Jag är såååå tacksam att det fortfarande finns några tappra som läser min blogg!

Egentligen är jag väldigt förtjust i att blogga - tycker att det är ett utmärkt sätt att bli av med lite "skrivkramp" och samtidigt tänka över livet lite lagom oambitiöst. Men som vanligt tenderar skrivandet att minska vid skolstart och avslutning varje år. Det är så himla mycket som måste struktureras, planeras mm, mm vid dessa tillfällen, att man inte hinner med så värst mycket annat.

Nu har jag fått in ett litet önskemål från min bästaste Anette, som behöver uppdatering mellan läxläsningen, så jag gör väl ett ryck - om än inte så stort! Det senaste jag skrev om, var eländet med fotograferingen inför min kommande premiär i Rottweilern. Kan, som kuriosa, berätta att redaktören tyckte att fotot var såå fint! Vi känner inte varandra, hon och jag, men jag kan konstatera att hon antingen lider av svagsynthet eller är en mycket vänlig person.... Sannolikt det sista alternativet.

Annars så har jag t ex hunnit med lydnadsträning på Stockholm Södra tillsammans med familjen Emma. Komiskt nog så tyckte jag att Drama behövde störningsträning och Emma tyckte exakt detsamma om Affe. Alltså körde vi massor av sån´t tillsammans på planen och Drama var verkligen duktig. Efter lite trassel i början, kunde hon släppa Affes närvaro och koncentrerade sig så fint på det vi höll på med. Största problemet var faktiskt Märta - och då inte själva Märta som person - utan hennes iver att kasta allehanda roliga leksaker omkring sig, och som Drama inte fick kuta iväg och "sno". Nyttigt, nyttigt!

Elsa fick köra uppletande och jobbade i ganska maklig takt - men med ett strålande humör! Snacka om att göra som man vill när man uppnår viss ålder (har inte riktigt klart för mig vilken ålder det handlar om, men ändå).

Har även spårat i Vissvass tillsammans med dotter och sambo. Avlöpte väl - trots att sambon lade Dramas spår!!! Maken till människa att kunna krångla till ett spår, har jag aldrig träffat på tidigare - tur att hundarna kan spåra! Men det är ju roligt att han vill följa med lite nu och då, så jag klagar inte.

Bortsett från detta, "snodde" Östra LO ihop en liten utställning för ett 80-tal hundar i söndags. Visst förstår ni ironi? Det var så ytterligt enkelt att sitta på ett möte i höstas, bli lite styva i korken, boka in ett datum för en utställning osv. Sen hade vi jätteflyt med sponsorer, det anmälde sig lagom många (vi hade grepp om det hela), platsen för evenemanget (Edsbergs Sportfält) var ypperligt! När det sen närmade sig, kändes det plötsligt inte alls lika "smidigt och enkelt" - snarare ganska rörigt - och jag anade premiärnerver i min mage. På vägen till Edsberg (via Gustavsberg, och fråga inte varför), var jag tvungen att kuta in på tre bensinmackar och gå på toa, för att överhuvudtaget kunna ta mig vidare. Det var dock inget som den medsläpade sonen märkte något av, eftersom han i princip sov från sängen till sportfältet. :)



Här sitter han och funderar över hur i herrans namn han ska kunna undkomma denna kvinna, som är hans biologiska moder - den enda mor han, f ö, har - i alla fall än så länge!

Nåväl, fram kom vi såklart, regnet stod som spön i backen, det fattades ett tält i den ena ringen (vilket löstes såå finurligt med hjälp av presenning och fotbollsmål), ett gäng utställare hade betalt in på ett felaktigt konto, den utlovade cafeterian visade sig öppna kl 13 (ungefär då vi var klara) och lite andra klurigheter. Pulsen var rätt så hög på oss alla till en början, men så småningom "satte sig allt" - solen tittade fram bakom molnen, dom flesta brydde sig inte ett skvatt om det uteblivna kaffet, domarna var nöjda med hela arrangemanget och vi fick många glad tack från besökarna.



