Nu är dom minsann inte så spänstiga längre!

Jag säger det på en gång, så att alla som undrar, kan sluta med det på direkten. Ja, det börjar märkas att det bor tre rottisar i det Törnqvistska  hemmet numera! Klagade hos Kruts uppfödare senast igår ang hans lydnad, men fick endast ett gapskratt till svar med kommentaren att det var lika illa på den planhalvan (med brorsan alltså). Det rosa skimret börjar falna och kvar är endast en tålmodig och soft Elsa samt två galopperande fullblodsidioter som är skrämmande nöjda med sig själva!
 
Men visst, jag vill ju att mina hundar ska vara trygga, glada och aktiva, så varför klaga egentligen. Nu har jag ju allt det där plus en väldig massa energi och skojfriskhet.... Och arbetstiden har jag ju fått ändrad pga av andra arbetsuppgifter, så det är ju plättlätt att tillbringa varendaste ledig eftermiddag i någon spårskog alternativt lydnadsplan - om man nu inte har andra behov/önskemål i livet såklart.
 
Nu skulle det i alla fall bli träna av, tillsammans med Marie och hennes bruttor. Spår stod på schemat och vi möttes vid 12-tiden vid Pålamalm, där vi f ö inte alls får hålla till fick vi berättat för oss av en ihärdig och pratsjuk gubbe. Han var jättevänlig men påpekade ändock att det fanns skyltar uppsatta.....
 
 
......vilket vi inte hade sett. Och då satt vi ändå och fikade bredvid förbudsskylten!!!! :D
 
Marie och jag lade spår åt varandras tjejer, dvs Drama och Tee, med ca 4 apporter vardera plus slut. När jag skulle gå iväg, tjoade Marie att jag skulle sätta snitslar vid varje apport, för annars kunde inte hon se var dom låg! Nämner det för att det är en rolig kommentar, men orsaken är att Tee inte brukar markera apporterna ordentligt. Desto roligare när Tee gick spåret som en liten klocka och dessutom plockade upp varenda apport! Skitkul Marie!
 
 
Att komma iväg var självklart inga som helst problem!
 
 
Inte att hitta apporter heller tydligen! Undrar vem som är gladast - Marie eller Tee?!
 
Krut fick, dagen till ära, sitt hittills längsta spår, ca 150 m, med nya kamp"dutten" som slut. Hade verkligen ingen aning om hur det skulle gå, eftersom det kändes ganska långt när jag gick det. Men när sen Krut kom "ut på banan", så kändes det plötsligt alldeles för kort och alldeles för enkelt. Men, som Marie sa, det är nog inte längden som ska ökas - snarare svårighetsgraden en aning. Hursomhelst så är han väldigt duktig, min Krut, och jag känner stor tillit inför kommande prövningar!
 
 
Vi är på väg - trots den lila spårselen (eller kanske tack vare....).
 
 
Visst ser det stabilt ut?!
 
 
Han tuffar på superfint!
 
 
Slutet hittat och vi leker och leker! Lite stillsamt undrar jag hur många rottor till som jag orkar att leka med..... :)
 
Som sagt, sen fikade vi i godan ro, sittandes strax intill förbudsskylten, och hann avhandla livets gåtor - i alla fall påbörja avhandlingen. Det var trivsamt och mysigt, i synnerhet som det var väldans länge sen Marie och jag hade en egen stund tillsammans. Vi hann även skratta gott åt våra åldrande systrar, Elsa och Peg, och minnas tider som flytt. Inte har dom varit så särskilt framstående i tävlingsvärlden (även om Elsa faktiskt har både LP1 och är uppflyttad till lägre spår och Peggan är patrullhund), men deras goda, vänliga själar kan ingen säga något ont om! Inte heller deras egensinne, för den delen! Detta blev väldigt framträdande när vi skulle köra uppletande, kan tilläggas. Efter mycket tjat, bemödade sig Elsa med att hämta in tre föremål, och när Marie tenderade att slita håret från huvudet, kom Peggan in med en grej! Vilka brottarbertor dom är, dom där!
 
 
Elsa kommer forsande.
 
 
Marie vill pussas och Elsa vill ha godis. Går det att förena, tro?
 
 
Att springa mellan Marie och mig är minsann inga problem!
 
 
Peggan i full fräs!
 
När vi ändå var igång, passade jag på att fråga om lite utställningsråd av proffset in person. Ska ju ställa Krut i Rättvik om någon vecka, och valde ju att slå till på en officiell utställning - ogenomtänkt som jag är. Tänkte liksom bara Rättvik....
 
 
Kolla bara!!!!
 
 
Titta vad han kan, Krut - eller Marie snarare!
 
 
Och såhär glad blir jag, när den lille samarbetar så fint (trots suddigt foto)!
 
Avslutningsvis så var det time för Drama the Maniac och hennes spår. Hon kändes som en laddad kanonkula, as usual, och var superkoncenterad. Marie hade lagt ett långt (ca 1 km) och roligt spår, med gömda apporter, apporter högt upp på stenar osv. Såklart tog fröken Fis rubbet och jag bara liksom älskar henne ännu mer sån´a här gånger! Hon tar kål på min rygg, man hinner aldrig få ett vettigt foto på henne, hon slår blixtsnabbt så hela linan snurrar ihop sig och blir till knutar, jag snubblar och far över stock och sten för att hålla hennes tempo - men vad gör det?! Hon är liksom bara bäst!
 
 
Än så länge är vi ganska samlade.
 
 
En apport hittad, gömd i en stubbe.
 
 
Nästa apport låg högt uppe på en sten.
 
 
Just så - det var ju den här vi skulle ha!
 
 
Jag har utvecklat min reaktionsförmåga och mitt självförsvar sen Drama kom in i mitt liv, vilket är väldigt tydligt just här. Jag vet att hon är en nanosekund ifrån att kasta sig efter bollen och här gäller det att skydda fingrar, händer och andra, eventuellt, viktiga kroppsdelar.... :D
 
Jag har haft en mycket, mycket trevlig dag tillsammans med Marie och och alla våra härliga rottisar. Känner mig oerhört nöjd med mitt eget gäng, som har jobbat på alldeles utmärkt med allehanda uppdrag och det var så roligt att se Tee göra ett så jättefint spårarbete! Det är sån´a här dagar som gör att man blir sugen på ny träning och ny träning och ny.....
 
Och dessutom fick Släkten-är-värst-hundarna betalt för gammal ost och det var värt lite ont i ryggen!

Liten kennelträff och MASSOR av träning och annat skoj!

Det som skulle bli till en träningsdag i all enkelhet, utvecklades till en härlig helg med både "folk och fä"! Vi skulle träffa Krut´s uppfödare, Dorthe och Anders, samt några andra valpköpare för en träningsdag i lördags. På ett tidigt stadium kände jag att det skulle vara skönt att slippa hoppa upp i gryningen för extrajobbet på söndagen, så det avbokades, varpå sambon raskt bokade hotellvistelse i vår favoritstad - Örebro. F ö på vårt favorithotell, Stora Hotellet, precis vid slottet. Vi har bott där tidigare, när vi har besökt Sofia under hennes studieår i stan, och har bara positiva minnen!
 
För oss stockholmare blev det tidig uppgång för avfärd mot världsmetropolen Tripphult, där vi skulle tillbringa dagen.Förvånande nog var bilen totalt fullproppad, trots endast ett dygns bortavaro, men det blir lätt så när man reser med tre rottisar och deras entourage. Detta väckte f ö en del glada miner hos det övriga sällskapet och samtliga undrade om hotellet visste att vi hade tre st av dessa "bedrövliga kamphundar"?! Dessutom dyngsura efter en dags träning i hällande regn....
 
Återigen kan jag bara konstatera att jag älskar att träffa nya människor! Det var så himmelens trevligt att få möjlighet att träffa ett par stycken av Krut´s syskon med familjer och vi hade en så givande dag tillsammans! Det var lydnad och spår med valparna, som alla var superduktiga, och Dalia och Drama gick varsitt spår där några hängde med och kollade. Drama jobbade fantastiskt fint och det var roligt att kunna visa upp ett bra spårarbete för Anna och Richard, som inte har riktigt samma erfarenhet som jag har. Det är väl en glädje att kunna dela med sig av vad man kan, tänker jag?!  För egen del passade jag på att lära mig en massa av Anders och Dorthe!!!
 
        
 
Brorsan Nero, Dorthe med sin Alize, balla syrran Dessie och så Dorthe som kör lite slalom med Alize.
 
 
Helt osannolikt, så lyckades vi sammanstråla med Ullis och Keeponix Chaos (boende i Åre), som just denna helg hade familjeträff i Hallsberg! Jag är så glad över våra små träffar genom åren - tycker så mycket om er! <3
 
Trots ihållande regn, så var vi såklart tvungna att ta det där fotot - ni vet - på gänget som var med!
 
 
Bortsett ifrån att Krut och jag inte alls är på samma våglängd, så får väl detta duga.
 
 
Ann-Britt och Dessie är inte heller på samma våglängd - men glada!
 
 
Det här är min favorit! Stackars kennelpappa ser trött ut! Aldrig blir det väl någon ordning....
 
 
En annan favorit - själva Nero försvinner ur bild!
 
 
Eller denna? Jag flinar i vild förtvivlan!
 
 
Men nu så! Inte perfekt men i alla fall hyfsad ordning! Att fota valpar och deras förare är inget lätt jobb!
 
Efter att ha tillbringat x antal timmar i fullständigt hällande regn, skildes vi åt för den här gången. Jag hoppas att vi ses igen snart! Dorthe och Elsa drog iväg till Varberga medan sambon, jag, Drama och Krut åkte till hotellet för dusch och ombyte. Om det var skönt att få på sig torra kläder? Näe, inte speciellt!
 
 
Och inte lockade denna något vidare heller!
 
Nåväl, ombytta och tjusiga, pep vi iväg till Dorthe och Anders (och Elsa ska väl tilläggas), för en trevlig middag ett par timmar. Det var mysigt, det var gott och det var härliga samtal. TACK! <3
 
Väl "hemma" igen, hade Björn och jag liksom bestämt att vi skulle gå ut och ta en öl, så då gjorde vi det. Alltså tog en öl - under tomt stirrande på alla andra som hade en partykväll på krogen. Vi var så trötta, att ögonen gick i kors, så väl tillbaka på hotellrummet, slockande vi (inklusive hundarna) som små rara ärtor i våra sängar! En bra dag!
 
Nästa morgon fick jag "dra mig" lite, medan sambon och Krut geocachade en liten sväng. Det kan sammanfattas väldigt enkelt - skönt! Efter en urmumsig hotellfrukost, drog vi vidare till Örebro BK, där vi strålade samman med Anders, Dalia och Dacke. Det är så jäkla roligt att träna med både Anders och Dalia! Med Anders för att han är duktigt på det han gör och aldrig lägger värderingar i saker och ting, och med Dalia för att hon och syrran Drama är löjlkigt lika! Samma energi, samma vilja att jobba, samma pingpong-hjärna innan dom liksom stannar upp och lyssnar på det man försöker säga, samma glädje! Helt underbara är dom!!!!!
 
Ang brorsorna Krut och Dacke, är det liksom inte mycket att säga. Dom gör det dom kan vid 6-månaders ålder, och det gör dom bra. Dom är coola, balanserade, gruffar inte mer än vad som ev behövs och har en härligt positiv inställning till livet. Schyssta hundar är vad det är!!!! Anders hade väl lite farhågor ang Krut´s utställningsdebut, men jag lovar att inte nämna några namn...... Blink, blink!
 
Som om inte detta räckte, blev vi bjudna på sjukt god äppelpaj, av Dorthe, på hemvägen och vi säger tusen, miljoner tack för härliga dagar! Ser fram emot kennelläger i vår!
 
Avslutningsvis måste jag säga, att jag är så glad för alla fantastiska hundkontakter som jag har fått i och med våra fyrbenta. Visst finns det galet mycket skitsnack och tråkigheter, men det finns också en mängd kunskap, välvilja och positivt tänkande! Det gäller bara att våga anamma det som känns rätt och välja bort surdegarna! See you!

En helt vanlig torsdag

Har ju börjat jobba kl 8.00 - 14.00 sen i tisdags och det är ju onekligen en riktig lyxtid för en hundägare! Känns även roligt för mig personligen (ifall nu någon undrar), då jag är i samma klass hela tiden och får en mer samlad arbetsdag.

Nåväl, idag lyckades jag då komma iväg när jag slutade - vilket hittills knappt aldrig har inträffat - och styrde kosan direkt till Erstviksreservatet. Gjorde en Björn och bytte, helt sonika, om till hundkläder på parkeringen - dock lite diskretare än vad sambon brukar vara. Därefter gav vi oss iväg ut i skogen på lite upptäcksfärd eftersom jag hittade en halvny skogsväg.

Passade även på att köra uppletande i ett av skyddsvärnen med hela hydet och det var både lyckat och roligt! Att Drama jobbar asbra är ju ingen hemlighet och skyddsvärnet är ju perfekt läge att låta henne jobba fritt. Elsa var osedvanligt pigg (just gällande uppletandet alltså) och körde full rulle kanelbulle under hela arbetet. Kul att hon är så himla fräsch! Krut måtte ha legat på lagring sen sist, som en gammal ost ungefär, för idag kunde han knappt bärga sig och väntade på sin tur, under protest, med ständigt viftande svans! Älskar verkligen hans härliga, godmodiga humör! När det blev dags för arbete, skenade han ut i värnet så det stod härliga till, och plockade in varendaste grej utan problem. Superskoj!

Nu har vi finbesök av dotter och prinsessa (alltså Xtra), och det blir visst pizza till middag, sa sambon. Det är nämligen det bästa dottern vet! <3

Liknande inlägg