Om han är i onåd, han Kruten?

Aldrig i livet!!!!! Dock kan man tycka att det hade varit jäkligt enkelt att stå kvar i den förbaskade rutan, när han nu skenade in i racerfart - så snyggt och stiligt (som han normalt sett brukar)..... Det hade liksom räckt till ett LP och vi hade kunnat lagt lydnadsklass II bakom oss, men så jobbar inte vi!
 
Jag vet att jag får många år sen, med min första rottis Berta, tränade för en instruktör som använde sig av uttrycket "10 - 0-hundar". Då var jag så oerfaren och ny och tänkte inte så värst mycket på vad han egentligen menade, eftersom jag inte ens var i närheten av meningen i orden.
 
Idag förstår jag exakt vad han menade - eftersom Krut är en så´n hund (för all del även moster, men hon slipper ju tävlingsbiten)! Dvs, när han går bra, är det 9:or och 10:or som gäller, samtidigt som 0:orna ligger där och lurar bakom varendaste grässtrå. Det går jäkligt fort tillsammans med lille Krut och det är som att hålla i en hal, vilt sprattlande ål när han är på det humöret.
 
Tyvärr var han på just det humöret i torsdags, när vi tävlade på vår turklubb - Sala BK. Samma domare var det, som när vi smackade till med typ 186 p och klassvinst i ettan, och hon var lika överförtjust i min skojfriska pojk då som nu. Han kändes så jädrans bra på uppvärmningen, jag hade lite utvecklingssamtal med honom kring fokus och position och fjärr och..... Ja, ni förstår säkert!
 
Platsen gick bra, trots att jag fortfarande önskar mycket mer stabilitet. Sen började eländet. Jag tappade honom så fort vi gick in på planen för det fria följet och sen fortsatte vi i ungefär samma stil (har inte protokollet tillgängligt men jag kan nog beskriva eländet utan siffror).
 
Generellt var han fladdrig, ofokuserad och både vindade och nosade, till och från. Transporterna mellan momenten, som brukar vara en styrka hos oss, gick uselt och han låste sig redan vid start, på en kon som markerade utgångsplats. Vi tog oss runt fria följet på typ 8,5 p, läggandet såg ungefär likadant ut. Han nosade och kunde plötsligt inte sätta sig upp, då jag gick tillbaka till honom. Inkallning och apportering gick utmärkt, rutan fullkomligt skenade han ut till, började sen nosa och valde sen att galoppera tillbaka till mig (dubbelsuck, han brukar ju vara så snuskigt duktig på det momentet). Hoppet kändes hjälpligt stabilt, men då passade han på att slå i lite = nya avdrag. Avslutade med vårt nya problemmoment: Fjärren. Han tvekade att sätta sig, sen lade han sig inte och sen satte han sig inte...... Totalt 143 p.
 
Helhet: 7,5 p (väldigt alert och livlig, ofokuserad, mycket hund)
 
Fick även ett eget utvecklingssamtal med domaren, som hade mungiporna, typ vid öronen. Hon hade bara lovord att säga om min vilda och vackra rottis, vilket i och för sig var trösterikt. Han är ung, han är väldigt livlig, han har ett underbart driv, vi kommer till eliten utan problem (hahaha, hon känner inte mig - det hörs ju tydligt) och det var så roligt att se en så trevlig rottis!!!!
 
Nu är ju jag inte den som sätter mig på så värst höga hästar, eftersom jag sällan litar på att jag kan det jag eventuellt kan, men om jag hade gjort det, så rättade käre sambon till det när vi klev av plan.... Fy fasen, vad dåligt det gick, tjoade han högt och tydligt, och just då, precis där, försvann det rosa skimret någon anings lite kring vår, annars fullständigt problemfria (nu ljuger jag som en häst travar) och konstant välfungerande relation! Hahaha!!!!
 
Jaja, shit happens och ärligt talat så tycker jag att Krut känns lite träningstrött och ofokuserad, rent allmänt. Inget konstigt med det, han har ju egentligen legat i träning konstant (mer eller mindre) sen han flyttade sitt söta nylle till oss. Nu ska vi tagga ner och han ska få vara alldeles, alldeles olydig hela sommaren (nästan i alla fall), med undantag för lite spårträning och ett skyddsläger. Det är han sannerligen värd - och jag med!
 
 
Rondik Dear Pytte aka Krut! <3
 
 
 
 
 

Ipoläger hela helgen lång - och varm!

Den här helgen var det dags för Nynäshamns BK:s ipoläger, vilket nästan var liktydigt med träningsgruppens läger. Tre andra deltagare var med, och jag hoppas verkligen att dom hade förståelse och tålamod med vårt skrattande/flamsande och ganska råa humor. Hursomhelst så var det roligt att ni var med, bara så att ni vet!
 