Ja, inte från dessa två då ra´..... Näe, jag skojar bara! Eva-Lotta och Robban Axelsson vill visserligen inte vara med på bild, men är några av styrelsens absolut främsta stöttepelare! Oavsett hur, var eller när, så ställer dom alltid upp - försöker lösa uppkomna problem, ge oss tips om hur vi kan göra, vad vi bör tänka på mm. Stort tack till er från Östra LO:s styrelse och från mig i synnerhet! <3



I väntan på..... Vinnarna fick bl a med sig mat från Royal Canin, gratis vaccinationer från Djursjukhusen AB samt härliga ljus från Partylite. Personligen hade jag gärna vunnit något litet pris, kan jag säga.

Med facit i hand, så tycker jag att vi klarade det hela med glans!!!! För att vara 7 "ynka" personer, med viss praktisk hjälp, av familjemedlemmar och kompisar, måste man säga att det är riktigt bra att arrangera en hyfsat stor utställning för första gången i livet och lyckas så pass bra! Lite "barnsjukdomar" är det alltid när man gör något, som man aldrig har gjort tidigare, men vi lär oss och vi vill, och det är det absolut viktigaste! Bra jobbat, tjejer, sambos, söner och kompisar!

Under den här förvirrade tiden, har dottern hunnit flytta till Leksand för att plugga på Västanviks Folkhögskola. Medan hon "roar sig i form" den första månaden, har vi nöjet att ha liten Xtra boende hos oss.



Det är väldans mysigt!

Ungefär idag vaknade jag till ordentligt efter helgens vedermödor och imorgon är det dags för spårträning tillsammans med Emma. Ser fram emot en kväll i den höga, begynnande höstluften tillsammans med alla fyrbenta (och fru Hederstam förstås)!


Den här bloggen ska ju huvudsakligen handla om hundar.....

.....och det är just därför jag inte har skrivit ett smack sen sist. Jag har nämligen inte sett till några hundar sen jag kom tillbaka till Stockholm! Inte riktigt sant kanske, men snubblande nära i alla fall.

Alltså, jag vill inte verka negativ på något vis, men fy f-n vad sjukt jobbigt det var att komma hem till stan, landa i alla rutiner och börja jobba "på riktigt" igen! Det har gått i 700 blås från tidig morgon till sen kväll, kalendern fylls stadigt på, telefonen ringer som aldrig förr, mailen ramlar in osv, osv. Jag menar inte att gnälla, eftersom allt detta är en stor och viktig del i mitt liv, men ändå - trött blir man - fort.

Jodå, ang hundarna så har jag naturligtvis stött ihop med dom här hemma, tagit en och annan promenad eller cykeltur och somnat till deras underbara snarkningar på kvällarna. Har även hunnit spåra, dels tillsammans med Sofia och Xtra, dels med Emma, Märta och Affe, vilket har flutit på bra. Men jag saknar känslan av att liksom "bara vara" tillsammans, som man har blivit bortskämd med på landet. Jag vet en till som definitivt saknar den känslan och det är Drama Dramtik! Hon är som ett yrväder och förstår inte alls varför vi plötsligt har det på det här viset. Elsa, däremot, är nöjd och belåten och verkar tycka att det är riktigt mysigt att vara hemma igen. Rent allmänt så ser jag fram emot mitt riktiga schema nästa vecka, som innefattar två lediga fm och en sen morgontid. Det betyder att det finns gott om tid att träna/promenera med brudarna och blir vi alla mer tillfreds igen!

I avsaknad på något vettigare, så delar jag gärna med mig av några foton på familjen. När ni tittar på eländet, så vill jag att ni tar med i beräkningen att någon av dessa ska representera oss i tidningen Rottweilerns nästa nummer. Det är ju så man vill lägga sig ner och gråta....







När ni har skrattat klart, kan ni ju lämna er "röst" i gästboken. :D

Vilken sommar!

Nu sitter jag här i det älskade huset, surfar lite, tänker lite, lyssnar på hundarnas snarkningar och inser att jag faktiskt längtar hem en aning. Det är kluvet, men nog sjutton finns den där - känslan av hemlängtan och - framförallt - längtan efter min familj! Eländet med att ha stora/vuxna barn, är ju att dom prompt ska leva sitt eget liv och inte alls förstår att det sitter en liten mamma i en liten by i Dalarna och saknar ihjäl sig efter sina telningar! Lite drygt en ynka vecka (av 8 v) har man fått njuta av deras sällskap och det är inte mycket att skryta med.....






Hur i herrans namn man nu kan längta efter dessa knäppgökar?!

Men nu är det ju inte så att jag har suttit ensam på något som helst vis i lilla Furudal - oh nej! Vi (då var ju även  sambon på plats) semestern med midsommar och då hade vi besök av både kompis Kjelle och Björns kusin Jon samt kollega Mia och hennes kille Paul. Det var väldigt trevligt och vi hoppas verkligen att samtliga återkommer (vilket Mia och Paul faktiskt gjorde någon månad senare).

Därefter damp alltså "ungarna" in, där räknas även extrasonen Nicklas (som veckan efter åkte hem till Australien igen). Jag tror att jag och Björn blev allra gladast när dom dök upp, för det kändes jättekonstigt att vara "solokvist" och inte behöva tänka på någon annan än oss själva... PS. Vi kommer att åka på träningsläger i just detta inom snar framtid. DS.



Adam och Nicklas hämtar mod att kasta sig ut från en järnvägsbro i närområdet. Själv förstår jag inte alls varför det är nödvändigt, men sambon tycker att det är självklarhet i fasen: På väg in i vuxenlivet.



Flitiga Sofia har tränat hund som en tok, vilket syns på den bortskämda lilla raggsockan som tar sig en lur. Dom är som ett gammalt gift par, hon och Xtra - helt bedårande!

Efter några förflyttningar på schackbordet, dök Elsas extrafamilj Wahlström upp, vilket verkligen var jätteroligt! Alldeles extra kul, eftersom vi egentligen inte känner varandra särskilt väl privat, och hade så himla trevligt! Startade besöket med korvgrillning och kvällsbad på Sandnäsudden och rundade av med hundträning något dygn senare. Det är verkligen sjukt skoj, med människor som liksom hänger med på allt...



Som sagt, här har ni Wahlströmmarna i olika situationer. Tyvärr fastnade inte Thomas på någon vettig bild, men ni får hålla till godo med detta.

Sen drog Björn och jag en repa till Grövelsjön, som jag ju har bloggat om redan (förresten, det har jag gjort med family Wahlström också). Vi hade en underbar em och kväll och fjällvärlden gav verkligen mersmak!





En vy under vår lååånga (!?) vandring och så sambon i djup koncentration över menyn (som redan var förbeställd). Mysigt, eller hur?

Sen var det rent långtråkigt under ett par-tre dagar, för då hade vi inga gäster alls. Det "enda" som hände var att jag jobbade, om än väldigt sparsamt, vilket jag också har gjort hela sommaren, tränade hund tillsammans med trevligt sällskap i Rättvik och att sambon och jag åkte ett varv tåg - ända till Orsa och tillbaka (inlägget om Orsayran).



Gunilla, Bitte, Fia och jag med diverse hundar och så tåget.

Därefter dök Andreas och Anna upp med sina små raringar. Tjejerna var väldans blyga, så överstepedagogen Lena startade upp ett litet bullbak, och därefter var isen bruten. Ytterligare ett par supertrevliga dygn förflöt i det härliga sällskapet.



Emma, Isabelle och jag mitt i bakandet.

Efter dessa härliga besök, och avslag på besöksförslag per telefon, var Björn inne på sin sista semestervecka. Vi hade några sköna, slöa dagar tillsammans, vilka bl a bestod av en njutbar kväll med fiske och rökta räkor kring sjöarna runt Stråbodarna.



Dom däringa småsjöarna är inte lätta att hitta....



Vägarna slår nästan berg- och dalbanan på Grönan.



Till slut så nådde vi målet.



Älskade sambon finner en liten stund av stillhet....



Vackra, grånande Elsa njuter i kvällssolen (naturligtvis på en fäll).



Drama är inte mindre vacker, men mindre grå. Och njuter gör hon, fast med sprittande känguruben....

När Björns semester var slut, föll det sig så lämpligt att vi skulle på bröllop i Stockholm, så vi åkte hem tillsammans. Jag närvarade vid systerson Jonas och frugan Noa´s bröllop, vilket var jättetrevligt, och sen vände jag tillbaka till min självvalda ensamhet i Furudal.



Jonas och Noa, så fina, utanför Stadshuset i Stockholm.

Dagarna förflöt precis hur trevligt som helst, bl a med hundträning tillsammans med Fia och liten Asta, lite jobb, bad och sol och lagom dos "kvalitetstid med mig själv".



Fia och Asta in action.

Framåt helgen dök en, egentligen ganska gammal bekant upp, dvs Susanne med Elsas systerson Bigge i släptåg. Vi har, som sagt känt varandra ganska länge, men aldrig fått något riktigt bra tillfälle att lära känna varandra bättre. Det fick vi nu, kan man säga! Efter ca två dygns konstant pratande, blandat med hundpromenader, ytterligare bad och cruising i omgivningarna, kändes det som om em mycket gammal vän kvistade hem på söndagen.



Susanne och diverse hundar svalkar av sig i Siljan.

Så småningom blev bruttorna och jag ensamma i Dalom och då passade vi på att ta en - ännu ensammare - tripp till Sälen (inlägget Tre ensamma tjejer...). Det var faktiskt med lite pirr i magen, som jag fräste iväg upp till Stöten, men jag kunde liksom inte låta bli. Vi hade ett underbart dygn, och jag kommer absolut att återvända - men med sällskap!



Sälenfjällen.



Brudarna. Elsa slår till på en liten gäsp, medan Drama fortfarande ser ut som hälsopillret pesonifierat.

Efter Sälenresan var det väldigt skönt att komma hem till bebodda trakter igen, kunna säga hej till grannar, höra röster (inte i huvudet) och se andra människor. Det var med stor glädje som jag såg fram emot sambons tidigarelagda besök på onsdagen, kan jag säga....

Sammantaget så har jag, Elsa och Drama haft en helt fantastisk sommar och det känns oerhört kluvet att återvända till storstan om några dagar. Jag känner, som sagt, en längtan, men jag ser också vilken otrolig livskvalitet som finns här. Särskilt för rottorna, som kan gå ut och in som dom vill, det är nära till underbara bad, inte så många andra hundar och ett väldigt tillåtande klimat. Dom snarkar i schottistakt på kvällarna efter händelserika och, även lata dagar. Jag har varit väldigt flitig med träning under hela sommaren och känner mig mycket nöjd med det.



Ljuvliga rottistassar!

Drama har landat i ett "vuxenpaket" och framstår som en liten vän ängel - både gällande träning och, framförallt i samband med alla besök. Dom flesta som har varit här, har från början, varit något avvaktande gällande Drama, pga hennes ytterligt skojfriska attityd. Men efter några timmars samvaro, har hon knockat samtliga med sin charm och sin vänliga person. Inga dumheter, inga överraskningsmoment, ett extremt tålamod med småbarn mm, mm. Jag är mer än nöjd med min pärla denna sommar.

Att jag inte säger så mycket Elsa i just detta sammanhang, beror förstås på flera saker... Bl a för att hon är 8,5 år och alltså redan uppför sig som man ska, men också för att hon faktiskt inte är döv och följdaktligen inte stöter på samma ev problem som Drama kan göra.

Och bortsett från allt det jag redan nämnt, har jag ju jobbat lite på campingen och lite på Furudals Hockeycenter, vilket har vidgat mina vyer ytterligare. Och så har jag ju hunnit besöka några loppisar, där jag har gjort fler fynd till det kära huset.



En nödvändig svepask.



Nya "burkar" som passar till vågen och krydd"burkarna".



Den redan visade pottstolen.

Och, sist men inte minst, Björns nya partytält, som kom i en lagom stor väska, bara att fälla upp (som ett paraply ungefär). Det har vi hunnit njuta av ex antal kvällar - både ensamma och tillsammans med bästa grannarna.



Ja, herregud, vilket megalångt inlägg - men jag var tvungen att rensa skallen lite. Imorgon blir det spårträning och därefter en tur till Våffelstugan/Holen i Tällberg tillsammans med Gunilla/Elton, vilket ska bli jättemysigt. Sen är det nog så, att det är Stockholm som kallar, men det finns guldkorn där också - ingen nämnd och ingen glömd!





Liknande inlägg