Snabbrapport från en rolig dag i Flen!

Idag hann vi ta oss en liten tur ner till Flen på en minikennelträff, tillsammans med Madde/Rickard/Catla, Åsa/Balder och utbölingen Sara/Nike. Som vanligt var det så himla trevligt att man bara, liksom, gick omkring och mådde bra! Jag måste säga att det är en ynnest att ha fått lära känna Anna och Roger och alla härliga människor runtomkring. Anna tjatar, så fort vi ses, om att vi ska flytta närmare, vilket vi gärna skulle göra. Gäller bara att få 15-åringen att tycka att det är ett bra alternativ..... Och chefen på jobbet.....

Som omväxling är människorna fotade, och inte bara hundarna!



Man skulle kunna tro att Åsa, Madde och Rickard är på något slags husförhör....



Tycker att Anna ser lite rädd ut. Hon har säkert inte läst Katekesen ordentligt!



Åsa och Sara känner sig trygga, medan Björn se lite smånervös ut....



Roger och Hasse struntar i alltihop. Dom ska fika (precis, Hasse dök också upp)!!!

Det som försigår här ovan, är att det ska fikas och ätas tårta, för att fira att Dramas häftiga brorsa Balder har klarat L-testet - med beröm godkänt! Han är nu en het potatis för poliskåren i Västmanland. Som ägare av syrran, är jag inte ett dugg förvånad! Härligt, Åsa!

Men vi hann förstås med lite hundträning också. Tyvärr blev fotona extremt märkliga på sina håll, så ni får hålla till godo med det som finns. Förhoppningsvis lockar dom i alla fall till skratt....



Liten D.



Liten D ur annan vinkel.



Eller här kanske - efter ett, till en början väldigt svajigt spår på grusväg, till att övergå till jättebra jobb på detsamma.



Snyggbrorsan Keeponix Dentzel.



Lek med matte efter spårarbetet!



Catla var inte så sugen på att spåra just denna dag, men med Sara och bitkudde som slut, gick det fort kan man säga! Hasse, som liksom har ett visst ansvar för denna kull, då han är husse till mamma Donna, överinser arbetet.



Ser ut som om jag ger Sara en liten uppsträckning, men det skulle jag aldrig våga! Mer sannolikt är att jag instruerar inför uppletande. ;)



Här är både Anna och jag helt fokuserade på kommande arbete, men jag ställer mig tveksam till att Drama är det....



Sara kör taktiksnack med Nike innan det är dags att jobba.



Fota när hon drar iväg, sa Sara, och absolut..... Det ni ser här är alltså Nike på väg ut i rutan!



Och här kommer en väldigt snarlik bild på Catla. Det är ju så man gråååååter!



Och ett grumligt, men ändock trevligt, foto på hela ekipaget.

Har hur många bilder som helst på Anna, Yatzi, Drama, mig m fl som ser likadana ut, men oss har ni ändå sett på bättre foton än dessa, så jag bespar er det eländet.

Under tiden vi höll på med detta, hann Björn, Rickard och Elsa med två jättepromenader i svampskogarna, där dom hittade hur mycket trattisar som helst! Härligt!

När det var det dags att rulla hem mot Stockholm igen, låg dimman tung över Stora Bronäs, men det var lika vackert ändå.



Tack, hela gänget, för en riktigt härlig dag! Jag ser redan fram emot nästa gång vi ses! Nu väntar sängen, eftersom jag ska studsa upp kl 4 imorgon bitti och kvista vidare till Prag tillsammans med kollegorna på jobbet!

För vi har varit på läger, för vi har varit på läger.....

Jajamänsan, så är det - men det väldigt svårt att ta sig dit! För det första skulle vi har åkt redan i torsdags, men det föll pga av ett möte på kvällen, samt ett planerat möte på fredagen också. Fredagsmötet blev dock inställt i sista sekunden och dottern och jag kunde pipa iväg fredag morgon. Guuu, vad härligt!

"Hoppade" upp kl 05.15, nästan död, packade in alla förnödenheter samt Drama och Xtra och drog iväg mot nya, djärva mål.Jag kände mig ytterst förberedd inför resan - hade kollat färdväg och hela kittet redan kvällen innan och visste precis hur vi skulle köra. Men vet ni, ibland blir jag orolig för vissa delar av min hjärnfunktion......

E18 var det som gällde och E18 körde vi. I höjd med Täby snöade det kraftigt. Det var som att titta in i ett kaleidoskop, massor av snömodd och det gick att köra i max 50 km/t. Asjobbigt, särskilt när man var trött som en gnu. När skyltarna visade att vi skulle ta av höger mot Norrtälje/Kapellskär (!) började jag ana oråd. Och visst, jag hade, utan att ens en gång reagera, kört - i snökaos - ända till Norrtälje när jag skulle till Enköping!!! Ja, ja, jag behöver inte en enda kommentar egentligen, för jag tror att jag redan hade tänkt alla tänkbara själv, när jag vände bilen och körde åt rätt håll, men föralldel, det är ju alltid roligt att kunna roa vänner och bekanta. Jag blir, hur som helst, jäkligt trött på mig själv. =)

Till sist kom vi åtminstone fram till Klotens Fritidsby och till Anna, Carina, Sara, Marie och Vicktoria. Vi installerade oss i vår fina stuga tillsammans med Marie och Vickan och efter lite näringsriktig lunch, kände vi oss redo att äntra lydnadsplanen.

Körde linförighet, inkallning, läggande och budföring. Som vanligt fick jag massor av goda råd och bra tips av vännerna. Bl a att ha kopplet bakom ryggen när vi tränar linförighet, för att träna position. Fungerade förstås jättebra - tack vare alla kloka huvuden! Drama i egen hög person, gjorde som vanligt sitt bästa - om än något fort - efter alla timmar i bilen. Men ingen kan klaga på viljan!

Efter en kväll, som blev alldeles för sen och liiite för mycket vin, var det time att hoppa upp - igen, och dra ut i spårskogarna. Det visade sig vara inte alldeles lätt (enligt mig och Sara iaf), eftersom det var rätt så svårhanterliga skogar, där uppe i Kopparberg. En jäkla massa rishögar, stenigt och "knotigt" och sisådär. När vi kom fram, deklarerade Sara på direkten att hon minsann är lydnadsmänniska och inte hade för avsikt att kliva ur bilen.....



....och det är därför Anna och Carina skrattar ihjäl sig just här!

Efter en stund, lyckades vi i alla fall samordna oss något. Anna, Marie och Carina försvann ut i skogen, på obestämd tid, medan Vicktoria, Sara, Sofia och jag höll till i närheten, så att säga. Det kändes, f ö, väldigt tryggt, eftersom vi hade hört ett flertal ylanden när vi klev ur bilarna - och det lät inte som hundar! Lite senare på dagen, fick vi också berättat för oss att det faktiskt var vargar!!!!! Skithäftigt och lite läskigt.



Sofia och Sara har strategisnack innan Xtras spår.




Liten galning har gått ett spår och är överlycklig över sin återfunna höna.



Nöjda kvinnor efter välförättat värv.

Nästa på tur var Sara och Nike = Lagom avvägd (precis som Drama). Vi tvåbenta var något långsamma fram till spårstarten, och till slut kändes det som om Nike tyckte att hon lika gärna kunde gå spåret själv. Men iväg kom hon och Sara, med mig och Sofia som bromskloss där bak.



Och där är dom iväg...



......första apporten hittad..



...och så slutet, i form av en illrosa, brölande gris! Bra Nike!

Jaha, så var det då Drama the Maniac, som skulle leta pinnar i skogen. Än en gång ställer jag mig frågan vad det är för typ av bränsle hon går på, den jycken?! Hon liksom sprudlar och spritter och hoppar och nästan ler i förväntan inför vad som komma skall.



Spårselen måste på, men liten D har redan spåret i näsan, som ni ser.



Vi är iväg...



Apport hittad! Notera stuket på mössan - varför ser man alltid ut som en tok när man tränar hund?!



Helt slut matte, men hyperaktiv liten rottweiler. Hon jobbade som vanligt, dvs så sjukt bra och jag kan bara konstatera att jag har världens bästa spårhund!

Hann tyvärr inte få med Dixie på bild, eftersom vi spårade samtidigt.....



.....men jag hann få med denna exemplariska förare (det är Vicktoria under mössan) i samkväm med andra entusiastiska hundförare!

Efter typ 1 timme dök resten av gänget upp ur skogen, efter milslånga spår i okänd terräng (men det var lugnt, Carina hade ny GPS) och vi åkte hem för att äta lunch. Kan bara konstatera att det är livsfarligt att komma hem och sätta sig, efter flera timmar i skogen - i synnerhet när det väntar x antal timmar hundträning efter det.

Hur som helst, så fortsatte vi eftermiddagen med uppletande och lydnad - i spridda skurar. Sofia, Marie och jag började med uppletande. En ruta var redan gjord, med det var nog en av dom mest svårframkomliga rutor jag har sett. Massor med ris och stenbumlingar och som gjort för trassligheter, men både Drama och Tee gjorde ett jättebra jobb! Tyvärr är bilderna av skiftande kvalitet eftersom det gick fooooort emellanåt!



Keeponix Drama på väg ut....



.....och på väg in med föremålet. Rakt, snyggt och fokuserat - kanonbra!



Daisy-T laddar upp tillsammans med matte Marie....



... och kommer tillbaka med en funnen rulle! Skitbra jobbat, Tee!

Sen körde vi lite budföring med hela gänget och först ut var liten, liten borderterrier.



Så jäkla roligt foto på en väldigt snabb Xtra!!!!!



Phiu, äntligen framme hos Marie. Det ju väldigt bra?!

Nästa på tur var nedanstående:



Ja, ni ser ju vem det är! Precis, lilla fröken Lagom.

Och så avslutade Sofia med att vara mottagare till Tee..



Tyvärr det enda fotot som funkade, men det gick i alla fall jättebra.

Efter en superbra lydnad också gjorde vi kväll. Det var så himla skönt att komma hem till stugan efter en heldags hundträning. Alla hann duscha och luktade gott, utom jag. Jag åt middag, lite lagom illaluktande och med platt, livlöst hår, samtidigt som vi, under dagen hade diskuterat att all denna reklam för hudkrämer, volymschampo, färglyster hit och dit, föryngringskrämer osv, osv inte fungerar överhuvudtaget. Nu vill jag ändå ta tillfället i akt och bevisa motsatsen. Som sagt, före hårtvätten, dvs under middagen, låg mitt hår som en hjälm på huvudet, men.............



...tvättade senare med håret med volymschampo och titta bara, hur stort det blev! Alltså kan vi konsatera att all reklam är sann! =)

Idag började vi med städning och sen körde vi uppletande och lite lydnad innan hemfärd. Jag är jättejättejättenöjd med Dramas insatser under denna helg. Trots att hon är inne i en stökig och bökig period, pga av sin ålder och där även hennes bristande hörsel mycket väl skulle kunna ställa till problem, har hon visat på en mognad och uppfört sig föredömligt hela helgen. Hon är fantastisk att träna tillsammans med och det är nästintill omöjligt att förstå att hon inte hör som hon ska. Hon har förvånat många denna helg och jag tycker att det underbart - både för egen del och för Annas del! Drama är ett levande bevis för att Anna är helt rätt ute i sina tankar och jag har aldrig haft en bättre hund att träna tillsammans med. I love her!

På vägen hem, passade Sofia och jag på att ta vägen via Arboga. Och ja, vi (eller jag) körde fel igen. Tröttsamt, men man får väl se det som en upptäcktsresa i Sverige. Nu är vi i alla fall hemma - efter en härlig och rolig helg. Det enda jag saknade var mer umgänge med Anna, Carina och Sara - men det tar vi igen nästa gång. Tusen tack allihop, för roliga dagar!

Kramar från oss

Jag är alldeles påfylld med positiv energi!

Har minsann varit iväg på resa med jobbet, vilket är ytterligt ovanligt. Nu har jag tillbringat 5 dagar (eller kanske 4,5, mer exakt) i Höllviken - Skåne - tillsammans med 18 elever från årskurs 8, några jäkligt trevliga kollegor, en rektor och en fantastisk kursledare. Alltsammans i Hassela Solidaritets regi.

Vi tog tåget ner i måndags morse och har sen ägnat dagarna åt att stärka vår (eftersom vi vuxna också har varit aktiva under utbildningen) självkänsla på alla möjliga sätt, tränat samarbete i kubik och kvadrat, diskuterat en mängd viktiga frågor i större och mindre grupper, suttit i smågrupper i mörka rum, fyllda med tända ljus, och pratat livet, kört Lazerdome och några grenar i Gladiatorerna, lagat mat tillsammans osv osv osv.

Vi har också kört intensivt med något som vår kursledare kallar för "Uppskattningsrundor", vilket innebär att man tränar sig i att säga uppskattande saker om både sig själv och till andra. Att få vara med om processen där dessa tonåringar, väldigt trevande, började med komplimanger som mest handlade om att vara snäll, till att höra dom säga ord som modig, varm, kärleksfull och stark (bl a) var nästan magiskt!

Att jag sen var nästintill skräckslagen när vi skulle köra Lazerdome, bjuder jag såååå gärna på. Vi lärare/ledare fick ingå i killarnas lag, och ni vet ju hur killar är.... Tjejerna skulle "få pisk" - det var liksom själva mottot! När vi samlad trupp, likt legosoldater, joggade in i själva bataljutrymmet, trodde jag att jag skulle tuppa av och undrade verkligen varför jag, 51 år gammal, ställer upp på alla idiotiska påhitt!? Men efter en ganska misslyckad runda (där killarna ändock vann), kände jag mig som värsta elitsoldaten - smög runt hörnen, gömde mig i små vrår, bakom tunnor, intog en viktig försvarsplats och skrek "yes" när jag prickade en fiende (läs även elev av kvinnotyp), och då kände jag ändå, på något märkligt vis, att jag hade hanterat en liten rädsla hos mig själv.... Konstigt???? Nej, helt normalt, eller...... =)

Det har varit en otrolig vecka och det är så smickrande att få vara en del av dessa tonåringars liv, under några dagar. Jag känner mig lyckligt lottad som har det jobb jag har!

När jag kom hem, ramlade jag raskt ner i real life - dvs närliggande MT, egna barn och LO-konferensen imorgon - i Eskilstuna.

Har tillbringat resterande del av dagen med att prata med min klippa-kompis Marie, testledare, domare och lite så
ungefär 100 ggr, kompismamma till sonen, själva sonen, som blivit påkörd av kompisens moppe, dottern ett antal ggr, viktiga vänner i Skånetrakten, älskade sambon i Dalarna mm.

Imorgon bitti går tåget mot Eskilstuna och LO-konferensen kl 07.50 och på det tåget ska jag befinna mig. Om jag överlever, hörs vi efter helgen! =)


Liknande inlägg