Ny dag - nya utmaningar.

Tja, gårdagen bjöd väl inte på några direkta höjdpunkter, som alla vet. Inte nog med eländet med hunden, när jag kom hem låg ett argt brev från sonens skola och väntade och dessutom valde sambon att ta sig en festkväll just denna kväll och komma hem 03.30 på natten...... Ibland har jag en stooooor längtan efter ensamhet!!!!! Den enda som gjorde mamsen stolt och nöjd, var dottern, som har passat Troy i tre dagar! Jeanettes Troy avgudar Sofia och hon är mer än gärna hundvakt åt honom - och det med den äran!!!!!!

Med tanke på den, minst sagt, bristande nattsömnen, var väl inte humöret på topp imorse. När det sen började ösregna i samma veva som jag skulle åka och spåra med Sara, Nina och Sandra, var det väldigt nära att jag struntade i alltihop. Men så tog jag mig i kragen, och tur var väl det!!!!! Efter vi hade lagt spåren, åkte vi till Hellasgårdens raststuga och drack choklad med vispgrädde och det var en flashback från barndomen. Då åkte jag ofta dit med mamma och pappa på helgerna...

I hällande regn var det sen spårdags. Elsas spår var ca 600 m med 7 apporter. Hon är baske mig fullständigt klockren! Hittar apporterna, tar vinklar och kluriga övergångar utan att blinka. Jag är verkligen superdupernöjd!!!!!

Och så var det då pluttans tur..... Senast hade jag ju lagt lite godis i spåret, vilket inte kändes riktigt bra. Det hoppade jag över idag..... Hon fick ett ca 200 m långt spår med två vinklar och ett slut, och tuffade på som ett litet ånglok. Idag var hon mycket mer fokuserad än sist och jag tror att det berodde på frånvaron av näring i spåret. Hon var också mycket säkrare på själva slutet. Jag är superdupernöjd med henne också, och jätteglad att jag ändå valde att träna. Den där ångestklumpen i magen försvann och det goda humöret återvände. Skönt!

Jag vill också tacka för alla vänliga och uppmuntrande ord i bloggen! Det värmer verkligen!!!!!



Vi ser fram emot en lugn och stillsam fredagskväll tillsammans med brudarna....

Mycket sorgliga nyheter....

Idag har Anna och jag varit på Strömsholm och gjort hörseltest på Drama och enligt den kliniska termen så klassas hon som döv. Jag har haft mina aningar, då hon inte alltid har reagerat som man kan förvänta sig och har nämnt det för Anna. Förra veckan gjordes ett likadant test på en av kullbröderna, och han fick samma diagnos. Alltså var saken klar - det var bara att ringa och boka en tid....

Den gångna veckan har naturligtvis varit för jävlig, rent ut sagt, med tårar, tvivel, hopp, ett evigt stirrande på den stackars valpen osv, osv. Vissa dagar har jag känt mig som en idiot som ens funderat över det hela, och andra dagar har jag varit helt övertygad om att det är så eländigt som jag trott. Jag mycket tacksam för alla lugna, sansade samtal med Anna, där jag verkligen har fått möjligheten att "stöta och blöta" och så småningom landa i ett beslut.

Beslut, ja - vilket har jag då fattat?! Jo, just det att jag i nuläget kommer att fortsätta precis som vanligt och se framtiden an. Jag lever med denna underbara hund, och det fungerar alldeles utmärkt. Vi tränar och roar oss på alla möjliga sätt och i dagsläget är det inga problem.

När man gör ett hörseltest på en hund, testar man två frekvenser. Dessa frekvenser hörde hon inte och då är den kliniska termen "döv". Vi som har henne hos oss hela tiden, ser att hon visst hör en del, som då ligger utanför just dessa frekvenser. Jag tränar t ex henne med klicker, vilket hon hör. Om jag busvisslar när vi är ute, hör hon det.... Jag tror att ni förstår andemeningen i det hela.

Sen är jag väl medveten om att det kanske blir alldeles tokigt i förlängningen och att jag måste ändra uppfattning, och då kan jag garantera att jag kommer att fatta alldeles rätt beslut.

Jag anar att det kommer att pratas, spekuleras och gissas på många håll och kanter nu - det är ju tyvärr så i hundvärlden - men jag vill verkligen poängtera en sak. Jag hoppas innerligt att alla kan respektera mitt beslut! Det finns många skäl till att man gör dom val man gör, utan att man, för den skull, behöver blottlägga hela sitt liv. Det ligger en stor, stor sorg i detta - inte bara för mig och familjen - utan även för Anna som fött upp en fantastisk kull.

Däremot tar jag gärna emot både stöttning och tips på träningsmetoder! Det måste ju bli nytänk nu....

Då vet ni, alla, hur det ligger till och jag har fortfarande en fantastisk hund - om än med lite taskig hörsel... OBS! Jag har inte blivit tokig - det här är mitt sätt att tackla livets prövningar!



Trött, trött valp efter dagens vedermödor. Tänk, jag undrar om hon inte kommer att dra vissa fördelar av detta handikapp.... :)))

Oj, vad dagarna försvinner iväg!!!

Nu är det redan onsdag igen och jag tycker att det nyss var söndag... Den här veckan har jag i alla fall lyckats vara på mitt arbete! När jag trampade dit i måndags morse, efter 2,5 veckas frånvaro, var det nästan så det pirrade i magen av spänning. Nu gick det, för all del, väldigt fort att landa igen, så nu är det allt som vanligt! :)

Igår var det dags för lydnadsträning hos Lotta. Hon säger att belöningen är det viktigaste av allt och det är viktigt att hitta det hunden verkligen gillar. Nu är ju jag begåvad med två gigantiska matmonster, så där har vi inga direkta problem, men det handlar ändå om att hitta det allra, allra godaste.... Jag stryker runt matdiskarna i den lokala ICA-butiken och försöker lista ut vilken mat tjejerna gillar mest av allt i livet. Inte lätt, kan jag säga!

Nåväl, igår hittade jag en mycket bra variant - nämligen kalvsylta..... Både billigt och närande, som Timon nästan skulle ha sagt. Jag var ytterligt väl förberedd inför träning, med hundkläder packade i en väska och belöningen snyggt uppskuren, i lagom stora bitar, i en plastpåse. Kalvsyltan visade sig vara ypperlig, för Drama kunde knappt koncentrera sig på något annat, men gud, så jädra äckligt!!!!!! Det, som från början, var små fyrkanter, ändrade raskt karaktär till en slemmig, kletig gegga, som fastnade på mina fingrar, droppade ner på marken, hängde runt valpens nos mm, mm..... Den enda som var jättenöjd, var faktiskt Drama och det var ju egentligen det som var tanken från början.

Hur som haver, gick träningen bra och det var ju väldigt roligt!

Idag har hundarna haft tråkdag i bilen, eftersom matte jobbat heldag. Väl hemma, byttes det om lite grann, hämtades lite leksaker och gottis, och vi traskade ner till en fotbollsplan "nära dig". Med Elsa tränade jag korta, korta krypsträckor, fritt följ och inkallning. Hon var jätteduktig. Med Drama nötte jag huvudsakligen läggande från sättande. Hon är så himla snabb, att det är svårt att få henne att stanna i position. Träna, träna, träna är det som gäller!

På fredag hoppas jag på spårträning med Sara, Emma och Nina, men vi har nog inte spikspikat det riktigt än - tror jag!? Eller har vi det, tjejer.....?

Liknande inlägg