna och en kork, men spårar man så gör man och grejerna "kom in" och slutet hittades. :)




Tyvärr är bilden suddig, men det är knepigt att både sköta lina och kamera.... Men nog syns det att hon myser där i blåbärsriset!

Under tiden som spåren låg, så åkte vi tillbaka till klubben och tränade lydnad. Drama skulle, som vanligt, med X2000 och jag lade ner mycket tid på fotposition. Som vanligt ligger hon för långt fram, men med kopplet runt rumpan (på mig) och mycket nötande, så rättar det till sig hyfsat.



"Med språng marsch" kanske kan få snälltåget Drama att lugna ner sig lite.




Ja, kanske hjälpte det något, för här ser det ganska kontrollerat ut.





Överstelöjnant Lena Törnqvist tränar lydnad med Keeponix Drama.... Härmed ser ni: ställande, läggande och väntan på inkallning. :D



Fia och Asta tränar kontakt.



Skulle ju bara gå fram och hälsa på Fia och så lev det såhär. Men Asta är duktig och sitter kvar och tittar på spektaklet.



Belöning såklart!



Gunilla stryper antagligen mig när hon ser det här fotot, men jag måste lägga in det! Men sanningen är att både matte och Elton gjorde ett fantastiskt jobb med spår och lydnad idag.



Frazer tränar på lite - matte Bitte får inte vara med i bild. :D



Nämen titta, här står hon ju!!!!



Och så var det ju det där med fikat när man tränar hund.... Från vänster: Gunilla, Bitte, Fia och Sara.

Alltså, vi hade verkligen en så genommysig träning, och dag i allmänhet, och jag ser redan fram emot nästa gång vi kan ses. Dessutom är det upplyftande med nya bekantskaper, så ett extra tack till Gunilla och Elton!

Väl tillbaka i Furudal, var det dags att äntra campingens städförråd och det kändes inte kul i det läget. Men då ryckte min ultraschyssta sambo in och hjälpte mig med städningen!!! Har inte ord för hur tacksam jag kände mig då... Tack, tack, tack snälla älskling!

Pga allt flyt under dagen, kunde vi avsluta det hela med en härlig kväll nere vid stranden. Att Björn och Drama badar hör till vanligheten, men att Elsa sprallar runt som en dåre och dyker efter en frisbee är ytterst ovanligt! Faktum är att hon var så jäkla busig att Drama fick "strandkommendering" tills Elsa hade lekt klart. Underbart!!!!!













Tycker att bilderna talar sitt tydliga språk. Galet glada och lyckliga hundar, helt enkelt!




Och här kommer en stilstudie över "Den gamla och havet" = Elsa efter en lång stunds röjande och lekande. I love it!!!



Och sen denna myspys. Titta på Dramas ögon... :)

Syns och hörs!



Liknande inlägg