Jaha, och nu blev det plötsligt på det här viset - och det är tydligen bara jag som är förvånad!

Som säkert många redan vet, så har Dramas systeryster Dalia nedkommit med ett antal - såklart galet söta valpar för ett tag sen. Eftersom hela mitt stora, varma hjärta slår så väldigt hårt för vår galning Drama, så var jag förstås tvungen att åka och hälsa på hos uppfödaren och titta på syskonbarnen. I gott sällskap hade jag vår "kennelflicka" Felicia och bästa Anna.

Vi möttes av en oerhört stort famn när vi kom på plats - trots att jag aldrig har träffat värdparet förut - och hade en supertrevlig dag i strålande sol. Det var så härligt att prata hund med människor som tar saker och ting med ro och står med båda fötterna på jorden och jag insåg att jag verkligen saknar tiden så jag pep iväg till Flen ibland för hundträning, alla duktiga hundmänniskor som jag har lärt känna genom Anna och Roger, alla samtal om olika typer av hundar, att åka på läger osv. Jag tror att dom flesta av er förstår vad jag menar.

           

Rondiks D-kull röjer loss!

Hursomhaver så slutade hela besöket med att en liten systerson kommer att flytta hem till oss om ett par veckor! Innan någon ev sätter hjärtat i halsgropen och undrar om jag har blivit tokig - så är svaret: Nej, det har jag inte! Jag är fullt medveten om att det säkert "snackas" om den här kullen, och har en viss förståelse för det också. Men för mig handlar det om att få en hund med Dramas kvalitéer (minus dövhet) och känslomässigt är det här hundar jag känner till och älskar! Dessutom är hela kullen undersökt både på längden och tvären på Strömsholm och alla är friska som nötkärnor och hör alldeles utmärkt.

Jag hoppas att ni gläds med mig och familjen! Vi önskar, hoppas och tror att vi får en lika underbar hund som Drama - men med fungerande öron! Det vore roligt! ;)



Bli inte rädda nu... Presenterar Rondiks Dear Pytte - alias Krut!

Mun-mot-mun-metoden utövas flitigt just nu!

Det är inte i närheten av så roligt som det ev låter! Det handlar enbart om att blåsa liv i min arma, stackars blogg som drar sina sista flämtande andetag efter brist på "näring", dvs nya inlägg. Det har varit fullt ös - medvetslös hela den här veckan i kombo med hastigt uppkommen Medelhavstemperatur, som inte har inbjudit till speciellt mycket hundträning.

Jag startade i alla fall veckan mycket föredömligt med en 4 km promenad i rask takt, tillsammans med hela gänget hundar, på Alby Friluftsgård. Därefter kämpade jag på i utegymmet en rejäl stund, innan vi åkte vidare mot jobbet (även om det nu var bara jag som bidrog till uppehället och inte dom fyrbenta).

Tisdagen såg snarlik ut och på onsdagen körde Bitte och jag lite Dog-After-Work och möttes upp vid Långsjön efter jobbet, med alla hundarna och en pava vin.



Tycker att den här bilden är så härlig på Elsa! Älskar hennes grånande päls och hennes busiga uppsyn!



Liten, liten borderterrier i den stora, stora sjön!



Allas vår clown, Drama, kör sitt race - som vanligt!

   

Bitte och nybadad Frazer njuter i värmen.

Det var helt underbart att sitta där vid sjön nån timme, medan hundarna fick svalka sig och vi njöt av ett glas rött. Bra slut på en bra dag på jobbet, helt enkelt. Synd bara att natten blev så tokig, eftersom jag var tvungen att skena ut med nödig Drama ett gäng gånger och därmed inte sov särskilt mycket och dubbel-därav vaknade med världens migrän på torsdagsmorgonen. Blev dessutom tvungen att ställa in spårträningen med Annika....

Ingen bra dag blev det alltså, men som tur är har man ju två schyssta, vuxna ungar numera, så dom tog sig an missförstådda Elsa, Drama och Xtra under em och kväll så vi kunde avsluta dagen med en mysig middag tillsammans. Blev för övrigt ganska fnittrigt, eftersom vi snart ska presenteras för Sofia kille, och det känns lite pirrigt.

Nu är det i alla fall fredag kväll och lugnet vilar över familjen Cirkus. Det känns bra och jag kommer inte att bli långvarig ikväll, kan jag säga! :D

Inte mycket, inte...

Nej, verkligen inte särskilt mycket vi har gjort idag, inte. Men sambon gick i alla fall till sjön med tidning och jyckar runt lunch, och kom hem ett par timmar senare med en droppande Drama (som förstås hade badat) och en varm och go´ Elsa (som legat i solen). Själv tog jag mig en cykeltur i våren och njöt av ensamhet och lugn.

På eftermiddagen gick vi ner till caféet, tog ett glas vin och hängde med bybefolkningen en stund. Jag slutar aldrig att fascineras av vilka otroligt olika liv man lever. Här händer inte så värst mycket - man morsar på bilar som passerar, sitter lite tysta till och från och säger ja och jo emellanåt, man diskuterar traktorer, hockey (eftersom Furudal är en ort med väldigt aktivt hockeyliv) mm och har ett ganska lugnt liv.

Hemma flänger man runt som en idiot, man dömer än den ena än den andra efter utseende, vikt, klädstil mm, man ska alltid prestera, bo på rätt ställe, man umgås kors och tvärs och ju fler du orkar ha som vänner, desto bättre osv, osv. Nu är ju Stockholm mitt hem, så naturligtvis är det mig kärt i mångt och mycket, men jag undrar ofta var man egentligen mår som bäst.

Hur som helst så tycker jag att det är berikande att sitta och lyssna på en "dalgubbe" som pratar sån´t dalmål, att jag knappt förstår vad karln säger. Det är en härlig kontrast till alla stockholmare med nästa tunnelbana i fokus.... :)

Eftersom det blev lite sent härhemma igår, så har Elsa tillbringat eftermiddagen i sängen, medan Drama är ungefär lika spänstig som vanligt. Därför körde vi lite uppletande med gömda grejer i förrådet (som vi gjort en gång förut) och idag gick det kanonbra. Hon är för jäkla söt när hon kommer skenande med diskborsten i munnen - eller nappen för den delen.

Igår käkade vi middag med våra kära grannar, Bettan och Per. Ju mer vi lär känna varandra, desto trevligare blir dom där stunderna. Jag vet att dom inte är så förtjusta i att hamna på nätet, men jag har fått lov att lägga upp några foton på bloggen.

       

Bettan och liten Sluggo, en glad och skrattande Per och en - till sist - utmattad Sluggo. Det frestar på att besöka brudarna Knocke och Smocke, när man bara är en 9-månaders kille.

Imorgon bär det av hemåt igen och jag har ganska mycket trevligt att se fram emot. Ska t ex besöka Dramas syskonbarn, ha en övernattning med våra underbara fritidsbarn och lite så. Och sen är det inte långt kvar tills jag äntrar caféet i Furudal för att jobba en sommar. Hoppas att det går bra och att vi får mycket trevliga besök av alla goda vänner!

Liknande inlägg