Eventet smygstartade lite i fredags, men då jobbade jag, så för mig och Krut blev det kick off igår morse - i cirkus 30 plusgrader. Perfekt temperatur för en rottis, för övrigt....
 
 
Men jag ska inte klaga - lille Krut kämpade på bra i hettan.
 
Vi startade upp med lydnad, där jag fokuserade på stadga och position, vilket gick jättebra. Han höll superfin position i fria följet och låg som ett litet ljus, medan Micke och Bella körde BH-programmet.
 
Därefter var det lite vila för oss medan resten av gänget tränade på det dom ville.
 
 
 
 
Eller vad är egentligen dom gör?????!!!!
 
 
Thomas, Fresco och Helen checkar av fotposition med störning.

 
Nenette och Werax drillas av Jimmy.

 
Olle och Rolle gjorde ett jättefint BH-program!

 
Ia och Karma väntar på sin tur.
 
 
Och titta där, där står ju Anneli och är typ Pippi Långstrump med fötterna på huvudkudden... Hihi!
 
Efter detta var vi snudd på drabbade av härdsmälta, allihop, och det var faktiskt inte någon vidare styrning alls på gruppen. Under mycket skratt och babbel, lyckades vi i alla fall grilla hamburgare (tar inte åt mig äran, men det blev hursomhelst fixat) och få i oss lite käk. Det var nog tur, för efter lunchen uppstod åtminstone någon form av ordning igen och vi tog oss an skyddet under Jimmy´s trygga ledning.
 

Heder åt honom, som glatt och villigt figgar åt 12 hundar x 2, utan ett knyst om värme eller trötthet!
 
 
Yla på G!
 
 
Fabian och Hammer.
 
 
Hallå, vakna Cody! Det är dags för skyddsarbete!
 
 
Så där ja!
 
 
Jimmy kämpade hårt med Magenta (?), men det gav resultat!
 
 
Nu är det vår tur och vi är fokuserade som tusan!
 
 
Det är få, nu levande personer, som är så graciösa som jag!
 
 
 
Och här kommer han, Kruten!
 
 
Fin bevakning.
 
 
 
 
 
 
Förra gången gick det faktiskt sisådär och det var detsamma idag. Han vill så gärna, biter bra men börjar därefter att tramsa och släppa. Jimmy slog knut på sig själv - och mig med för den delen - för att komma på en bättre lösning, med Krut var inte riktigt med på noterna. Vi kampade, höll emot och "slet och drog". Först gick det ganska bra med sen släppte han. En delikat nöt att knäcka, minsann!
 
Kvällen avslutades med föreläsning om hundens fysiologi och vikten av kondition, styrka, stretching, upp- och nedvärmning. Jättenyttigt och bra - tack för det, Helen! Det ledde dessutom till att vi alla, under söndagens träning, gick som galningar med våra hundar, både före och efter arbetspassen. Hihi!
 
Kom hem efter sisådär 13 timmars frånvaro, jäkligt skrynklig och svettig och trött - men nöjd!
 
Och så kom då söndagen, dvs idag, och om ni frågar mig, så kom den ovanligt snabbt!!!! Tyckte bara att jag hade lagt mitt söta huvud på kudden, så ringde klockan och det var dags att skutta upp igen.
 

Ja, man kan ju tycka vad man vill om detta foto, men jag har i alla fall kläder på mig och befinner mig i närheten av en åker i Stora Vika......
 
Skakade liv i Krut och fräste iväg till Nynäs BK för samling, frukost och fika. Inte lika skojfriska och inte lika spralliga, men lika ambitiösa, möttes gänget för vidare avfärd mot spårmarkerna/fälten. Halva gänget ingick i Jimmy´s experimentgrupp, medan den andra halvan leddes av en seriös Helen, som lärde oss allt om ipo-spår.
 

Ni ser ju själva - Jimmy´s grupp (förlåt, kunde inte låta bli)!
 
 
Helen med lägrets absolut yngste - och kaxigaste - deltagare, Playboy! Jäklar i min lilla låda, vilket humör han har, den snubben. Gulle!
 
 
Ni ser ju själva, här är det lite ordning och reda (bortsett från just valpen då ra´)...
 
Efter en massa bra information, gick vi våra spår och jag kände mig ändå relativt trygg i situationen. Har ju faktiskt gått ett och annat spår med lille Krut, t o m inklusive just ipospår, så detta borde vi kunna reda ut med äran i behåll.
 
 
I väntan på.... Fabian och huliganen Playboy.
 
 
Vackra omgivningar.
 
 
Tid för eftertanke alternativt inställning av diverse kameror.
 
 
Hammer grävde typ ett nytt dike i åkern under sin spårsession....
 
 
....och nu är han så nöjd och glad, grabben!
 
 
Cody´s syrra, Cora, spårade superfint!!!!
 
 
Hade dock lite åsikter om hästarna.... En riktig sötlök!
 
 

Gabby och Vega gjorde bra ifrån sig.
 
 
Just nu är det svårt och tro, men lilla Nova gjorde minsann bra ifrån sig på lägret. Jag gillade mattes inställning - "jag vill vara med eftersom hon är så rädd för stora hundar". Nu behövde inte Nova vara rädd den här helgen, eftersom allt gick alldeles utmärkt.
 
 
Och här kommer vi....
 
 
.....med en frejdig inställning - det syns ju klart och tydligt på Kruten!
 
 
Alltså, fy faaaan, vad jobbig han är!!!! Helen och jag höll i varsitt koppel, medan Krut körde på samma linje som Hammer, dvs nygrävda diken på åkern. Efter typ halva sträckan, sansade han dock ner sig en smula, men sammantaget så gick det alldeles, alldeles för fort..... Kära, rara, snälla, lilla Krut, allt behöver inte ske på samma gång!
 
 
 
Samma obehagligt spänstiga uppsyn!
 
Och så var det lunchdags och återsamling på klubben, därefter skydd och lydnad. Jimmy hade lite show i "pausen", då han körde skydd med Sandi och Bella, iförd inlånad heldräkt (vi får tacka Anneli för det). Han var så bedårande i sin Michelindräkt och bjöd på många goda skratt!
 
 
 
 
Nu blev det konstigt. Har Micke Jimmy i koppel eller vad hände?!
 
 
Efter ett jätteroligt pass, sken Micke som en sol och Bella var överlycklig!
 
För Krut´s del, backade vi bandet lite och körde med bitkudde sista passet. Det visade sig vara ett lyckokast! Han jobbade bra, engagerat, bet superfint och jag känner mig jättenöjd! Inga problem med bettet och inga problem att hålla fast. För min egen del, hade jag också mycket lättare att berömma, då vi "slapp" den stora ärmen. Jag är ju lite klunsig ibland och bitkudden kändes mer "komfortabel" = anpassad efter min storlek. Nu jobbar vi vidare på det här temat ett tag, och med det känner jag mig mycket tillfreds!
 
Tusen, tusen tack, Helen och Jimmy, för ett kanonbra läger! Jag gillar er öppna inställning, där alla är välkomna, och ert enorma engagemang för oss alla - ni tar er tid att hjälpa/hitta lösningar och har ett fantastiskt tålamod. Till gruppen i övrigt vill jag bara säga - I love you! Hahaha, vilket härligt gäng!
 
Efter avslutad värv, mötte jag upp sambo och Drama och tog en sväng förbi Långsjön. Där badade hela gänget, förutom jag, som galningar och nu har Krut "dragit på sig" en smärre vattensvans. Alltså, vet ni, jag tror banne mig att vi behöver semester rent allmänt - men Krut i synnerhet!
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Och så gick det lite uppåt igen!

Efter att ha känt mig lätt stukad efter förra tävlingstillfället, då Krut körde ett gäng moment på egen hand, var det idag tajm för nytt försök. Har nött ännu mer på fokus samt tränat på inkallning, dvs man kommer när matte ropar - inte när man själv bedömer det lämpligt och så lite annat, bara för att liksom. Om sanningen ska fram, så känner jag mig rätt så mätt på träning för tillfället och jag har en stark känsla av att tävlingshunden känner ungefär detsamma... Vi vill ha sommarlov nu och bada och ha oss i Furudal!
 
Idag var det Lidingö BK som förärades med ett besök, glädjande nog i sällskap med Lena och Mixa dessutom. På plats var naturligtvis Anita (hon hänger ju en del där om man så säger), och hon var tävlingsledare för oss. Det kändes både tryggt och puttrigt att ha en "kändis" med på plan! Tack för både ditt och ert trevliga omhändertagande!
 
Jag hade verkligen tagit fasta på detta med "uppstyrning" och idag visade det sig fungera riktigt bra. Och i och med att det kändes fint, så blev inte jag så nervös osv, osv, osv. Ni vet, dominoeffekt...
 
Platsen 10 p
Fritt följ 9 p (lite ojämn position)
Läggande 9 (dk vid uppsättande)
Inkallning 10 p
Rutan 10 p
Apportering 10 p
Hopp 9 p (dk - han hade funderingar på att flyga vidare så att säga)
Fjärren 0 p
Helhet 10 p
 
Summa: 174 p
 
 
I och med nollan på fjärren, kände jag mig bombis på ett andrapris - igen - så jag slog nästan frivolter när vi kom tvåa med ett förstapris! Rättare sagt, jag började nästan gråta och kramade domaren (som såg lätt förvånad ut) i ren och skär lycka! Och inte blev jag mindre glad för alla fina komplimanger heller......
 
Ett stort grattis, dessutom, till Lena och Mixa som vann dagens tävling!
 
 
Det är detta som hägrar!

Liknande inlägg