Lyckopiller!!!!

Vaknade tillsammans med min kompis Migränen och insåg att det bara var att somna om igen och ta det lugnt en dag. Så småningom blev det såklart nödvändigt att stappla upp i alla fall och ge sig ut på promenad med jyckarna, vilket ändå kändes helt ok. Solen strålade och det var vår i precis hela luften. Tänk att det är lika magiskt varenda år, när våren börjar ge sig till känna efter en lång vinter!

Efter flera dagars lyckad hundträning var det dessutom dags för lite belöning, så det stod "Bus" på schemat. Alltså nöjde jag mig med att sticka ut till favoritnejderna runt Österhaninge kyrka och bara skrota runt en stund. Det var också precis vad jag gjorde, men jag är osäker på om "skrota" är rätt ordval i samband med hundarna. Ni får väl titta på fotona och göra en egen bedömning....



Är så löjligt förtjust i den gamla kulturbygden runt om i Haninge. I bakgrunden syns Österhaninge Kyrkas sneda torn.



Bara för att det är vackert.



Är detta att "skrota runt", heter jag Kalle Anka!



Men det är klart, med detta framför näsan kan ju vem som helst få lust att skena runt. Utom jag då, eftersom jag hade migrän. ;)



Elsa snodde leksaken och kutade upp på stenen. Det är svårt att tro, att hon är 8,5 år...



Fröken Fis angriper stenen på sitt eget, behärskade sätt.



Hittad!



Här kan man inte stå och slöa. Jag måste draaaa!



Var sjutton tog hon vägen, ser Xtra ut att undra.



Elsa överväger om hon ska ge sig in i .......



...leken, vilket hon f ö också gjorde.



Tjoho! Jag lurade båda dom där stora svarta bruttorna!!!!



Bedårande - visst är hon?!



I skyn kom detta plan farande. Ser nästan ut som ett leksaksplan, tycker jag.



Har ni sett vilka små söta tussar det lämnade efter sig...

     

Drama smyger sig på Elsa (tror hon iaf), vilket inte leder till någonting överhuvudtaget. När hon väl reser sig upp, spatserar Elsa bara fram och talar om att hon ska hålla sig på den berömda mattan även i fortsättningen.



Gänget - nöjda efter en rolig stund tillsammans.



Xtra är varken särskilt bortskämd eller förtjust i sin matte.... <3

För mig är verkligen härliga stunder tillsammans med våra hundar, just lycka! Förstår om det låter urfånigt, men det är där jag kan hämta kraft och det ger en sån´ tillfredsställelse att veta att dom har det bra. När dom rullar ihop sig och somnar med en djup suck, blir jag liksom alldeles lugn.

Andra saker som definitivt innebär lycka, är underbara Sofia och Adam! Det är så häftigt att se sina ungar växa upp till vuxna människor med schyssta värderingar. Och det är så spännande att följa deras väg in i vuxenvärlden, följa deras val i livet, deras beslut kring olika saker och sådär. Jag önskar verkligen att dom fortsätter att utvecklas som tidigare - det kan bara bli bättre! Stolt mamma? Neeeej, varför tror ni det?!




Sofia ska ut och partaja med en kompis. Skitball, tycker jag!



Unga damen har hon blivit. Fattar ingenting - jag är fortfarande bara 25......



Djurens konung - Adam. Alla våra djur fullkomligt älskar honom - på gott och ont - för hans del! :)



Som sagt.... Här softar han och Tigger framför datorn.

Under kvällen har jag även hunnit passat barnbarnen - och snacka om lyckopiller. Man ska nog passa sig för att vara gnällig, när man tänker efter. Det finns verkligen en hel drös med glada "piller", om man bara öppnar ögon och öron! Goder natt tills nästa gång.



Glada gänget och första riktiga vårdagen!

I tisdags kostade jag faktiskt på mig att ta halva dagen ledig och jag kunde inte ha valt en bättre dag. Solen sken, termometern visade på 13 härliga plusgrader och det ryckte sjukt mycket i hundtarmen!!!! När jag blev utsläppt från plugget runt lunch, kände jag mig som en kalv på grönbete och fräste på direkten ut till Tungelsta - dvs stallet med omnejd. Så kära trakter..... 

Vi började med en vild och galen rastningsrunda i snö, sol och slask...

 

Fart och fläkt är Dramas motto i livet! Hon är en ljuvlig individ.



När jag ser detta foto slås jag av tanken: Vad är en kamphund??? Rasen rottweiler landar ju liksom i denna grupp per automatik, men var hamnar border terrier på "listan"?!



Det porlar!!!!! Samma underverk varje år....



Xtra vaktar på Drama som kommer flygande - med tre öron!



Elsa har äntligen  lyckats få tag i leksaken och här kommer hon kämpande genom snön - och förresten, var sjutton kom den ifrån?! ;)



Vi får ju inte ställa ut liten D (eftersom vi har övertaget i hennes hörsel ?!) men snygg är hon i alla fall!



Och i ensamt majestät - Gårdvarens When I kiss the Teacher = våran Elsa!!!



Här är samma kvinna ackompangerad av systrarna Sisters = Drama och Xtra!

Efter en härlig och befriande promenad, körde vi lite uppletande tillsammans, jag och alla brudarna.



Gammal regerar och det var precis vad Elsa gjorde!



Apport in efter ett mycket bra sökarbete!

Efter henne var det liten D:s tur och det var i hård konkurrens av alla fladdrande löv, som grejerna kom in.... När Xtra skulle pipa iväg, insåg jag att jag hade missbedömt henne. Hon visste redan vad som väntades av henne och jobbade som en liten tok i rutan.

Sammanfattningsvis hade vi en ljuvlig eftermiddag tillsammans och det gav garanterad mersmak! Det krävs en god och stark karaktär när man måste jobba i detta vårväder, istället för att träna hund... =)

Tror att jag har förlorat två vänner på två dagar.....

Ev kan det faktiskt vara precis så illa, kan bara be till högre makter att dessa vänner kan minnas ljusa stunder som vi har haft tillsammans.... Vad som har hänt? Ja, man kan väl egentligen sammanfatta det hela både kort och koncist - dom har drabbats av mig och Drama - och det är inte roligt alla gånger!

Jag börjar med det första eländet: Igår hade Marie och jag enats om att ta vara på dom allt ljusare kvällarna och skulle därför träna tillsammans på F18. Med på tåget var dottern och "barnbarnet" Xtra, men ingen skugga ska falla över dom, icke heller över Elsa!

Marie är ju en riktig ängel till och från (i detta fall är det definitivt mer till), så hon hade redan lagt spår till Drama, när vi anlände. Vilken service! Jag hoppade glatt i armérocken och förhörde mig om hur jag skulle ta mig verket an. Efter att ha lyssnat till Maries förklaring, hot om bergsklättring, djupsnö mm kände jag mig, minst sagt förvirrad (som vanligt alltså), och tackade glatt ja, när Marie erbjöd sig att hänga med i spåret. Dottern såg ut som en sol och sa, att detta ville hon inte missa!

Med facit i hand, kan jag säga att jag är kluven till det trevliga sällskapet. Å ena sidan är jag djupt tacksam för bådas närvaro, av olika anledningar, å andra sidan så hade jag kunnat varit ensam med min förnedring....

Nåväl, rejält och varmt klädd i den förbaskade armérocken, körde vi igång och det kändes både bra och roligt. Näsan snorade lite av förkylningen som jag släpar på, men det är ju bra att vara ordentligt klädd när man är lite risig.





I det här läget flyter allt på alldeles som det brukar. Drama spårar bra, men lite fort och lite slarvigt och jag hänger på utan några större problem.



Hon spårar bättre och bättre efter "snöfällorna" på den tidigare ängen....



....och än hänger jag med, trots att rocken börjar kännas som ett våtvärmande omslag.



Titta nu på detta! Det är här som jag drabbas av lungödem och ryggskott!



Eller...?!



Och så Maries glada fejs!!!



Och här är förnedringen total. Jag ger helt enkelt upp och faller för Maries erbjudande att ta över - men det är klart - med tidigare åsamkade skador så..... :)



Slutet funnet...



.... och då har matte återhämtat sig något!

        

Här kommer hon: Galoppören Keeponix Drama i egen hög person. Så lätt, så smidigt och så fullständigt oberörd av det spår som nästan tog livet av hennes bästaste matte (hon har ju ingen annan, stackarn).

Därefter tog Marie sig an Tee´s spår, medan Sofia och jag körde lydnad med Elsa och Xtra, vilket gick väldigt bra! När vi hade samlats igen, körde vi uppletande med Peg och Elsa i det hastigt fallande mörkret. Elsa jobbad verkligen bra och jag är jättenöjd.



Kan inte låta bli att lägga in en raketbild, trots dålig kvalitet, på Elsa på väg ut i rutan.

Sammanfattningsvis hade vi en både lyckad och rolig träning, men jag har full förståelse om Marie "reser utomlands" varje gång jag snackar om träning, hädanefter. precis som om det inte räcker med att lägga spåren åt människan - ska man behöva dom också?!

Elände två inföll idag: Efter jobbet träffade jag Bitte och Fraiser för att ta en behaglig promenad i vårkvällen. Vi hade siktet inställt på en ganska lång "repa", men jag kom, som tur var, på att Sofia och Xtra hade träning lite senare, och då föreslog Bitte att vi skulle gå tillbaka hem till dom, för att låta hundarna leka lite på tomten, Varför inte? Alltså gjorde vi så och det var inget direkt konstigt med det.

Det enda var egentligen det, att Drama är overloaded mest hela tiden (sannolikt inför kommande löp) och flög/for omkring som om hon vore från yttre rymden eller liknande. Pust, säger jag bara. I gott sällskap befinner sig även liten Xtra, som beundrar sin yngre syrra något helt otroligt och gör allt om hon gör. När vi stapplade ut till bilen (ja, inte D förstås, hon spänstade på), lämnade vi tomten, fylld med uppgrävda gropar och en Bitte som såg lite blek och matt ut. 

Dit blir vi antagligen aldrig med bjudna - heller.....

Imorgon tar sambon med sig doggisarna och åker till landet över helgen. Då ska jag passa på att gjuta olja på vågorna i vänskapsleden, tror jag! <3

Liknande inlägg