Lyxdag med KullaGulla-gänget!

 
 
Jag har lite återkommande rutiner på semestern, och en höjdpunkt är att kvista till Dala-Floda och hälsa på Lotta och KullaGulla-gänget på deras kennelläger! Jag kommer snart inte ihåg hur jag ens hamnade där från början, men Maritha och Lo var naturligtvis inkörsporten, eftersom Lo var just en KullaGulla-hund, och Lotta har, så generöst, låtit mig haka på! Tyvärr finns ju inte Lo längre, men tack och lov så har Marren en ny stjärna vid sin sida - lilla, galet söta Iriz! I år var det lydnad på schemat och Madde Daleo var instruktör, så det kändes alldeles extra roligt att ha möjligheten att sitta med ett par timmar!
 
Jag har ju inte så mycket att tillägga egentligen, mer än att det är väl märkligt att det kan vara så himmelens roligt att sitta på en stol och småfrysa och titta på den ena rottisen efter den andra.....
 
Av förklariga skäl, så blir det en del fokus på Marren och Iriz <3
 
 
 
 
 
 
 
 
Pigg liten typ, den däringa Iriz!
 
 
Erik och Järv! Järv erfaren och Erik nybörjare - härlig kombo med superfin relation.
 
 
 
 
Jenny och Nemo hade utvecklats massor tillsammans sen förra sommaren. Jättefina!
 
 
 
 
Nice och Luva fick till ett riktigt bra andrapass på eftermiddagen!
 
 
Madde försöker charma Roffe.......
 
 
......men till sist tog hela familjen itu med grabbhalvan! <3
 
 
Katta och Loke var en smula ringrostiga till en början (kanske mest matte faktiskt), men sen....
 
 
 
.......gick det ju så himla bra!
 
 
Och så slutligen Lotta och Mulle (som jag ju faktiskt haft nöjet att följa ända från typ 8-10 månaders ålder).
 
 
 
 
Mulle har självklart också utvecklats en massa och Lotta kämpar på med sin lilla ponny! Hihi! Jag har en hel del foton som liknar just det ovan, där liten Lotta kampar järnet med sin Mulle! <3
 
Att Madde är en mycket klok och finurlig hundtränare, går ju inte att ta miste på, så även jag, i form av icke-läger-deltagare och inhoppare ett par timmar, fick med mig både det ena och det andra att fundera på. Resten av gänget, som kör en hel dag till, kommer att vara hur kloka som helst imorgon vid den här tiden!!!! Avundsjuk, var ordet sa Bull!
 
På vägen hem mot Furudal, var jag som bara tvungen att svänga ner till kyrkbyn i Gagnef och ta mig en titt på den omtalade flottbron och som allt nytt, så var det såklart kul att se.
 
 
 
Vid tillfälle ska jag köra över med Blomgren och se vad som finns på andra sidan!
 
Väl hemma väntade tre ytterligt missförstådda hundar, med mopsen i täten. Dom sa att dom inte fått göra något på hela, långa dagen, men husse berättade att dom varit ute på fyra prommisar (mellan skurarna) samt hängt på tomten medan nämnda sambo även klippt gräs och kört med trimmern. Otacksamhet är världens lön....
 
 
Nu är han nöjd, åbäket!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En liten nätt runda förbi Dalstuga, Bingsjö, Svabensverk och hem!

Jag tycker inte om att tjata om vädret, så därför konstaterar jag bara att semestervädret inbjuder till andra saker än badstranden - och idag var det dags att vidga vyerna ytterligare. Sambon är lite inhemsk här Dalarna och älskar att slänga sig lite sådär vårdslöst med namn på platser som jag inte riktigt har koll på. Då väcks det genast en liten gen i mig, som säger att jag inte kan leva vidare om jag inte får titta vad det är för ställe, och en sån plats är t ex Bingsjö!
 
Nu är semestersambon ytterst sällan avig, så iväg mot Bingsjö bar det! Ganska mycket skog innan man närmade sig, kan konstateras, men det var åtminstone andra träd än vi tittat på dom senaste dagarna. Precis när vi kom in i Bingsjö, sprang vi på en skylt där det stod Dalstuga, så då började vi med att åka dit.
 
 
Jag är ju den allra största fan av svensk landsbygd, men kunde ändå inte låta bli att göra mig lite lustig över hur långt ut i obygden man liksom kan tänka sig att bo. Väl framme tog jag tillbaka varenda ord, eftersom vi insåg att det faktiskt är en betydande mängd människor som tydligen kan bo i just "obygden"!
 
 
 
 
 
 
Dalstuga visade sig vara den mest bedårande by, alldeles vid kanten av sjön Amungen, och det var väl en himla tur att vi masade oss dit!
 
Tillbaka i Bingsjö, som för all del inte heller är en världsmetropol men nog så vacker, stannade vi såklart till vid den vackra kyrkan....
 
 
 
 
....och Danielsgården innan vi fräste vidare mot Svabensverk.
 
 
 
 
 
 
 
Bortsett ifrån att vägen kantades av galet mycket lupiner i färger som jag aldrig sett, passerade vi naturligtvis små sjöar samt frigrående kor! Jodå, det stod en varingsskylt att det kunde dyka upp fäbodkor under vägen (någon fäbod sågs dock inte till) och det var ju pittoreskt att dom råkade stå vid (dessutom inte ) vägen just när vi susade förbi.
 
 
Svabensverk var också ett sånt där ställe som jag inte ens visste att det fanns, fram tills idag. Vilken tur att vi tog oss dit, säger jag bara!! Eftersom sambon är en påläst prick, så vet jag att det bor 35 pers i Svabensverk och efter dagens besök, är jag ganska säker på att typ alla är konstnärer!
 
 
 
 
 
 
e in
 
Vi sladdade in till detta härliga ställe, för en fika och en glass, och blev så väl omhändertagna att vi, utan knot, åkte vidare ner i byn (extremt liten) och gick en tur runt en konststig!
 
 
Ser ni "gubbarna" i ån?!
 
 
Ursäkta vinkeln, men det här var en konstig figur! Hahaha!
 
 
Bäver?!
 
 
Ölpersienn?!
 
 
Plasthandskar i träd?!
 
 
Spöken på MH, eller....!
 
 
Drama och Krut tycker att konst är såhär intressant! Sambo och Bingo håller masken!
 
 
Den här var fin! Trasmattebron!
 
 
Vanlig kanot antar jag....
 
 
Kafferep på sjöbotten. Fattar inget och bara obehagligt, tycker jag....
 
Hur eller hur så var det en fin promenad, som dessutom bestod av lite "rester" från det gamla järnverket.
 
 
 
Och inte bara "rester" för den delen!
 
 
Fel vinkel igen (kan inte fixa), men här är i alla fall brukspatronens enkla boning!
 
 
 
 
 
 
 
Nog är Sverige fantastiskt alltid!
 
Innan vi landade hemma, stannade vi till vid Sessviken och badade hundarna. Det är ett utmärkt ställe för Krutens rehab, med både utrymme för vattentrask och djupt vatten ganska omedelbart (för att slippa galoppen). Idag var det så gulligt, för efter "hopp och lek" vattentraskade Krut på egen hand (eftersom han och jag brukar göra så) och brevid travade Bingo (som plötsligt var tvungen att simma). Jag behövde bara gå brevid och berömma! Så ska en slipsten dras! <3
 
Imorgon blir det Dala-Floda och KullaGullas kennelläger = urmysigt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 

Tittat till knotten i Noppikoski!

Det årliga besöket i Noppikoski är härmed avklarat och det var tveklöst det mest lyckade hittills! Vi inledde med ett fantastiskt dygn vid Abborrsjön för flera år sedan, på hösten, provade därefter samma koncept fast sommartid och det var bra, men alldeles för mycket knott. Året efter "tvingade" vi med oss Sofia och Adam till Risulampi och det var fiasko från början till slut. Ungarna trodde att det var ett skämt när vi kom fram till den lilla friggeboden, det var en miljon knott så vi kunde inte vara ute, ingen fisk och till råga på eländet så blev typ alla osams! Hahaha! Ja jäklar, det är kul med minnen!
 
Nåväl, i år hittade jag ett litet torp som såg så himmelens gulligt ut, och lyckades övertala sambon att det var det rätta stället. Nu var ju inte det jättesvårt i och för sig, då det låg så idylliskt vid Vassjön och dessutom lockade med roddbåt..... Som gjort för oss!
 
Glada i hågen fräste vi iväg, ganska trygga med uppläget vid det här laget och allt gick enligt plan ända till vi inte hittade huset! Det är ju inte så att man kör så många mil, men vägarna lämnar ju en del i övrigt att önska, så det tar sin rundliga tid att ta sig fram. Dessutom är ju inte Blomgren någon jeep med hög markfrigång, så det både skrapades och bankades och bånkades här och var.
 
 
 
Första vägen var ingen större fara, det var först när vi gav oss in på nästa som det inte var lika roligt. Faktum är att det kändes som om den, typ, inte användes, men sambon var övertygad om att det var rätt, så då körde vi vidare.... Till sambons försvar, så måste jag ändå säga att det var rätt väg - det var bara det att den numer var avstängd, så man kom liksom inte fram till själva huset. Just där och då, svajade humöret en smula hos herr Friberg, men sen var det bara att vända och köra tillbaka en knapp mil, över stock och sten i 20 km/tim, medan vi funderade över varför vi inte bara hade lyssnat på den där herren som vi pratat med redan på väg ett, som sa att "Dammtorpet nog låg uppför branta backen efter rakan".......
 
 
 
 
 
Och det gjorde det ju! Alldeles ensamt, långt ut i vildmarken och precis vid en sjö, låg ett jättefint litet torp med en härlig veranda mot vattnet, gott om utrymme och ett båthus med egen eka! Ibland har man liksom tur!
 
Släkten-är-värst och prospecten älskade stället och inledde med lite godisuppletande medan vi packade in. Hur i hel-e kan man ha så mycket prylar för att vara borta i två dygn, är en fullkomlig gåta - helt bortsett från allt annat?!
 
 
 
 
Såsmåningom blev det sillunch på verandan!
 
 
 
Framåt kvällen så sällskapet ut såhär.......
 
 
......och det passade ju bra, eftersom vi skulle ut och fiska en stund!
 
 
Kan väl erkänna att sambon först försökte stjäla en båt som låg en liten bit bort. Nu passade ju inte nyckeln, så uppdraget fick avbrytas. Men vem kunde tro att man liksom hade eget båthus med tillhörande båt?! Det jag skrev ovan, var ju när vi redan visste....
 
 
Glädjande nog kom vår elmotor väl till pass!
 
 
 
 
Krävs full koncentration när man förbereder lilla hjärtats (jag alltså) spö.
 
 
 
Fiska är inte min grej men ingen kan säga annat än att Sverige är helt fantastiskt!
 
 
Nånstans efter det här, typ svimmade vi till knastret från kaminen och sov som stockar, hela gänget! <3
 
Sambon och jag är ju inte vänner av total sysslolöshet, så efter frukosten bar det iväg på en liten utflykt. Vi började med att stanna till vid Tallsjöns fiskecamp.
 
 
 
 
 
 
Alldeles bortsett ifrån att Drama prompt skulle släpa runt på en jättestor sten som hon "fångat" i sjön, så var det lugnt. Jag förundras verkligen över det faktum att det finns så många fina, väl anordade ställen uppåt landet, som står så tomma. Naturligtvis styrs fiske och jakt av säsong, det fattar jag också, men ändå. Vi kajkar runt ganska mycket, och vi är i princip alltid ensamma. Det är underbart såklart, men man missar mycket om man inte utnyttjar vår härliga natur!
 
 
 
Därefter blev det lite andlig spis vid en ljuvlig, liten kyrkogård mitt ute i ingenstans. Som jag sagt tidigare, så är jag ju inte troende och inte mycket för gravar, då jag tror att det ev blir en börda för ens efterkommande, men om sambon kan smuggla in mig på ett sånt här litet, bedårande ställe, så vore det ändå helt okej,
 
Avrundade sen trippen med en mumsig lunch på Trollet, medan vi laddade lite mobiler och så, innan vi återvände till vårt paradis i skogen. Jag tog en prommis med hundarna och plockade lite blommor, dom fyrbenta badade i ån och sambon stod på bryggan och fiskade.
 
 
Dom enda som inte var nöjda, var fåglarna som hade sitt bo på verandan! Hela vistelsen är det en fågel som härjat och flugit och vi har inte förstått varför - tills vi såg boet.... Dom är nog jättenöjda med att vi har försvunnit nu!
 
 
 
 
 
 
Slagna hjältar vid Vassjödammen <3
 
Hit kommer vi definitivt att återvända! Underbart ställe, fint hus (och lite rymligare än friggebodarna), tillgång till båt och en sjö där till och med sambon fick fisk! Bara en sån sak.... Och jodå, knotten mådde utmärkt och hade uppbådat en imponerande armé - men den här gången hade vi med vår Thermacell och då gick dom bet! Åtminstone på verandan! Hahhaa!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg