Jätterolig träningsdag tillsammans med Sofia och Kalle.

Så fick man det bekräftat ytterligare en gång... När du är deppig, är aktivitet den bästa medicinen! Jag vet inte hur uppdaterade ni är, men det har i alla fall varit lite tungt en tid. Igår var det bestämt att Sofia och jag skulle sammanstråla med Kalle och Samba på Danderyd-Täby BK för spår och lydnad. Sagt och gjort! Helt osannolikt, hittade vi dit på första försöket, och där stod Kalle redan och väntade.

Vi fräste vidare mot skogen och det var ganska mycket bilar parkerade längs vägen. Men vi hittade ett jättebra ställe, där Kalle brukar köra sök. Fina spårmarker - med både öppen skog, snårigt och sandmark, där det var både crossbana och paintball!

Kalle lade spår till Drama på sandmarkerna runt crossaktiviteterna, Sofia lade ett mikrokort till Elsa i snåren och jag lade ett till Samba i den öppna skogen. Vet ni hur mycket trattkantareller det fanns och vet ni hur svårt det var att lägga ett vettigt spår????? Till en början valde jag att titta bort, men till slut föll jag för frestelsen och kröp periodvis i spåret.... Men apporterna hamnade där dom skulle!

I väntan på spåren, åkte vi tillbaka till klubben för lydnadsträning. Först ut var dottern och liten Xtra, och dom är ju så himla duktiga. Idag var Sofia sjuk och eländig, men dom gjorde ändå ett superbra jobb. Hann tyvärr inte ta så mycket kort, men dom är ett riktigt kanonekipage med mycket glädje och fint samarbete.




Här kommer hon!!!!



Inkallning är lätt som en plätt, tycker Xtra.



Och så är det ju så mysigt att få busa med andra....

Och så var det  dags för Kalle och Samba att äntra planen. Kalle sliter på, för att kunna ta sig igenom apellen, och vi alla vet ju hur det är. Samba är jätteduktig och både kan och vill - men inte när husse ville, var mottot denna dag. Det syntes tydligt att fröken S hade full kontroll, men det var ju spännande med mitt deltagande. Hon flirtade vilt med mig och var söt som sjutton. Husse såg stundtals lite bister ut..... Men jag är den första att förstå Kalle, med åratals träning tillsammans med egensinniga Elsa! Det gäller bara att vara envisast... =)





Det är apportering på gång.

Jaha, och sen var det då Drama the Maniac! Helt ärligt så undrar jag verkligen vad den hunden har för typ att energi. Allt går ju för sjutton i 850 blås, och innan man har lyckats få ordning på koppel, kongar, armar och ben, har man snudd på stått på öronen x antal gånger. Men visst, man kan inte säga annat än att hon är hysteriskt lycklig!



Fotgående med fröken Fis....



Och samma här. Fort går det, men det är egentligen inget större fel på kontakten.



Läggande under gång.



Jag tar mig tillbaka och galningen ligger kvar!!!



Apportering.



Belöning och bus efter bra arbete.



Och såhär lycklig - eller ev lättad - blir man efter ett träningspass med Keeponix Drama!

Så var det dags att dra ut i skogen igen! Det hade "kommit till" en mängd antal bilar, kan jag säga, och vi var långt ifrån ensamma. Elsas spår gick numera genom en uppletanderuta, medan Sambas spår hade 1000 svampplockare som gäster. I Dramas spår, var det en pigg och rask paintballgrupp som härjade runt! Phiu!!!!

Elsa tog sig dock runt sitt korta spår (dottern hade gjort en grov fekberäkning gällande längden), något förvånad över gummikycklingen mitt i alltihop (den hörde förstås till uppletandet) men missade bara en apport.

Drama hade det riktigt kämpigt i spåret, men plockade alla apporter utom en. Jag blev djupt imponerad, eftersom nya Lena inte har snitslar i spåret, utan litar på hunden. =) Under större delen av tiden trodde jag faktiskt att hon var vilse, men så var alltså icke fallet! Duktiga, duktiga Drama!

Emellan alla spår, körde vi uppletande med Samba och Elsa. Samba hittade bl a Elsas missade spårpinne i rutan och det var ju kanon! F ö hittade hon också sina egna grejer. Bra där!



Elsa började stort och tog sen på sig "pensionärskostymen" - dvs jag är så gammal att jag själv bestämmer när jag tänker hitta något eller inte. Efter lite sjå, kom grejerna i alla fall in och vi började dra oss tillbaka. Men.....



Elsa och jag tuffar ut i spåret.

...jag kunde inte motstå frestelsen att låta Elsa gå Sambas spår (som Samba hade haft det lite klurigt med), så det blev liksom ett varv till. Vid det här laget hade spåret legat ganska länge, och många svampplockare hade hunnit passera, men Elsa lyckades ändå tråckla sig fram hyfsat och hämtade in ytterligare några saknade apporter! Rutin äger - så är det liksom bara - och det är just det som är så häftigt med äldre hundar!

Efter fullgjord match i skog och på lydnadsplan, avslutade vi med en fika på klubben. Jag måste säga att jag blev väldigt förtjust i klubben och noterade också att dom hade blivit utsedda till 2010 års BK. Något att ta lärdom av för andra klubbar kanske...



Bildbevis på att jag var tvungen att plocka svamparna i Sambas spår!!!!

Idag har vi tränat med Emma och kört uppletande med både E och D. Inga konstigheter alls. Elsa gjorde det hon skulle och Drama nöter på med raka skick ut och tillbaka till matte. Det gick utmärkt just idag och annars hade vi liksom bara väldigt trevligt!

Lydnadsträning mitt i all röra.

Utan att egentligen ha riktigt klart för mig vad som har hänt, så har - på något sätt - hela livet blivit rörigt. Det är allt ifrån familjelivet till jobbet till hunderiet. Jag känner mig fullständigt förvirrad och hyperstressad, vilket förstås inte är bra. Men jag har "varit med förr" och vet att det lugnar ner sig i slutänden....

Mitt i denna röra har det, helt oväntat, dykt upp något otroligt oväntat. En granne har förälskat sig i Elsa och Drama, visserligen sen långt tillbaka men ändå, och har ägnat större delen av dagarna åt att vara ute och traska med dessa två bestämda damer, vilket förstås har genererat att kvällarna härhemma har varit mycket lugna!

Efter det första tillfället, frågade grannen hur vi bär oss åt att få Drama trött. Vi tränar henne trött, sa vi, för så är det ju huvudsakligen. Nästa dag fick jag ett MMS där fröken Fis ligger utsträckt på golvet, och ett stort "haha" i texten. Stackars grannen hade skenat 7 km på microkort tid och då blev t o m Drama trött! =)

Häromdagen lyckades jag i alla fall sammanstråla med dotter och Xtra, för att träna lydnad. Vi hittade en utmärkt plan, bortåt Länna till, där vi stannade. Ut med hela hundgänget, rusa runt och bete sig och sen uppstyrning. Måste börja med att berömma Sofia och Xtra, som är helt otroligt sammansvetsade och duktiga. Hur denna lilla valp och denna, f ö också väldigt lilla, dotter har lyckats komma så långt på så kort tid är för mig en gåta!

Vi började med platsliggning, vilket gick utmärkt. Även liten D har blivit vuxen och ligger som en sten, jämfört med tidigare. Sen körde jag lite inkallning, fotgående, budföring, ställande, apportering  mm med båda brudarna.
Efter skendräktighet och jobbigt våteksem var Elsa vild och vacker och skitrolig att jobba med. Jag lägger inte ner så mycket krut längre på noggrannhet och vi har bara roligt.

Drama är i sitt livs form - supermusklad och lätt i kroppen, frisk och sund. Hon var laddad till tusen och gjorde sin bästa lydnad på länge. Fotgåendet satt som en smäck, så även budföring, inkallning och apportering.Jag kan nästan sätta mitt huvud på att hon skrattade till och från... ;)

Under tiden vi tränade, fick vi sällskap av en man som visade sig bo just där. Han hade nog haft det ganska tufft i livet, men var hundkunnig och oerhört intresserad. Han deltog i hela träningen och blev ett utmärkt störningsmoment, samtidigt som han passade på att fotografera. Något suspekt men Stockholm i ett nötskal.

Alldeles strax väntar ett mysigt läger tillsammans med mycket goda vänner och då hoppas jag får lite lugn och ro. Det ska bli såååååå himla roligt!

Vi ses!

Stilla promenad i ett stilla Furudal

Ja, en stilla promenad var precis vad det blev på förmiddagen, eftersom jag bara hade med mig Elsa och Xtra. Björn och Drama valde en överväxel och cyklade till Sandnäsudden, vilket Drama var i stort behov av, så att säga. Maken till energisk hund har jag väl sällan skådat - och Anna - det är inte ett klagomål, jag vet att jag uttryckligen bad om en livlig typ! =)


Hur som haver så betydde det alltså att jag kunde larva runt i lagom promenadfart och se mig omkring, medan "di fyrbenta" skötte sig själva. Väldigt behagligt var det!



Mycket fina vägar finns det i Furudal - det är ett som är säkert!




Fru Elsa.



Xtra liten och Xtra söt.



Vad gör mänskan, ser Elsa ut att tänka där borta....



......men, för sjutton, jag är inte den som är den! Var faktiskt riktigt kul, dessutom!



Oresjön ligger stilla och glittrande med sina husbåtar.




Här ligger Lottas café, där vi var och åt igår. Tycker att huset är så vackert.



Björn på väg mot käket igår......




...... och jag själv. Kul att få vara med på bild och se normal ut, som omväxling. Annars hänger det ju alltid en hund i någon arm eller så och man själv ser allmänt rufsig och svettig och eländig ut - gärna prydd med lite granbarr i håret.




Som avslutning måste jag bara lägga in denna bild på en djupt förorättat Drama, som inte får gå med på resaturang, minsann. Hon har ju "bara" fått träna lydnad, spår och uppletande denna dag. Stackars älsklingen. ;)







Liknande inlägg