Och vi fortsätter i samma anda, helt enkelt....

Nu är det visserligen så, att jag har valt att blogga huvudsakligen om hunderiet, men normalt sett så slinker det in en del annat också. Så är det icke denna sommar - tydligen - eftersom vädret inte inbjuder till långa, lata dagar på någon strand och själva måendet inte är på topp - så det blir hunderi, kort och gott. Dock inget som helst fel med det!
 
Igår var det, äntligen får man nog lov att säga, dags för en liten träff med Carolin! Inte en dag för sent, ska tilläggas och som passus vill jag påpeka att mina kära träningsvänner här i Dalom, och jag, måste synka våra semestrar till nästa sommar, för i år har det då sannerligen inte blivit någon ordning med vare sig det ena eller det andra! Fniss!
Med på tåget var även Jessica och Elvis, men vi har ändock hunnit ses en del....
 
Efter lång fikastund i vårt underbara Maud Wester-hus (låter lite som Victoria Secret eller nå´t sån´t), drog vi till skogs, lade spår och körde uppletande.
 
 
 

Spajken var först ut och for såklart som ett skållat troll i rutan. Skållet beror visserligen på att han är en mindre och smidigare variant av t ex Krut, men jag avundas kontrollen. Men vi kommer säkert dit - när lille Krut är typ sju år eller så..... Hursomhaver, så jobbade Spajken jättefint som vanligt!
 
 
Sen var det ju time för det mest kontrollerade paret, ever, dvs Kruten  och jag..... Hahahaa!
 
Skämt åsido, så är jag faktiskt väldigt noga med styrningen av Krut, men det är inte alltid så lätt att lotsa en fullblodsgalning framåt i livet!
 
 
Snacka om ordning!
 
 
 
Än så länge har vi full kontroll, men....
 
 
 
......vad fan händer egentligen sen?! Kan bara säga att jag är fullständigt oskyldig, eftersom jag befinner mig på baslinjen!
 
 
Ska ändå inte vara orättvis - lille Krut jobbade jättebra och matte var mer än nöjd.
 
 
 
 
Känns ändå glädjande att det finns mer galningar - Elvis är ju inte heller riktigt klok!
 
 
Men plötsligt händer det! En sansad, vacker och klok rottisdam (?!) äntrar arenan....
 
 
 
 
Eller?! Näe, Drakis är inte riktigt riktig, hon heller....
 
 
......men jag ser ju ändå hur kärleksfullt jag ler, så fort hon är i närheten! <3
 
Well, well - så var det ju spårdags och Kruten och jag har fasen spårat järnet på sistone! Tacknämligt nog, så hakade Carolin på och fotade dagens arbete.
 
 
Spårstart - samma, samma, samma....
 
 
 
 
 
 

Det värmer ett mattehjärta, då man märker att slitet har gett resultat. Krut spårade jättefint och jag är mycket nöjd med tempot - känns som om det börjar landa i lite fokus - äntligen! F ö så tycker jag ändå att jag är lite snygg i håret - jag som är så missnöjd! Gapskratt!!!!!
 
Efter lunch hos mig, körde vi ett pass lydnad på ridvolten, där jag fokuserade på framförgående och platsliggning. Framförgåendet går väl helt ok tillsvidare och platsen är ju ett strul. Glädjande nog, så valde Krut att krypa en smula dagen till ära (jag hade gömt mig), varpå Carolin kunde korrigera honom rejält. Väntar med spänning på vad det kan innebära.....
 
Avslutade med ett litet spår på sand, till Drakmoster ( avd: Kände mig skitklurig), som hon klämde av på nolltid och sen tittade på mig och undrade om det var allt! Vet ni, ibland känns det inte riktigt som om jag orkar! <3
 
Därefter var det dags att ta farväl av Carolin och Jessica, jag  och fyrbenta åkte hem, grillade, hängde utomhus och självdog runt 22.30-snåret. Idag har vi - återigen - spårat ett varv och nu är det god natt, tack och hej, auf wiedersehn, see you, mate mm, mm, mm
 
 
Vi är snart back in buisness igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Favorit i repris - fast ännu lite bättre!

Så var det då äntligen dags för kennel Kulla Gulla´s skyddsläger igen! Hade ju turen att slinka in på ett bananskal redan förra året, och turen höll i sig även detta år..... Efter sisådär fem dagar hemma i El Stockholmo, packades bilen mer än proppfull - igen - i fredags morse och rutten Stockholm - Dala Floda knappades in på gps:en. För övrigt mitt tredje besök i nämnda by, på dryga två månader, vilket nog får anses som ganska frekvent, eftersom jag knappt hade satt min fot där fram till föregående sommar.
 
På klubben möttes vi (dvs Släkten-är-värst och jag) upp av vapendragare Marren och sällskapet Lo, som redan hade hunnit parkerat husvagnen för helgen. Nu hålls ju inte vi med sån lyx, såsom husvagnar, så jag baxade ut allehanda tältattiraljer, fick hjälp av Marren och strax därpå hade vårt flådiga boende, för några dagar framåt, tagit form. Behöver jag säga att jag kände mig oerhört stolt och vidlyftig!?
 
 
 
Är det mysigt eller är det mysigt???!!!!
 
Som passus, kan tilläggas, att natten inte blev fullt så mysig som det kan tyckas såhär på bild. Jag hade jättesvårt att sova, frös som fasen och Släkten-är-värst var ytterligt missnöjda med avsaknaden av sina rejäla sängar, och gav mig onda ögat så fort jag ens gluttade åt deras håll....
 
Innan det korkades upp vare sig det ena eller det andra, passade vi på att lägga fältspår och träna lydnad i kvällssolen samt i sällskap av Anki och Dessie. Även Gunilla och sällskap anslöt såsmåningom och det var precis sådär mysigt som det liksom blir ibland. Efteråt käkade Marren och jag lite middag, tog några glas vin och kröp - i alla fall jag, pga tältet - till sängs relativt tidigt.
 
Nästa morgon var det lägerstart och det var så jädrans skoj att träffa gänget igen! Det var också särdeles kul att träffa figge Jonas, som var en ny bekantskap och som vi också gärna träffar igen. Startade med frulle på verandan, lite presentation och tankar kring träningen - sen fanns det ingen återvändo.
 
 
 
 
Först ut var Katta och Loke....
 
Därefter var det dags för en höggravid Malin och hennes Hanibal Lector, ja dvs Zumo. Hihi!
 
 
Visst är det ett passande smeknamn?!
 
Skämt åsido, så är ju Zumo i princip startklar för svenskskydd lägre klass, vilket vi andra definitivt inte är (hoppas nu att jag inte trampar på någon öm tå) och det var verkligen jättejätteroligt att se dom jobba!
 
 
Av naturliga skäl, så är det ju inte Malin som stolpar utan....
 
 
......Lotta, som dessutom hade turen att få stolpa två diskreta rottispojkar under helgen, dvs Zumo och alldeles egna Mulle. Dessvärre så körde dom precis efter mig och Krut, så jag har inte en endaste foto på det ekipaget.
 

Tur att det finns självmordspiloter som vill figga!
 
Jaha, sen var det då dags för Marren och Lo. Jag tror att matte fick sig en överraskning, faktiskt....
 
 
 
 
Joråsåatt - Kulla Gulla´s Lo in action. <3
 
 
 
 
Älskar Joyce och hennes balla framtoning - är även ruggigt förtjust i Chatta. Dom är ett så härligt team, att man som blir alldeles varm och glad när man ser dom!
 
 
Hade också turen att få lära känna Gunilla och hennes hoffe en smula mer. Dubbelt plus för just rasen och för att Marren och jag bodde hos Gunillas mamma i Kopperberg i höstas!
 
 
 
Ungdomarna Katrin och hennes tik (har dessvärre glömt namnet) gjorde ett superarbete under helgen. Spännande att se var det bär hän!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gällande lille Krut, så har jag ju haft lite issues kring skyddet, vilket jag också pratade med Jonas om. Han är förarvek (inte Jonas alltså - eller det vet ju inte jag nåt om) och är inte alldeles trygg i skyddsarbetet, så vi valde att lägga fokus just där.
 
Startade med arbete på kudde lördag morgon, avancerade ganska omgående till ärm, jobbade mycket med tryggt bitarbete och på söndagen körde vi faktiskt på med momenten i IPO l. Vi har ju tränat det lite smått, men jag tycker att Krut gjorde bättre ifrån sig, än vad jag vågat hoppats. Sammantaget så är jag galet nöjd med helgens arbete!
 
Sist ut av alla, var underbara ålderdamen Grappa och hon var ju på hugget som få!
 
 
 
Tycker att Lotta ser lätt fundersam ut.... Hihi!
 
Bortsett från detta lilla hunderi, så hann vi såklart käka lunch på thaien (börjar bli en klassiker) och middag på den nyöppnade bistron i byn. Jäklar i havet, vilket mysigt ställe, säger jag bara! Det var klar varning för att sitta-uppe-hela-natten-och-dricka-vin-och prata-tills-man-somnar-i-soffan, men pga av totally utebliven sömn natten innan, så kändes det ändå som ett bra val att skutta i luftmadrassen efter middagen.
 
Två dagar senare har jag alltså lyckats samla kraft till ett blogginlägg, och jag vill tacka er alla för en underbart rolig och chill helg! Jag vill naturligtvis rikta ett alldeles extra tack till Lotta som arrangerade hela klabbet, till Jonas som orkade med alla dessa rottisar med vidhängande förare - och dessutom klarade av att vara både pedagogisk och social - samt Marren för sällskap och styrning med tältet. <3
 
Vi ses snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilket alldeles utmärkt sätt att fira sin födelsedag på!

Jomen visst, idag är det dags för mig att fylla 25 - igen, faktiskt - hur märkligt det än kan låta! Blev väckt av käre sambon med frulle, rosor och present på sängen - vilket gärna får bli en vana!
 
 
Tycker, rent allmänt, att det är dåligt med både det ena och det andra av sån´t... Hihi!
 
Efter intagen ovanstående, hoppade Släkten-är-värst och jag i träningsattiraljerna och drog söderut, mot Rättvik, för ytterligare en härlig dag med goda vänner och kuliga jyckar. Om någon undrar vad som hände med den uppvaktande sambon, så jobbar han härifrån landet och var idag låst vid datorerna fram till kl 18...
 
Idag stod spår och uppletande på schemat och detta skulle ske vid Kungshol. Den hundmänniska som inte har utnyttjat skogarna i Dalarna, har definitivt missat något - det är en sak som är säker! Det dräller av spår- och sökmarker och allt är ungefär exakt på pricken lika fantastiskt!
 
Vi skyndade oss att lägga spåren, eftersom superkvinnan Camilla med dom långa, snygga benen, dagen till ära, hade bakad ytterligare en gudomlig kaka - med hallon denna gång! Dvs, det gällde att komma till fikabordet snabbt som ögat, för att hinna njuta ordentligt! F ö så antar jag att kakan "snoddes ihop" med vänsterhanden, samtidigt som hon sydde hundhalsband, målade dalahästar, pudrade hönsen mot löss och tog väl hand om sina barn (och andras också för den delen) med den andra! Tack hursomhelst! <3
 
Nåväl, dags för arbete!
 
 
 
 
Vad fan är det där med spårlinor och lyckliga hundar?! Det synnerligen märkliga är ju det faktum, att det alltid är man själv som lindat upp lineländet och ändå..... Tro inte att jag har någon som helst bättre styrning - det råkade bara vara jag som höll i kameran just här!

Hursomhaver så var samtliga deltagare nöjda vid återkomsten, och för egen del så känner jag mig väldigt tillfreds. Krut har jobbat genomgående bättre än tidigare, hela veckan, och Drama är ju så underbart duktig att man som bara blir lyrisk!
 
Denna älskade lilla spjutspets.....
 
 
......och så bängbulan framför andra!
 
Jag har aldrig haft en så sjukt rolig flock tidigare, så är det bara! Dom är med på allt som händer och sker - oavsett om det handlar om strapatser, vanliga promenader, en massa rolig träning, umgänge med vänner och bekanta, bad, lek, hänga-i-soffan-kvällar - och med samma synnerligen goda och glada humör hela tiden! Det är en ynnest att få äga dessa två!
 
Efter att Camilla och Tommy vallat en ruta, medan Jessica och jag, på äkta Stockholmsmanér stod och babblade, tog vi oss an uppletandets ädla konst.
 
 
Första paret ut!
 
 
 
Tommy och Kodak - och det gick ju bra!
 
Därefter var det dags för gruppens ess, dvs Yoda.
 
 
 
 
Säkert och tryggt, for han ut i rutan som ett skållat troll, och hämtade in pryl efter pryl.
 
Efter detta, var det enbart en fråga om vem av Jessica eller mig, som frivilligt anmälde oss till förnedringen att köra som nästa ekipage. Jessica är ju en oerhört snäll människa, så hon sa glatt, att det kunde hon göra....
 
 
Ser ju ut att vara under full kontroll! Hahaha! Förlåt, Jessica, jag kunde bara inte låta bli!
 
Skämt åsido.....
 
 
Elvis jobbade jättefint och det var minsann ingen förnedring i det! Till Tommys förtret, tror jag förresten, då han gratulerade sig själv till turen att vara först ut! Hihi!
 
Och den som skrattar bäst, skrattar ju även sist - sägs det ju. Nu var det nämligen Krutens och min tur.
 
 
Tycker att det påminner starkt om tidigare ekipage. Alltså, det är nånting med dom där rottispojkarna, som gör att man som förare blir en liten anings matt emellanåt. Vi skrattade ju gott åt Yoda´s superenergi och sa att, tänk om rottisarna vore likadana (med tanke på storlek), men faktum är att det är då sannerligen inget fel på Krut´s energi (och Elvis heller för den delen) - och då blir det jäkligt mycket fart och fläkt att hantera!
 
 
Än så länge ser det ju proffsigt och samlat ut....
 
 
 
 
Lugn och fin blick! Eller totally galen faktiskt!
 
 
Ursäkta, saaaa du nå´t just nu, eller?!
 
 
Jajjemän, spring lite du också - det är minsann inte bara jag som ska slita!
 
 
Jösses! Kan hon inte fortare än så.....
 
 
Man får slita för mödan - dags för belöning! Finfint jobbat, lille Krut - och snabbt!
 
 
 
Det är min pöjk, det! <3
 
 
Jaha ja, näste man på plan - var en kvinna!
 
 
Nämligen liten Fara och matten med dom lååånga benen (näe, jag är faktiskt inte alls avundsjuk)!
 
 
Woohoooo! Har lite dålig sikt just här, så ropa gärna!!!
 
 
Camilla har verkligen ett härligt samarbete med sina hundar!
 
Sen var det Nova...
 
 
Hon är lite konvalescent för stunden och tar det lugnt - som sig bör....
 
 
 
Hon fick jobba i lina och det var superduperkul!!!
 
Dagens allra sista uppletare, var Drakmoster.
 
 
Alltid lika spännande att köra uppletande med denna donna. Jag mesar och säger att grejerna ska läggas lite närmare, medan Drama dundrar ut i full ruta och undrar varför det inte finns något där.
 
 
Hmmmm, har hon skaffat skägg????
 
 
Och så alltid klockrent in för belöning! Jag kanske måste landa i, att har hon inte kommit bort hittills på sju år, så kommer hon antagligen inte bort nu heller. Älskar henne djupt! <3
 
 
Bortsett ifrån den, för stunden, saknade svansen, så är hon riktigt tjusig - min spagettigangster (har ju ett snarlikt foto från när hon var sisådär ett halvår, och då såg hon mer ut som en tråd)!
 
Vid det här laget, var vi alla helt slut, men höll ändock god min och passerade klubben - sådär mest för syn skull.... Kodak förstod absolut ingenting, så hans närvaro blev kort. Krut och Drama klev inte ens ur bilen. Camilla, den flitiga människan, passade på att köra lite lydnad med Fara och Jessica tränade rutan med Elvis, medan Tommy och jag mest satt och pustade och stånkade. Sen hade jag tur, eftersom blomsteraffären i Rättvik ringde och meddelade att jag hade blommor att hämta, så jag kunde lätta från platsen (med gott samvete). Skämt åsido, tusen tack för en ûbertrevlig träningsvecka - vi ses snart igen!
 
 
Dessa fantastiska blommor hade dotter Sofia och svärson Anton skickat! Kan man bli annat än glad?!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg