Men hej, är såååå glad att ni finns kvar!

Bloggeriet går verkligen uselt för stunden, men så blir det ibland, och ni vet på ett ungefär varför.... Nåväl, jag har i alla fall anslutit mig till sambon på landet, efter mycken vånda ska tilläggas. Man får nya lärdomar hela tiden, och den senaste är, tveklöst, att bedöma när det är okej att åka iväg, trots att liten mamma ligger på sjukhus. Men efter ett tungt vägande antal intygande om ett stabilt läge och en diger besökslista, valde jag ändock att tillbringa midsommar och nästkommande vecka i Furudal, med min semestrande sambo. Tack och lov, faktiskt!
 
Som vanligt händer det något med mig är jag kommer till Dalarna! Det är något med luften och omgivningarna och människorna, som gör mig lugn, nöjd och glad!
 
 
Kan denna vy eventuellt spela in?!
 
Tillbringade en jättejätteputtrig midsommarafton tillsammans med Jessica och Uffe, där vi inledde dagen med sökträning för hela hundgänget.
 
 
Krut ut - i samma lagom avvägda fart som alltid.....
 
 
.....och Drama in i ungefär ganska lika fart!
 
Efter en stunds "skilsmässa" på eftermiddagen, möttes vi igen och tillbringade resten av dagen/kvällen med sill och färskpotatis, nubbe, grill, eldkorg, kaffe med jordgubbar och glass osv, osv. Helt enkelt, hederlig svensk midsommar när den är som bäst!
 
 
Kallt som f-n var det, men det var det värt!
 
I övrigt har vi lagt ner en del tid på hemmafix, ni vet, klippt gräs, trimmat, planterat någon blomma och påbörjat en trall. Det kommer att bli kanoners när det är klart!
 
 
Detta kommer definitivt att sätta stopp för Släkten-är-värst´s "stigbygge" i alla fall!
 
 
Del 2:
 
Eftersom datorn och jag inte var kompatibla häromsistens, så har det hunnit hänt grejer under tiden. Förutom dom vanliga trevligheterna här i Dalom, så har mamsen blivit sämre och hunnit åka SÖS t/r ett par gånger på alldeles för kort tid.
 
Stackars, tappra dottern har funnits vid hennes sida mest hela tiden, och jag är nu på hemväg med tåget. Sambon och Släkten-är-värst blir kvar några dagar och försöker njuta av sambon´s näst sista semestervecka för denna sommar.
 
Som sig brukar i kämpiga stunder, visar det sig ofta vilka som bryr sig "på riktigt" - och så även nu. Är så himmelens tacksam för erbjudanden om skjuts, middag, besök hos mamsen och hjälp att ringa samtal hit och dit, så ni anar inte! <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Första rediga hunddagen på länge....

Jag tänker inte sitta här och hymla om att livet är på topp just nu - för det är det inte. Dock är det ungefär 100 ggr bättre än det var för några dagar sen, och det är ju bra! Eftersom vi alla delar med oss valda delar av livet, på Fejjan, så vet ni redan att mamma är lite dålig och ligger på sjukhus. Jag berättar det inte för att få en massa deltagande, utan för att jag känner att jag vill. Det är inget konstigt egentligen - min mamma är 91 år gammal och då är det rätt naturligt att man inte är på hugget alla timmar på dygnet. Dock är det inget fel på hennes humor och rappa repliker, vilket känns härligt!
 
Detta har, hursomhelst, medfört att den gångna veckan har varit ganska upp- och ner, och det har inte blivit så värst mycket vettigt gjort. Jag har tillbringat den mesta tiden hos mamsen, knoppat över en natt på SÖS, åkt hem, gått med hundar, varit sambandscentral mellan familj, vänner och mamma, gått med hundar, spelat Fia med knuff med sambon, haft tvättstugan, gått med hundar...... Ja, ni vet - livet helt enkelt!
 
Idag var planen att träna lite hund på förmiddagen och därefter kvista till sjukan en sväng. Tog tacksamt emot Bitte´s förslag om umgänge, och mötte upp henne, Frazer och Scott (för dagen inlånad tax). Hade en sån där halvuschlig känsla av dålig mage, och valde till sist, att ringa till SÖS och säga att jag inte ville komma upp och ev smitta mor min men något skräp, och därefter tog vi oss an hunderiet.
 
Vi började med att lägga spår, och sen var det dags för lite lydnad. Hjälp, säger jag bara!!!! Vad har hänt med min lydnadschampinjon?! Det är klart, vi har ju inte varit ett smack lydiga sen förnedringen i Sala, så det kan ju bero på det....
 
Idag skulle vi bara träna fokus, så vi började med att rigga planen med allehanda lockande saker för en liten Krut - allt ifrån bollar och koner till en Olle sittande på en stol. Utan någon som helst överdrift, kan jag säga att det var det sämsta lydnadspass jag någonsin har genomfört med mannen i mitt liv!
 
 
 
My God, matte, det sitter en människa där och jag vill hälsa jue!!!!!
 
 
Ser ni anden som ligger till vänster i bild?
 
 
Vet ni hur svårt det är att runda en sån and?!
 
 
Nåväl, vi tog oss runt - hjälpligt....
 
 
....och landade till sist i någon form av ordning. Pust!
 
Därefter var det spårdags och Drama var först ut. Hon låg i som en liten tok, men slog ganska mycket. Efter lite hit och lite dit, lyckades vi ta oss runt, med en pinne bort, men ändock ett hyfsat bra arbete. Kruten fick ett ipo-spår, för att få ner näsan ordentligt - kan väl sammanfattas med att det gick mycket bättre på slutet.
 
 
Min nya favorit, Scott, gick tydligen ett jättefint spår och var stolt som en tupp, när han kom med kongen i mun!
 
Avslutade med uppletande för hela hundgänget, där Drakmoster var först ut.
 
 
Iväg kommer hon ju, typ, alltid!
 
 
F ö som ett skoll!
 
 
Börjar blir lite trött i värmen...

 
....och matte hjälper till att "dra"! Hon är så duktig, liten Drake (hjärtar henne massor)!
 
Därefter var det dags för Kruten, ni vet, karlakarln!!!!
 
 
Inleder med denna bild, där jag har världens minsta rumpa och gläder mig åt att ha gått ner i vikt mellan fotona!
 
 
Jahaja, där är han - den där bångstyriga typen...
 
 
 

 
Hahha!!! Vilka jäkla bilder! Tro nu inte, för ens en sekund, att det är såhär vi normalt sett tränar, men ibland måste man faktiskt bjussa på sig själv och ha lite kul med hunden, eller vad?!
 
PS. Notera att jag har mina läsglasögon som dekoration på kepsen hela tiden - liksom ifall jag skulle behöva läsa något precis där i skogen! DS.
 
Sen var det Frazer och lilleScottplutt..
 
 
 
Lycklig Bitte när Frazer kommer in med en grej!
 

Dagens, tveklöst, sötaste var inlånade Scott. Han hade aldrig tränat uppletande men med lite pepp och tydlighet, blev det alldeles utmärkt.
 
Avslutade dagen med en promenad i Tungelsta, tillsammans med Eva-Lena och när jag kom hem hade jag, mycket riktigt, feber light. Får bli en stillsam kväll tillsammans med mitt eviga sällskap, Släkten-är-värst, och drömma om sambo, Furudal och semester.
 
Och vet ni, med tanke på att helgen egentligen skulle ha tillbringats i sällskap med Dorthe och Marren, så är jag ändock nöjd. <3