Men är det semester eller är det semester?!

Det är så roligt att Jessica och Uffe har fattat tycke för Furudal, precis som vi, och besitter ungefär samma nyfikenhet och förkärlek till naturen som vi gör. Just därför, hängde dom gärna med på den årliga trippen till Ejheden, ni vet, ödebyn sisådär 4 mil långtbortiskogen. Inget gnäll eller knot hördes från deras håll, och med det känner jag mig nöjd och glad!
 
 
Tre av fyra rottisar i livligt samspråk tillsammans med mattar och hussar. Misstänker dock att värmen bidrog till den obefintliga spänstigheten...
 
 
En av dom underbara ödekåkarna i byn - kanske bara en aning långt till "ära och redlighet"! Men visst skulle man vilja ha....
 
 
Lille Krut tar sig en funderare på om denna rangliga träbro verkligen bär en så´n karlakarl som han!
 
 
Det gjorde den - och fler därtill!
 
 
Efter denna lilla rundtur i kohagen, traskade vi vidare till den vackra, lilla kyrkogården! I love it, och hoppas att sambon kan smyga ner resterna av mig, under någon liten ljung, när det är så dags. Måste kännas tryggt att få vila intill Storejen, bland hårdhudade bybor och vargjägare!
 
 

Eller vad säger ni?!
 
Nu går det ju ganska fort att sightseeinga Ejheden, så efter detta var vi, i stort sett, klara och det började suga i både bad- och lunchtarm, varpå vi samlade ihop hundar och andra förnödenheter nere vid den fina udden nedanför kyrkogården.
 
 
Sambo och Släkten-är-värst badar sig genom sommaren...
 
 
.... men vänta nu!
 
 
Vart tog Drakmoster vägen nu då?!
 
 
Aha! Där är hon ju - lika sansad och vettig som vanligt!
 
 

Det var ganska gott om broms, och Uffe körde "the beduin stajl". Bjöd dessutom på en virre, och jag hade tur, eftersom sambon körde! Tvättade mig dock med Axe, så det typ kändes som om att dricka en whiskeypinne med Björn.....
 
 
Grillade, som vanligt - dessutom med världens vackraste bakgrund!
 
 
Kruten är som tonåringar är mest, och liksom hänger när han kommer åt. Fniss!
 
 
Lite hussemys är det allra bästaste som Drama vet!
 
 
Och detta måste vara den optimala semesterbilden!!!!
 
Och jodå, både Jessica och hundarna var med, men jag inte lyckats få ett enda vettigt foto av någon av dom. Fint hade dom fixat i alla fall, med god mat och dryck, och vi hade en toppendag tillsammans där i ödebyn! Varmt tack för det!
 
Nu har det hunnit bli söndag, och Släkten-är-värst och jag är ensamma hemma. Både skönt och tomt! Sambon är på väg hemåt, vi läser, sover och chillar - i olika grad (beroende på antal ben). Har hunnit med ett besök hos Camilla och Jimmy i Vikarbyn, och njutit av ett antal helt bedårande kelpievalpar. Föll hårt för en blå liten hane, som, så kärvänlligt, bet mig i örat.....

Tack och lov att Släkten-är-värst har slutat med sån´t trams, eller.... ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Spadag på Dalecarlia (och lite caféspaning)!

Johorå så att, idag har vi minsann varit på spa, sambon och jag! Jag vet att det är något udda att köra något sån´t mitt i den svenska värmeböljan, men det var en present från fina dottern och svärsonen, så det var liksom bara att köra på. Dessutom kändes det helt ok att lämna beloved Furudal för några timmar....
 
Vi hade blivit hänvisade till caféet för kickstart med lunch, och var som två barn på julafton. Vad spännande, undrar vad vi ska äta för gott osv, osv. Var dessutom utsänd "spion" för Vidablick´s räkning, med ev inspirerande affärsidéer som främsta mål.
 

Fantastisk utsikt, som på så många andra ställen i Dalarna. Dock sätter jag ett extra plus på Vidablick, som är ganska svårslaget!
 
 
 
Det var dit ner vi skulle, efter den njutbara lunchen! Den som väntar på något gott osv....
 
 
 
Jag är ju lite svag för en känsla av gammalt, även om detta var gammalt i ny tappning, och det kändes helt okej att käka en smarrig lunch på detta härliga ställe! Dvs, ända tills vi kom till cafédisken - vilken besvikelse! Där fanns några halvdana smörgåsar och typ två olika sallader att välja på.... Under skeptiska ordalag, tog vi varsin sallad, som jag är övertygad om att någon av barnen i klassen hade kunnat gjort betydligt bättre, och satt mest och svor på den fina veranden. Alltså ytterligare plus till Vidablick! Blink, blink!
 
 
Lunchens huvudnummer - det lilla biet (?)!
 
Under bister stämning, rullade vi vidare ner mot spa-anläggningen, jäkligt beredda på att vara världens mest gnälliga kunder. Vilken tur att det blev helt tvärtom då!!!! Anläggningen var jättefin, vi blev ytterligt väl mottagna och njöt av några underbara timmar i allehanda bassänger och pooler.
 
 
 
 
 
Trodde att spa var liktydigt med att bli en ny människa, vilket tydligen inte gäller mig. Först fick jag slag och tänkte att, detta foto lägger jag aldrig ut - men sen insåg jag att det är ungefär ni alla ser mig (det är bara jag som tror att jag påminner om..... tja, kanske inte Angelina Jolie precis, men ändå)! Jag är dock väldigt snäll, vill jag påpeka! Fniss!
 
För min personliga del, avslutade jag den totala förnedringen i detta icke komfortabla Lena-land, i duschen tillsammans med skådespelerskan Cecilia Ljung. Vet att hon spelar teater i Tällberg under några sommarveckor och var alldeles fasligt språksam under vår gemensamma duschsejour (för tydlighetens skull - i varsin dusch). Hon pratade på om sommar och värme och rekommenderade hotellets dusch- och hårvårdsprodukter, allt medan vi stod där som gud skapade oss. Jag är inte starstrucked, konstaterar snarare bara att detta är en alldeles vanlig händelse i min värld. Ungefär detsamma för dottern, som sprang ihop med Michael Nyqvist hemma på gatan i Årsta, en förmiddag, som undrade över en gatuadress...
 
Tog vägen hem via Rättvik och shoppade lite smått och gott, innan vi återvände till vårt allra bästa hus. Jag tror att Släkten-är-värst också hade njutit av en "mellandag" med lite chillande, för dom såg rysligt nyvakna ut när vi anlände hemmet. Det får bli en cykeltur, lite middag och tidigt hopp-i-säng idag, tror jag.
 
Imorgon väntar en sväng till Vidablick, för min del, medan sambo och hundar har lite annat för sig.
 
 
Och ang Vidablick kontra caféet på Dalecarlia, så har jag konstaterat att Vidablick leder med sisådär 100 - 1, eller nå´t sån´t.....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Greetings from Playa del Furudal!

Man kan ju tycka att jag är en usel bloggerska, det kan man visst det - men vem fasen orkar blogga när det är 30 plusgrader, strålande sol, vattnet ljummet och den egna stranden lockar!? Dessutom har vi haft allehanda besök sen vi kom upp i fredags, så tiden har inte heller funnits...
 
Men nu skickar vi i alla fall en snabb hälsning, innan grill och badkläder ska packas och vi drar till "strands" igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattningsvis så är sambon och jag två väluppfostrade människor och tillbringar gladeligen och engagerat x antal timmar med att kasta pinnar (läs mindre träd), bada och plaska tillsammans med Släkten-är-värst. För den som ev undrar något kring flytvästar, kan tilläggas att det är grunt i sjöarna och, företrädesvis, sambon är nästan alltid med i vattnet....
 
 
Gott med en sallad efter detta fyspass!
 
 
Men väl hemma ser det oftast ut på detta vis, och då är det värt all möda innan!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg