Ibland påverkas man mer......

Idag är vi inne på vår sista gemensamma lediga dag, kära dottern och jag. Det har varit en härlig vecka och jag är faktiskt riktigt glad åt att hon har varit lite småkrasslig och hemma från skolan, så jag har fått rå om henne ordentligt! Det blir inte så mycket av den varan när hon envisas med att flytta runt i Sverige, och när hon väl är hemma, så får man nästan boka in mötestid!

Nåväl, nu skulle det hursomhelst läggas spår till jyckarna och vi fräste iväg bortåt Bruket, en sträcka på sisådär 3-4 km. På vägen möter vi en liten, liten gumma som stretade på i blåsten med sin "Dra-maten-vagn" - uppenbarligen på väg mot metropolen Furudal för att handla eller så. Efter att ha vimsat runt en stund, utan att riktigt kunna bestämma oss för var vi skulle hålla hus, sa dottern: Näe, jag tycker så synd om den där lilla tanten, det är ju långt att gå! Eftersom jag hade exakt samma tanke, vände vi raskt bilen, åkte ikapp tantaluran och frågade om hon ville ha skjuts till byn - vilket hon mer än gärna ville! Dessutom passade allt så bra med vårt eget "schema", så vi kunde även skjutsa henne tillbaka efter shoppingrundan.

Vet ni, att jag är så glad att vi gjorde just så! Det var den mest sprudlande, livsglada lilla gumma jag har träffat på mången dag! Kom på mig att sitta och storle under hela samtalet (och när jag tittade på Sofia, så såg hon precis likadan ut)! Hon hade verkligen levt sitt liv, denna lilla, ursöta Karin. Hon berättade om sitt yrkesliv, om hur hon hade börjat på universitetet 4 gånger, men slutat varje gång pga av annat som inträffat - men hon var nöjd ändå, för hon hade ju ändock lärt sig så mycket dessa 4 gånger! Hon hade ett gäng med egna barn, barnbarn och fosterbarn som hon varit flitigt engagerad i. För några år sedan började hon engagera sig i miljöfrågor, läste en bok om Barack Obama, tyckte att han kändes som en själsfrände, skrev ett brev till Vita Huset och har, sedan 2,5 år, regelbunden brevkontakt! Och just nu håller hon på att planerar för utställning av sina konstverk!!!!

Hon fick mig att känna mig glad i hela hjärtat och att känna känslan av att en av dom viktigaste sakerna som finns, faktiskt är att vara öppen för livet som pågår! Tänk om fler kunde möta livet med Karins synsätt - med öppenhet, ödmjukhet och en stor portion humor (och då menar jag naturligtvis inte precis när man drabbas av det allra mest "svarta", men i vardagen rent allmänt). Jag tror att vi alla skulle tjäna på att inte ta oss själva på så fruktansvärt stort allvar hela tiden - livet blir nog både lite lättare och lite roligare på så sätt! <3

Efter detta underbara möte, kändes spår väldigt realistiskt - i synnerhet om det hade börjat storma så smått och ramla små, små, små snöflingor från den alldeles igengråa himlen. Men humor var det väl jag sa! Alltså spatserade vi ut i skogen, dottern och jag, med Elsa som start. Hon var jätteduktig men missade tyvärr slutet (som bestod av en snusburk med godis - alltså alla pinnar in först). Nu var ju inte det jordens undergång, då det förstås kompenserades med annat. Bra jobbat i alla fall av både Sofia och Elsa!

Till Drama och Xtra hade jag lagt ett långt konkurrensspår. Det var något helt nytt för både dotra och X och vi följdes av Sofias svordomar under hela arbetet (trots att allt gick alldeles utmärkt). Hon är väldigt avvägd, min älskade dotter. <3

Nu har vi städat huset, packat ihop oss inför morgondagens hemresa och avslutar kvällen med en räkgryta och Let´s Dance! Kvalitet eller inte, men det är i alla fall jäkligt skönt!

Nu har vi hunnit med rallylydnad, uppletande och sök. Vi är trötta!

Det är precis som överskriften säger - vi är trötta nu! Men sådär skönt trötta, ni vet, som man är efter dagar utomhus. Och våra kära fyrbenta vänner är i ungefär samma skick. Nu ligger dom mest och pekar på sina klockor och påpekar att det är hög tid för middag och grisöra, för att sen hinna dra sig tillbaka innan natten kommer. Grannen undrade om vi inte går ut och går på kvällarna, och på det är svaret NEJ! Sofia och jag har inga som helst behov att gå ut och promenera runt 20-tiden, och brudarna orkar, på sin höjd, släpa sig ut på tomten.

Igår blev vi inbjudna till grannbyn för att köra lite rallylydnad. Jag har sagt det förut, men säger det gärna igen - dessa träningsmöjligheter gör ju en trångbodd stockholmare grön av avund! Det dräller av sök- och spårmarker, gräsmattor för lydnadsträning osv, osv!!!! På hemmaplan får man ju vara ute vid 7-snåret (om det ens räcker), för att hitta schysst plats att träna på (främst då spår och sök förstås)!



Tallskogen väntar på oss.

Lite synd var det ju att snön bestämde sig för att göra oss sällskap just den här veckan, eftersom det ställer till en aning när man kör lydnad på oplogad mark. Men vi tränar ju inte inte inför VM så det står ju inte och faller med med lite knögligt underlag om man så säger.



Snygg kontakt som vanligt!



Vadå lycka och kärlek?!



Heja Bettan och Sluggo!



Bästa Drama väntar ivrigt på nästa övning.



Läggande under gång.



Inte så svårt.



Men belöning ska det vara lika fullt!



Elsa fick leta reda på syrran och var i sitt esse!



Notera sjön Skattungen i bakgrunden. Snacka om idyllisk träningsmiljö!

Jahara´, och efter detta var vi alla mer än nöjda och tofflade mest omkring i sockor och med tänd brasa och lite så. Det enda vettiga jag egentligen gjorde mer, var att träolja köksbordet. Undrar f ö varför jag inte har gjort det tidigare, eftersom det blev jättefint....

Under kvällen uppstod en del ringande ang Östra LO:s MT söndag den 22 april och jag kom isäng ganska sent. Tänk, att man går upp så lätt i stress - det är oroväckande. Misstänker starkt att jag skulle vara en malle eller liknande om jag vore hund. :D Det hela landade iaf bra och till sist somnade jag som den lilla nyponros jag är och sov gott och drömlöst till 9-snåret imorse.

Och jösses, vad trötta vi var idag - dottern och jag - och jösses, vad segt det var att ta sig för något vettigt med dom där aktiva jyckarna. Jag vill dock poängtera för en av mina uppfödare (börjar på A och slutar på NNA) att jag är mycket nöjd med hunden ifråga, men ibland är det skönt att liksom bara chilla! <3

Nåväl, till slut kom vi iväg till den där förbaskade, underbara skogen och körde några sökskick och uppletande.



Drama fick tre skick, varav det första gick alldeles strålande. Det andra gick bra till slut, så att säga. Hon förstod först inte alls varför hon skulle lämna syrran därute i skogen, men kom till sist till sans och återvände med rulle och sisådär. Fick en flyende figge som sista skick och då var hon såååå nöjd och glad, den tokan!



Mysigt har vi det här i skogen, Sofia och jag!



Lilla "dåren"  försöker tydligen lyfta med sin grej!



Elsa drog ut i full rulle, men struntade sen mest i alltihop - ungefär som dom andra då ra´.... :)

Efter detta var dottern och jag tvungna att stärka oss med en god hamburgare på caféet i byn innan vi fortsatte hem för att städa ur bilen och alla hundgrejer. Det var inte heller en alldeles lätt match, eftersom Drama var behjäplig hela tiden och bar ut det mesta som vi lade in och tvärtom!



Hur lätt är det att R E N S A med dessa tre snokar i alla lådor, ryggsäckar osv?!



Till slut hittade jag lite godis som "låg och skrotade" och matade dom hungriga "hönsen" med det. Lite som att så, om ni frågar mig!



Vadå, om det är höns? Jaaa - eller vänta - nääää, det är ju tre hundar! :)

Nu är dottern och jag nyduschade och "inkrämade" med fin ansiktsbehandling. Vi måste ju lukta gott och vara rena och fräscha imorgon, för då väntar träning på Nedansiljans BK tillsammans med Carolin, Spajk och, förhoppningsvis, en icke halt Dizni. Det ska bli sååå kul att ses igen!

Och nu ser jag verkligen fram emot en slökväll i soffan tillsammans med TV:n!


Hundläger? Näe, men nästan!

Har en veckas semester och njuter av varendaste sekund! Hade dessutom turen att få sällskap av en rejält förkyld, men ändå på benen, dotter! Det är inte särskilt ofta som vi hinner umgås på tu man hand, så det känns urlyxigt!

Vore ju synd och påstå att vi har vädrets makter på vår sida, då Furudal bjuder huvudsakligen på mulet och spridda "snöskurar" - men inte så kallt som tur är! Men, som ni vet, så stoppar inte det hundentusiaster särskilt nämnvärt! Och framförallt så är det ju så jäkla roligt när man är fler än en....

Efter hitresan igår, lite uppackning osv så bestämde vi oss för att köra lite uppletande hemma på tomten, med hjälp av förrådet. Kul med lite annorlunda ibland.



Apporterna för dagen. Skulle diskborsten ställa till problem, tro?



Min vackra, speciella Drama väntar lydigt.



Här är hon iväg - i samma lagom avvägda fart som alltid!



Här kommer diskborsten som ni ser - och helt utan problem!

Däremot har jag börjat inse att just uppletande är ett litet problem pga av Dramas hörsel. Det går alldeles utmärkt att skicka henne en gång. Hon jobbar, som vanligt, superfokuserat och bra, men det blir lite svårare att skicka henne fler gånger på samma ställe, om ni förstår hur jag menar. I söket funkar det galant, eftersom hon hela tiden har en återkoppling matte - figge - matte - figge, men det är något svårare med grejer.

Numera jobbar jag förstås med det i åtanke, och i en uppletanderuta ger jag aldrig henne utrymmet att bara skena omkring. Minns fortfarande, med skrämmande tydlighet, då jag var på läger hos kära uppfödaren en påsk för ett par år sen, och vi skulle köra uppletande. För en gångs skull, så kände jag mig bombsäker och sa skrytsamt till Lena Wall, att  uppletande - det är verkligen något vi kan! Efter några skick med en galet galopperande Drama i rutan, började vi om från noll kan jag säga.... :D

       

Numera jobbar jag mycket närmare henne om det är fler skick som gäller, och Drama vore ju inte just Drama, om hon inte gjorde sitt allra bästa - som vanligt!

Näst på tur stod fillifjonkan Xtra!



Hon är på hugget och väntar på att Sofia ska komma tillbaka efter att ha lagt ut alla grejer.



Här kommer hon med första apporten!

Och nu besparar jag dottern tillhörande "skämmiga" bilder, då vi är på landet och klädvalet är mer anpassat till vädret än utseendet, så att säga! Men dom jobbade jäkligt bra, i alla fall!

Och så, till sist, var det dags för ålderdamen Elsa. Piggare och fräschare 9,5 åring får man nog leta efter - inte en krämpa så långt ögat når! Det enda som möjligen är lite tecken på åldrande, är hon, mer än gärna, knoppar om inget annat händer.



Undrar om jag är lika söt när jag sover?!



Men nu händer det något och Elsa är helt med i matchen!



Okej, okej - jag är med på noterna!



Häääääär kommer jag och jag har hittat en grej i förrådet!

Sammanfattningsvis så jobbade alla tre brudarna efter bästa förmåga och mer kan man väl knappast begära. Och inte var det någon som störde vid TV:n senare på kvällen heller... Visst är det väl precis så det ska vara när man har hund?! :)






Liknande inlägg