Det blev några små missförstånd!

Precis så är det - det lärde jag mig idag, på dagens lydnadstävlingar i Eskilstuna. Har aldrig lyckats se på detta med tävlande just på det sättet, men hörde en tjej uttrycka sig så, och tyckte att det kändes både trevligt och trösterikt. I synnerhet med tanke på dagens bedrövliga resultat!
 
Visst, det var ju idag det skulle ske - det var ju idag som Kruten och jag skulle ta två förstapriser på en och samma dag, och därmed erövra vårt LPII. Tänkte jag alltså, eller snarare hoppades, men så tänkte inte lille Krut! Lille Krut tänkte, att det var värst vad det var mycket av allt på detta ställe och då får ju matte bara fatta liksom, att man har lite annat att göra, än att lyda henne. Det var så han tänkte - det är jag helt bombis på!
 
Nu ska jag inte vara alldeles orättvis, för emellanåt löd han faktiskt ganska bra, men mer sällan om man så säger...
 
Start nr 1 såg ut som följer:
 
Platsen 10 p
Fritt följ 7,5 p (plogar, hoppar, släpper, dk)
Läggande 9 p (ngt segt, armbågar kommer i sent)
Inkallning 0 p (Krut skötte rubbet på egen hand)
Rutan 9 p (nosar innan momentets slut)
Apportering 9 p (dk med kroppen vid avslut - utgår ifrån att det är min kropp som omnämns)
Fritt hopp över hinder 0 p (skrattar åt just ordet "fritt", för det var precis så det var - fritt från lydnad alltså)
Fjärren 7 p (dk, långt handtecken)
Helhetsintryck 6,5 (okontrollerat mellan momenten - skulle gärna lägga till "rent allmänt")
 
Summa 137 p och ett tredjepris
 
Noterar, nu när jag är hemma och kan andas normalt igen, att det är bland dom första gångerna jag har fått påpekande om dk på ett flertal ställen. Undrar varför?! Men jag tror att t ex kommentaren "hoppar" vid det fria följet, har något med saken att göra. Bara en gissning alltså!
 
Till min stora glädje räddade Annika och Basse upp situationen med ett förstapris och en tredjeplacering! Jäkligt roligt!
 
Efter denna förnedring - förlåt, efter detta första lilla missförstånd - letade vi oss fram till Vilsta och kunde "slänga" alla varma hundar i vattnet en stund. Det uppskattades högeligen och efter en god stunds plaskande och plumsande, återvände vi till klubben för att ta oss an dagens nästa tävling.
 
Jag kan lugnt påstå att det var med ganska blandade känslor, för vår del. Att Krut är lite vild och vacker, är jag bekant med, men idag kändes det faktiskt värre än vanligt. Men, men, det var liksom bara att bita i det, eventuellt sura äpplet och traska iväg till ytterligen en platsliggning - trots att magen inte var helt i balans...
 
Start nr 2:
 
Platsen 7 p (lättar bak, nosar - jag kan även tillägga funderade på att jaga en fluga)
Fritt följ 8,5 p (hopp och studs - notera dock inget dk)
Läggande 7 p (transport dk)
Inkallning 0 p (oroligt sitt - tjuvstart)
Rutan 9 p (något självständigt - förstår faktiskt inte riktigt kommentaren, men..)
Apportering 8,5 p (härligt tempo, något omtag)
Hoppet 7 p (dk x 2)
Fjärren 7,5 p (dk läggande, extra kommando)
Helhetsintryck 9 p (ta er tid mellan momenten trots att det kanske irriterar tävlingsledaren)
 
Summa 142,5 p och ett andrapris
 
Noterar ytterligare en gång, att jag har fått avdrag för en massa dk, och blir lite fundersam. Det brukar jag inte få och jag tyckte att jag gjorde ungefär som vanligt, men antagligen så var det där min nervositet visade sig. Normalt sett, så känner jag mig ganska säker på Krut, men det var verkligen inte så idag - tyckte att han kändes fladdrig och ofokuserad och jag var nervös för just det. Hade dock en mycket bättre känsla efter start nr 2, och tar till mig dagens kritik. Tröstar mig även med domarens kommentar, att jag har en väldigt högtempererad hund, som inte är helt lätt att manövrera, men har ett härligt driv - för så är det ju!
 
 
Och så gläds jag - igen - åt Annika och Basse´s förstapris och andraplats på pallen! Det är dom så väl värda, mina träningskompanjoner!
 
Jaha, nähä, sen var det väl bara att rulla hemåt då, med ytterligare erfarenheter i bagaget. Passerade Madde Daleo på vägen, och hämtade en stor tygbur att ha i bilen då småfolket ska åka med - dom är ju så fariga dom där små typerna. Men sen var det raka spåret mot Tyresö och nu sover tävlingshunden sin allra sötaste sömn där borta i soffhörnet. Hoppas att han drömmer om inkallning och påminns om hur det brukar se ut när vi tränar! Hihi!
 
 
Det var ungefär såhär han kändes idag, Kruten!
 
 
 
 

Snacka om lyxliv!

 
Just bombas ni alla med mina underbara, ljuvliga, fantastiska dagar tillsammans med hundar och vänner. Det är säkert några som suckar och säger: Har människan inget annat liv överhuvudtaget - och er kan jag i alla fall trösta med att, jodå, men umgänget med Släkten-är-värst med "tillbehör" är, tveklöst, det roligaste jag vet!
 
Att starta morgonen tillsammans med en god vän, i strålande sol och vacker natur, kan ju liksom aldrig bli fel i min värld....
 
 
 
....eller?!
 
Efter utlagda spår, körde vi lite uppletande. Och den här gången hade jag koll på Krutens spår i kombo med just uppletandet - det var nämligen ett ipospår som hägrade denna dag, och korv som ledstjärna! Inga höga näsor då inte!
 
Och vet ni - angående just uppletandet så kör jag bara ett sammelsurium av foton. Det var inte det vassaste  arbete vi skådat, Annika och jag, men efter lite si och lite så, så fick vi i alla fall tillbaka dom utlagda grejerna. Hihi!
 
 
 
 
 
Liten Drakmoster var definitivt "dagen efter" och gjorde det hon skulle, men absolut inte mer!
 
 
 
Elin, däremot, var helt vild och plockade föremål som aldrig förr! Sötlök!
 
 
 
 
Grabbhalvan jobbade faktiskt också ganska bra.....
 
 
 
 
Och så kära Basse, som hade lämnat hjärnan hemma just denna lediga dag.... Men ibland så - ibland glimmade han till, gullet!
 
 
 
Efter många goda skratt, var det dags för spåren. Krut gjorde helt ok ifrån sig - kändes att vi övade på samma grej igår!
 
Drama var flitig som vanligt, missade en apport men annars rubbet med in! Basse gjorde sitt och Elin letade efter mig - och hittade mig (tack och lov) dessutom!
 
Efter ett dopp i det blå, skildes Annikas och mina vägar åt för denna dag, och jag fräste upp till SÖS och min hyperpigga mamma. Jag är inte religiös, men den här gången känner jag mig benägen att tacka både den ena och den andra för mamsens hälsostatus! Vi i familjen är lite bleka sen tidigare i år och är i stort behov av lite vila och stabilitet, så är det....
 
Tro nu inte att jag åkte hem efter detta - nehej då! Jag åkte vidare till Hanveden, där jag mötte upp Erica och Luke, för lite råd och dåd inför lydnadsklass lll. Tro nu inte att jag har drabbats av storhetsvansinne, för det är inget för mig. Däremot så gillar jag framförhållning bättre än överraskningar....
 
Erica är ju lugnet personifierat och jag tycker så mycket om henne! Lugnt och sansat, lotsade hon mig genom dom nya momentens djungel och Krut passade på att charma skjortan av även henne. En sann charmör är han, Kruten, men poängen är ändå att han verkar greppa vad saker och ting handlar om! Tack Erica och hoppas att vi ses snart igen!
 
Tusen timmar senare, ungefär, kom vi äntligen hem och nu händer inte ett endaste smack - faktiskt!
 
 
God natt jord!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Idag är hjärtat alldeles varmt och påfyllt!

Har haft en alldeles, alldeles underbar dag tillsammans med bästa sonen och Släkten-är-värst! Det är inte så ofta man har förmånen att få med sig Adam på en hel dags hundträning, men plötsligt händer det (ni vet - reklamen)! Det stod spår och lydnad på schemat tillsammans med ipo-gänget och vi möttes upp vid Kvarnängen runt 11-snåret. Vädergudarna var med oss även denna dag och allt kändes liksom bara toppen.
 
Fick en himla massa goda råd och tips av Micke och Hasse ang spåret med lille Krut, och knatade ut ett hyfsat rakt och prydligt spår med lagom mycket godis i fotstegen. Under tiden gick sonen ett skogsspår till Drakmoster - ja, ni hörde alldeles rätt!
 
I väntan på, så att säga, passade vi på att tända den medhavda lilla, gulliga grillen och käka lite lunch tillsammans.
 
 

Vi var rörande ense om att det är just dessa stunder som liksom är kittet i all friluftsaktivering. Tyckte nästan synd om Thomas som var tvungen att åka hem och käka påsklunch med sill och annat.... Hahaha!
 
Jaha, och sen var det då dags att kasta sig över spåret, som man inte hade en susning om hur det skulle gå.
 
 
Här kör vi dubbla koppel - för säkerhets skull.... Tappade tyvärr bort det ena på Nynäs BK under eftermiddagen. Hoppas det finns kvar på tisdag.
 
 
Nu åker handskarna på! Konstaterar för övrigt att det är tur, att detta inte är en skönhetsblogg!
 
 
 
 
 
Spår nr 1 klart!
 
 
 
Och spår nr 2.....
 
Enligt "publiken", så gick det tydligen hyfsat bra, och för egen del så kände jag faktiskt ungefär hur det ska kännas. Nu har jag något att jobba vidare på och det känns kanoners! Sen är det ju så, att Kruten typ är toppen på det mesta han företar sig!!!!
 
 
 
 
Att få avsluta med att hänga med brorsan, var nog det bästaste av allt!
 
Sen inträdde då det märkliga ögonblicket, då sonen skulle spåra med Drama! Hade väl aldrig trott att detta skulle bli aktuellt, trots Adams naturliga talang med hundarna, men tänk så fel man kan ha - som tur är!
 
 
Livet är faktiskt lite komiskt ibland. Jag babblade och babblade, berättade och förklarade och Adam svarade ja, ja och jag tänkte: Hur fasen blir det här nu då?! Jo tack, det blev ju liksom helt perfekt - som synes!
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, ord är väl överflödiga egentligen.... Både son och hund var grymma och allt gick som en liten klocka. Att det var en bonus att spåra med brorsan, syns ju tydligt på bilderna!
 
Efter detta fräste vi förbi brukshundklubben, tillsammans med Micke och Bella. Adam och Drama var mest med och förstörde, medan jag körde igenom tvåans moment med tävlingshunden Krut. Vad Micke gjorde är egentligen lite oklart, då han höll till på annan plan pga höglöp (vilket vi tackar alldeles extra för)! Såsmåningom sammanstrålade vi i alla fall för en sista fika - nöjda med dagens prestation.
 
 
Passade på att träna en sista stunds stabilitet, där tävlingsobjektet låg som en klippa - glädjande nog! Liten Drakmoster gjorde vad hon kunde för att sabotera nämligen...
 
Efter att ha släppt av sonen, passerade jag Långsjön och tog ett dopp med Släkten-är-värst. Ingen mer kommentar i ämnet - dom är liksom bara fullkomligt galna!
 
På hemvägen fick jag rapport från dotterns start i rallylydnadens fortsättningsklass, där dom blev godkända, och så från mamsens sjukhusbesök, Rita, som meddelade att allt var toppen. Jag är sååå tacksam för en underbar och givande vårdag, tillsammans med en av dom jag älskar mest och känner mig lätt och glad i hjärtat! Fick just en rapport från den cyklande sambon, dessutom, som lät lätt döende. Hade tagit sig en "tripp" till San Marino idag, bl a innehållande en timmes backcykling uppför! Alla är ju saliga i sin tro.... Älskar dig - du är sjukt tapper!
 
 
 
E´re vår eller e´re vår?!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg