Nu är den glada julen slut, slut, slut....
Efter mitt blogginlägg på julafton, där jag babblade om julefrid och lugn, inträffade följande: Sonen kom hemstapplandes från pappsen efter en vecka i sjuksängen med feber och halsont. Läkare var vidtalad och det var något elakt virus eller möjligen körtelfeber. Bara att avvakta....
Då jag inte sett telningen på en vecka, höll jag på att få slag när han dök upp - vit som ett lakan och gått ner ganska rejält i vikt. Vi mutade med både Kalle, julklappar och god julmat, men han ville bara sova, och framåt kvällskvisten bestämde vi oss för att åka in till mitt andra hem - just precis - Karolinska Sjukhuset.
Sonen blev raskt nerbäddad i en säng med en rejäl påse med dropp och ganska snart slogs det fast att det var en ful, jädrans halsböld som spökade. Skönt att det i alla fall inte var körtelfeber... Han och jag blev helt enkelt inlagda och fick eget rum och allt. Mysigt, eller...?! Där tillbringade vi sen hela julhelgen - sonen sovandes medan jag tittade på allt som Sveriges Television hade att erbjuda. Så trååååkigt att man nästan blev apatisk!
Stackars sambon (och tack och lov att han finns) ägnade helgen åt att ränna som Emil till snickarboa - fast fram- och tillbaka mellan Tyresö och KS. E och D väntade ju otåligt hemma och jag väntade lika otåligt på andra hållet. På annandagen kom han upp med två tallrikar med julmat till sin sura sambo - en med sill och en med skinka, köttbullar mm, och då blev jag faktiskt lite snällare - men bara lite.
Igår, söndag, fick vi åka hem igen och tonnisen mår mycket bättre! Skönt, för det var faktiskt ganska oroliga dygn. Men varför slå sig till ro med det? Nädå, nu har Drama lyckats få ett klobrott, så imorgon väntar operativt ingrepp!!!!!!! Förstår ni varför jag låter något bitter i denna stund?
Men å andra sidan kan det bara gå framåt efter denna decembermånad, så nästa år kommer att bli underbart! Vi ska bara lyckas tråckla oss dit! :)