Utställning in my heart!

Med sviktande förstånd och mot bättre vetande har jag nu fallit för frestelsen och anmält SpindelTarzan till en utställning. Allt är Carolins fel! Hade inte hon fört saken på tal, så hade jag aldrig suttit i denna nervpressande situation som jag nu gör....

Jag tycker inte om utställning och jag tycker inte om att tävla och nu ska vi alltså visa upp oss i Körhallen i Rättvik den 10:e november. Jag vet ju redan nu, att jag kommer att vara svimfärdig av nervositet, flamsa och fnittra och babbla hysteriskt och ge ett allmänt förvirrat intryck. Men nu har jag gett mig den på att Krut och jag ska försöka lyckas lite grann och då är väl detta ett steg i rätt riktning.

Och tänk vad skönt, att liksom kunna skylla allt på någon annan... :D

Och livet går sin gilla gång....

Det är inte utan att det är lite körigt att hinna blogga regelbundet, samtidigt som jobbet, hundarna och livet, rent allmänt, pockar på uppmärksamhet. Det är ju ingen konst att sitta i ett sommarvackert Dalarna och vara spirituell, men lite klurigare i ett höstmörkt Tyresö....
 
Hursomhaver, så rullar det mesta på - sådär som det brukar - men ändå liksom inte. Det är mycket mer att göra på jobbet den här hösten, eftersom vi har tagit emot ett 70-tal, för oss, nya 1:or, och dom är det drag i kan jag säga! Timmarna på jobbet går i ett flygande fläng och någon direkt tankeverksamhet är det inte tal om. Tur att man har många års erfarenhet, så man kan jobba en del på "känsla".... :)
 
Sen är det ju alldeles nytt att ha tre hemmavarande hundar i kombo med yrkesliv. Nu är det inget jag klagar över, för det fungerar alldeles, alldeles utmärkt - mycket pga att Krut är en alldeles ovanligt trevlig liten snubbe, som inte ställer till några större problem. Det tackar vi för!
 
Östra LO har hunnit med två dagars mentaltester, som gick jättebra, samt en hel dag i Kungsträdgården - som ni ju har läst om. Om tre veckor är det dags för en rallylydnadsdag, där alla är välkomna att anmäla sig. Ni kan göra det direkt till mig eller på Östra LO:s hemsida.
 
 
Drama och jag tränar rally på Härjarö.
 
Sambon kuskar runt i Europa till och från, med sitt jobb, sonen går i plugget och annars mullrar han mest runt härhemma och dottern och Xtra har flyttat till egen lägenhet.
 
För egen del tränar jag mycket hund och det är så himla kul! På tisdagsförmiddagarna brukar vi hänga på Stockholm Södra och träna lydnad. Först blir det förstås prommis med hela gänget och därefter hinner jag med ett lydnadspass med Drama. Vi har börjat träna på stegen och det är svajigt men roligt. Kommer säkert att gå bra, bara hon lär sig att ta det lite lugnt.
 
Vid 10-snåret är det dags för Anna-Karins drillning av mig och Krut. Senast var det dags att ta ett steg i kombination med fotkommando. Det var svårt, sa Krut, och förstod först inte alls. När jag lade till ett litet ljud, hängde han dock på - en gång! Nästa gång lockade jag med lite godis och se - då gick det så bra så! Just nu är vi inne i en fas där jag snubblar över honom så fort jag säger "fot".... Vi började även träna på "stanna" och det var också svårt - för matte! Jag har ju alltid sagt att det är något fel med min koordinationsförmåga, och nu blev det sådär tydligt igen. Det var ett elände att både säga "stanna" och kasta godisbiten samtidigt!!!!
 
Idag på lunchen hann jag sammanstråla med Emma för lite träning, där Elsa och Drama spårade och Krut körde lydnad en kortis. Elsa och Krut jobbade fint, men Drama var slarvig. Hon är skendräktig för stunden och inte alls samma rappa tokfia som hon brukar, vilket märktes tydligt just då.
 
Nu ikväll har jag hunnit med ett litet pass tillsammans med Annika och då såg, å andra sidan, lydnaden riktigt fin ut. Tränade snabba lägganden och ställande med båda ungdomarna (dvs D och K) och det gick jättebra.
 
En bit in i oktober väntar en träningsdag tillsammans med Krut´s uppfödare och några fler valpköpare och det ska verkligen bli superskoj!
 
Nu måste jag banne mig hoppa isäng, så natti natti på er, alla!
 

Får man skryta????

Visst måste man få göra det i sin egen blogg - i alla fall lite?! Liksom bara sitter här och känner hur himmelens nöjd och glad jag är över min härliga hundflock!

Igår var det spår för hela slanten tillsammans med Emma och det bara gick sådär sjukt jädrans bra. Drama är ju alltid duktig (men det har ni säkert hört förut) och slet på med sitt spår, som slingrade sig fram över kala berghällar och genom högt blåbärsris. Ungefär exakt där spåret gick, hade en fullkomligt övernitisk orienterare skenat runt - tänk er Road Runner i träningsoverall - precis innan, så hon tappade bort sig några gånger, men hittade tillbaka. Hon tappar ju aldrig sugen, den där hunden, utan ligger i tills allt är klart. Underbart!

Elsa sa att hon verkligen inte tänkte vara pensionerad den här dagen och fick ta samma spårupptag som Gabbe, över en väg, ut på en äng, en bit på en grusväg och sista biten genom skog, Hon var på ett strålande humör och löste rubbet både stabilt och rappt. Så härligt att se hennes förnöjsamhet!

Liten Krut fick tre kortare skogspår, där det första var lite som så: Vänta, är det något som har hänt precis här, och sen tuffade han iväg ut och hittade leksaken. Spår två och tre hade han fullkomlig koll på läget och löste rubbet alldeles utan hjälp från vare sig mig eller Emma. Bådar gott inför framtiden!

Idag har vi kört lydnad och uppletande tillsammans med Annika, och där fortsatte alla tre i ungefär samma anda. Pigga, glada och med en härlig vilja att hitta på något kul tillsammans med matte! Jag känner mig så nöjd och tillfreds med hela gänget, så om ni bara visste! :D

Imorgon blir det långbänk på Värmdö BK, eftersom det är dags för Östra LO:s mentalhelg - MH lördag och MT söndag. 05.00 - pip - ringer klockan och sen är det bara att kööööra!

God natt på er!

Liknande inlägg