Vilken härlig höstdag med, minst lika härliga, kompisar!

 
Jag har haft en smärre svacka gällande spårandet, och mest ägnat mig/oss åt lydnadsträning, men nu känns det som om vi är på G igen! Tror faktiskt att både Krut och jag behövde ett break efter vårens fullständigt hysteriska spårarbete, inför lägretävlandet. Nu är vi ju, tack och lov, klara med det och hinner andas innan det är dags att ta nya tag....
 
Vårt träningsgäng har berikats med ytterligare två glada nunor, i form av kära Nenette och Werax samt Ingrid (som är ny för oss, men känns perfekt) och hennes kelpie Fix. Jag är ju vän av förändring och ny input lite nu och då, och tycker att det känns jätteroligt med "nytt blod" bland oss andra galningar!
 
Idag mötte vi upp Sofia, Liselott, Jessica och Nenette och hade turen att "få plats" för spår, på Gålö. Alltid lite lurigt när det är jakt och när man är fler än två - jakt"gubbarna" är sällan av det charmigare slaget och är man fler än två, så blir man en grupp, och då gäller andra regler (har dock inte med jakten att göra). Men vi delade upp oss och det hela avlöpte enligt plan. Att man fikar ihop, kan ju ingen bli arg för!
 
 
 
 
 
 
 
 
Nenette gick ut spår till Släkten-är-värst och jag till Werax, och jag tror att jag drog vinstlotten. Nenette är rätt så ny inom brukset och försvann betydligt längre än jag hade tänkt, och tjoade, när hon väl återvände, att "vad smaaaal jag kommer bli" (hon är van vid ipo-spår)!!!! Alldeles oavsett ev viktnedgångar, så var det rena vinsten för lille Krut och Drakmoster, så vi var nöjda! Hihi!
 
 
Dagens fokus låg på koncentration, varpå apporterna såg ut på detta viset.
 
 
Kruten var först ut....
 
 
....och spårade riktigt bra! Han gick dock över dom två supersmala pinnarna (hade inte heller hittat dom, ska tilläggas), och det är ju en del av själva träningen. Han vindar till och från, och det genererar smärre missar i spåret, vilket i sn tur kräver ännu mer teknikträning. Annars härlig energi och bra tempo!
 
 
 
 
Lite bus är alltid rätt!
 
 
Jaha, sen var det denna bedövande söta mosters tur! Hon närmar sig löp och är, om möjligt, ännu prilligare och busigare än vanligt! Om det inte vore för hennes lätt grånande nos, skulle man tro att hon vore en liten bebbe <3
 
 
 
 
Vissa bara kan, liksom. Drama är en sån! Hon hittar spåret, kör ner nosen och sen bär det iväg. Alla apporter in, inkl dom förtretliga pyttepinnarna (avbrutna grillspettspinnar), bara sådär liksom!!! Hon är en grym ärta, den där lilla Keeponix Drama, och hon har lärt mig massor!
 
 
Werax jobbade super i spåret, och behöver egentligen bara lära matte hur man ska förhålla sig till linan(den där jävla linan, som är så lång och oresonabel)!!!!
 
Efter ytterligare fika, hann vi med ett pass uppletande också. Utan att ljuga, kan man väl säga att det var med blandat resultat! Hahaha!
 
 
 
 
Sofia och fina Butte var inte alldeles överens kring uppgiften...
 
 
Nova körde en högst individuell stil!
 
 
För att inte tala om Svea Långben!
 
 
 
Vad tycker du att vi ska göra nu, matte?! Jag hörde faktiskt inte riktigt vad du sa!!!!
 
 
Blev ju ändå frid och fröjd till sist.... Hihi!
 
 
 
Trots en riktig "mancold", höll Liselott ångan uppe under dagen.
 
 
 
Werax jobbade jättefint i både spår och uppletande, och jag tror att matte nästan fällde en tår! <3
 
 
Uppletande the Bajsolle way! Nädå, han var bara tvungen göra en avstickare innan....
 
 
 
....innan han likom tog itu med själva uppgiften! Älskar Musse Pigg-tassarna!
 
 
 
Elvis och Jessica skötte sig alldeles vanligt och normalt!
 
 
 
 
 
 
 
 
Kruten hade, återigen, en sån där jag-sköter-mig-som det-lilla-ljus-jag-är-dag, och det fanns faktiskt inget att klaga på. Blev dessutom extra roligt eftersom mina, inte alls bittra träningskompisar, skrynklade ihop sina ansikten och sa: Åh, vad roligt att det gick sådär bra nu igen!!!! Alltid härligt att omge sig med ärliga och storsinta människor - och ja, jag älskar er också! Hahaha!
 
En väldigt, väldigt puttrig träningsdag är till ända, Släkten-är-värst drar timmerstockar och jag börjar tina upp efter x antal timmar i skogen. Precis sådär nöjd med en söndag, som man liksom bara kan vara!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En av höstens höjdpunkter är till ända....

Nu har det förvisso gått en vecka sen dess, men i alla fall. Jomenvisst, det är ju återigen gulligaste gänget i Dalarna, som det handlar om - med ett och annat inslag från när och fjärran!
 
Förra året så inleddes en tradition (hoppas jag), då vi hade en härlig träningshelg hos oss i Furudal. I år var det dags för repris på det, och trots att några värdefulla raringar saknades stort, så var vi ändå 9 pers, som samlades i vårt kära hus, för att träna hund på längden och tvären under helgen! Faktum är att några kom redan på fredagen, och hann njuta av en öl och en virre på uteplatsen, innan dom fick komma in och äta middag.... Vadå kallt, Jessica, Uffe och Nice?! Hahaha!
 
Efter totalförvirrad frukost (som vanligt) på lördagsmorgonen, fräste vi till skogs för spår och uppletande - med en liten lunchpaus nånstans på mitten. Jag väljer att lägga ut en massa härliga foton istället för att babbla en massa, så titta och njut!
 
 
Hur skulle det gå med korven, om inte kniv funnes?!
 
 
 
Det var en jäkla hund att vara svår och få styr på....
 
 
Nu så!
 
 
 
So far, so good!
 
 
Jäkla mycket lina, asså.....
 
 
Slutet gott, allting gott!
 
 
Cliff i väntan på....
 
 
Spajk och Carolin laddar för start, men...
 
 
....vad sjutton hände egentligen sen?!
 
 
Sådärja! Ordning och reda!
 
 
Linda och Frank.
 
 
 
Camilla och lilla yrvädret Fara!
 
 
Dizni, 11 år ung, bemödade sig med att spåra denna oktoberdag år 2016 <3
 
 
 
 
 
Ingen kommentar!
 
 
 
 
 
Älskade Drakmoster kör uppletande!
 
 
Och så hamnade vi i En annan del av Furudal....
 
 
 
Yoda, alldeles lugn och sansad!
 
 
Och samma här, med Cliff! Hahaha!
 
Efter detta var tanken att köra lydnad, men det fick anstå av flera olika orsaker. För egen del, åkte jag hem och började förbereda inför middagen, och det dröjde inte alltför lång stund innan köket var fyllt av babbel, skratt och vin och strax därefter var det dags att käka. Man kan ju tycka vad man vill om detta hundnörderi, men det är åtminstone relativt hälsosamt. Efter att ha tillbringat hela dagen i skog och mark, dessutom i förvånansvärd kyla, blev det inte särskilt sent i säng - och tur var väl det, eftersom klockan ringde typ direkt när man hade lagt sig. Ny dag väntade!!!!
 
På dagens schema stod sök, trots den platta skogen i Dalarna.... Men som alla vet - nöden är uppfinningarnas moder, så det går ju att köra sök även där, med anpassade hjälpmedel! Utrustade med kamouflagenät osv, äntrade vi dom fantastiska skogarna igen, med samma goda humör som dagen innan. Gänget häruppe kör mycket sök, vilket jag ju inte gör, men idag kände jag att jag hade lust och möjlighet att prova på litegrann. Under en längre tid har jag ju enbart satsat på spåret, och just nu är vi lite "mittimellan", Kruten och jag, och då passade det ju bra.
 
 
 
 
 
 
 
Kan väl sammanfatta det hela som så: Vi har inget givet kommando för momentet, varpå Krut visst förstod att jag ville att han skulle ränna til skogs, men vad förväntar sig människan när hon plötsligt säger "sök"!? Efter lite piller och plock, så fick vi till det, men grabbhalvan hann även brydas en smula över dessa märkliga gömmor, som innehöll människor. Behövs nog en smula mer träning, innan detta kan kallas klappat och klart! Kul alldeles oavsett!
 
 
Nova blev helt wild and crazy!
 
 
Elvis skötte sig utmärkt!
 
 
 
 
Glad Luva i arbete och med figge in på slutet.
 
 
Yoda var, utan tvekan, dagens snabbaste!
 
 
 
Idolen framför alla - Jersey! <3
 
 
Underbara Cliff, som jobbade lika bra som vanligt.
 
OBS! Har jättemånga fina foton, som inte går att ladda ner, så ni får hålla tillgodo med detta...
 
Efter att ha kört lite lunch på Murikkan och fikat och pratat lite till, var det liksom nödvändigt att skiljas åt. Det är ju ett dilemma som ofta hör söndagarna till och som det är svårt att undvika. Jag kan bara säga som jag brukar när jag är i Dalarna - detta är människor som får mig att må så himla bra och det är en miljö som är en lisa för själen! Att jag gillar gänget, rent allmänt, är ju inget hemlighet, men jag är också väldigt förtjust i deras ödmjukhet gentemot varandra. Det spelar ingen roll hur långt man "har kommit", vad man har för hund, om man tävlar elit eller är nybörjare - alla hjälps åt och stöttar varandra och, framför allt, var och en satsar så mycket som man vill, orkar och kan. Det är en väldigt attraktiv inställning!
 
Återigen tackar jag för att jag får vara med och "leka", och räknar iskallt med att vi kör nästa år igen!
 
I måndags låtsades jag att jag bodde i Dalarna (eftersom vi inte hade åkt hem än), hälsade på Camilla en sväng, shoppade i mysiga Rättvik och tränade lite lydnad på klubben, innan jag puttrade hemåt mot Furudal igen. Tisdag morgon fanns dock ingen återvändo, det var bara att styra kosan mot Stockholm - gladdes dock åt att vi slapp alla köer och liksom kunde köra hela vägen hem sådär rakt på, typ...
 
Ja, jösses, det är verkligen upp och ner, detta med att pendla. Hjärtat går sönder varenda gång jag måste lämna Furudal och tränga in mig i storstan. Samtidigt så är det så mysigt att komma hem till vår fina lägenhet, familjen och vännerna härhemma, jobbet, naturen. Tankarna går ju absolut mer och mer åt en flytt såsmåningom, men det är inget plättlätt beslut. Vi får, helt enkelt, se hur det blir.....