Vilken härlig dag, åhåhå, man blir härligt glad, åhåhå...

Long time, no seen - nu igen! Men det lär har varit Lucia, jul och lite sån´t sen sist... Vi tillbringade julafton på hemmaplan i all ensamhet, eftersom dom förvuxna barnen var på Teneriffa. Det var bara sambon, lilla mamsen och jag, vilket var underbart lugnt och trivsamt. Men när jag tittade efter lite mer noga så...



....så var vi ganska många! Inte en ledig sittplats någon enda stans, så sambon fick hålla till godo med den rakryggade stolen vid datorn.



Nu gjorde inte det så mycket, eftersom han passade på att bjuda på några jultruddeluttar på klarinetten - såhär julaftonen till ära. :D

Idag blev en sådär härligt, mysigt lyckad dag - som det liksom bara blir ibland. För min del började morgonen med att öppna på fritids sisådär runt 6.30. Jag gillar att vara först på jobbet, det ligger en så skön känsla av lugn över skolan och det är så puttrigt när ungarna börjar droppa in. Den tidiga morgonen förde dessutom med sig att jag kunde gå hem ganska tidigt, vilket inte heller är så vanligt.

Plockade upp dottern, som hade landat i Sverige efter semestertrippen, och vi stack till fotbollsplanen vid Kunskapsskolan och tränade lydnad med hela hundligan. Xtra var fullkomligt överlycklig att både få träffa älskade matte och träna! En riktigt söting är hon, den där lilla.

Elsa var som en galopphäst och skenade runt med stora språng och gjorde allt med ett strålande humör. Det blev lite apportering, rutan, fotposition, inkallning och lite så.

Drama har käkat piggelinpiller dom senaste 3,5 åren (alltså sen födseln) och kunde både ligga, sitta, stå mm mm på en och samma gång. Efter lite inledande ordningsregler, jobbade hon som en riktig liten pärla - som vanligt! Om hon inte vore hund, så skulle jag absolut hävda att hon ler när hon tränar!

Efter detta lyckade träningspass, fanns det fortfarande tid kvar av dagen, och då susade jag vidare till mitt nya tillhåll - gymmet!!! Ja, det låter osannolikt, men det är faktiskt så det är. Jag har varit jätteflitig sen strax innan jul och känner mig oerhört stolt - och stark förstås. Fascineras av dessa kubiker till män/pojkar i olika åldrar, som liksom inte kan "fälla in" armarna längs med kroppen pga musklerna, och gläds dock över att jag inte är lika stark som dom... ;)

Nu är jag hemma, klockan är inte kväll nu heller och badet väntar. Det snarkar två "mördarhundar" i sina gröna och rosa sängar, om en stund tittar bästa dottern förbi och ännu lite senare kommer bästa sonen hem!

Allt detta sammantaget = bra dag!

Oldies AND goodies på Hundmässan!

Det var ju en himmelens tur, att hundmässan föll in så lämpligt - precis när läsarna av bloggen började dala. Jag menar, då kan jag ju blogga lite om den - trots att jag inte ställer hund för egen del. Sen Facebbok dök upp i etern, tenderar ju bloggarna att hamna i skymundan, vilket inte förvånar mig särskilt mycket. Det är lättare och mer lättillgängligt med FB och det räcker ju utmärkt att lägga in en rad "Jag har tränat hund" typ.... Men som fan av bloggeriet blir det ju onekligen lite utarmande emellanåt.

Så nu ni, nu ska ni få vad ni tål gällande Hundmässan 2011 - eller inte! Det blir snarare en kavalkad av bra, mindre bra och rent dåliga bilder från dagen - rent allmänt. Jag ställer ju inte hund för egen del, men jag älskar Stora Stockholm, tycker att det är en riktig högtidsstund när jag kan åka dit! Det är lyxigt att kunna hänga med likasinnade under avslappnade former, titta på hundar av alla de raser, bara prata hund timme ut och timme in!

Det är dessutom den helgen på året, då man garanterat träffar dom man bara lyckas träffa någon gång/år - vilket är nog så viktigt!




Först då, hästägare Kerstin (som jag träffar betydligt oftare än en gång/år), bästa Erica, Kerstins vackra systerdotter Amanda med Luke, och så mina allra, allra bästa Eva och Anette (först suddigt, vilket jag tror att Eva uppskattar) och sen en mycket tydlig på min älskade Anette! <3<3<3

Sen är det förstås dom som man träffar mer frekvent - av olika orsaker...



Först och främst vän och kollega Bitte, därefter dom mycket nära kompisarna (tillika knäppgökarna) Marie och Vicktoria, sen dyker samma par upp igen - men tillsammans med bästa Eva Werther, som har hjälpt Östra LO ett antal gånger (hon är mycket värdefull) !!

Och så kommer det lite annat, liksom bara för att.... Det är gulligt, hundigt, roligt osv.



Deminas Viggo = SnyggViggo! I snöret hängde såklart favoriten Malin, men hon fastande inte på bild.



Petri ställde en väldigt läcker hanhund, som jag inte har namnet på just här och nu.





Och så alla dessa "moments" som man bara vill föreviga: En mellanschnauzer, en borderterrier (gudasöt), den lilla, lilla chihuahuan (vars matte berättade mycket intressant om en aktiv och livlig ras - tyvärr missförstådd), bostonterrier, trötta, trötta bassets efter en lång dag, härlig chowchow, om jag skulle ha en spets så skulle det vara en basenji... eller möjligen en shiba, imponerande ekipage - funktionshindrad och fin tollare som klok servicehund, en urhäftig bergshund med fascinerande päls och, till sist, Felicia med en charmerande, söt, liten långhårig kanintax.

Efter många, många timmar tillsammans med lånebarnet Felicia och alla andra, stapplade jag in här hemma och möttes (eller faktiskt inte alls) av två rottisbrudar, som varit på geocach med husse i Tyrestaskogarna i 6 timmar!!!! Heder åt sambon, som stretar på i allehanda skogar med våra kära rottisdamer. Just nu lever jag i någon form av lyxvärld, där jag mest sköter träningen. Kan tänka mig att Malin Baryard känner sig ungefär likadan, när hon traskar till stallet efter mockning och annat "krafs", får hästen "framkörd", kastar sig upp och kör igenom dagens hopprogram, sitter av och går direkt till duschen medan stalltjejen (i detta fall) tar om det kvarvarande arbetet.... Vi - som är lite "bättre" - tycker att ni är FANTASTISKA!!!!! Hihihi...

Nu måste jag lägga mig, för imorgon väntar hundträning (och rastning dessvärre), styrketräning av mig själv (nypremiär) samt arbete. Ujujujuuuuj, hur ska jag orka!?

Åh, vad jag ÄLSKAR min lilla ärta!!!!

Och så var det träningsdags igen!!! Det är så himlans roligt när det finns rejält med tid för hundträning och man liksom känner att man är på "G". Nu har jag haft förmånen att återigen ha en helg fylld av hundträning med en massa mysiga kompisar. I love it!!!!

Idag mötte jag upp Vicktoria vid 11-tiden på Värmdö BK - Marie anslöt sig något senare till sällskapet. Jag lade ett kortare spår till Tarzan, som bor hos oss tills på tisdag, och sen var det lydnadsdags för Drama och mig. Vicktoria hade redan kommit ut på plan med Beckie och Dixie, och det är alltid nyttigt för fröken Spjutspets att ha lite andra jyckar i närheten.



Titta, matte, Dixie har minsann spanat in mig....



....men jag tittar bara på min matte, jag, som den lilla ängel jag är!



Eller också tittar jag intresserat på när den äldre och klokare Beckie tränar.



Söt?! Näe, inte så värst - och inte är hon någon ängel heller! :)

Så kom vi då igång med träningen och det gick sådär superbra som det gör emellanåt - och dessutom ganska ofta med liten Drama. Maken till samarbetsvillig hund får man nog leta efter. Eller som Vickan sa: Man ser i hennes ögon att hon verkligen vill, bara vi förklarar hur!

Vi nöter ju på med rutan, och idag föreslog Vicktoria att vi skulle prova med target, vilket vi också gjorde. Efter några gånger hade Drama greppat konceptet och tryckte till den där jädrans target-plattan så det rök ur öronen! Där vilar då sannerligen inga halta symaskinstangenter inte (va - har ni inte hört uttrycket förut)!



Liten Ärta under träningspass.



Naturligtvis körde vi fritt följ också. Hon går lite för långt fram, men det är inget som jag orkar lägga ner en massa tid på att korrigera. Tävla lydnad får vi ju inte göra och skulle vi ha turen att få starta i rallylydnad, så är det inte ett problem med positionen. Jag är mest lycklig över den fina kontakten, jag!



Apportering stod också på schemat och här lyckades Vicktoria fånga en härlig, flygande Drama på väg mot apportbocken. Den symboliserar verkligen hela hennes underbara personlighet - fart och fläkt, lycklig och fri!

När jag tittar på bilder från våra träningar, så inser jag att jag ler stort på nästan varendaste foto, och det är faktiskt precis så jag känner. Att leva och träna tillsammans med Drama, kan få vem som helst att känna glädje. Hon är som ett kvicksilver med en vänlig och glad personlighet i kombination med arbetslust och vilja att vara till lags. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vi aldrig uppfattar hennes dövhet som ett hinder.

Sen var det gamle Trazan Bananessons tur att trampa runt i spårskogen. Han var så himla ivrig, så till en början stod jag fastvirad med spårlinan runt fötterna, med hunden ifråga hade hunnit springa både upp och ner för en bergknalle, rundat en och annan tall, skenat genom ett buskage och tillbaka innan vi ens kommit 10 m. Men sen kom vi igång så fint, så fint och tog oss till slutet utan problem. Jag gillar verkligen Tarzan! Han har varit extrahund hos oss under hela sitt 9-åriga liv och han är del av vår familj. <3

Avslutade eftermiddagen med styrelsemöte tillsammans med tjejerna i Östra LO och det var roligt att alla kunde vara på plats. Tack för ert engagemang, raringar!

Nu middag och tidig, tidig "hopp i säng"! :)

Liknande inlägg