En god vän gör det där lilla extra!

Idag skulle min vapendragare, Annika, och jag köra ett pass med dom überspänstiga rottisarna igen - vi hade ju liksom några timmar över när det var lördag och allt, menar jag. På sista tiden har det varit lätt småkyligt på träningarna och därför uppskattades Annika´s förslag sådär lite extra mycket. Vi skulle nämligen utgå hemifrån henne och kunde då ha hennes urgulliga kåk som bas.
 
Blev på ännu bättre humör redan på direkten, då jag möttes av nybryggt kaffe och fullt med tända värmeljus i öppna spisen. Hur mysig start är inte det, på en dag som redan har schyssta förutsättningar?! Efter en fika, traskade vi ut spår till vildingarna, i den närliggande skogen. Drama och Krut fick dela på ett, med tre apporter + slut, ca 500 m långt.
 
Tillbaka till huset, där vi passade på att köra rutan och lite uppletande i väntan på spåren. Krut jobbade väldigt bra i rutan, faktiskt! Kändes som om en och annan krona hade fallit på plats och att han faktiskt hade en viss tanke med det han höll på med (gällde f ö även fjärren, som vi också hann med). Samma med Drakmoster och rutan - det gick faktiskt lysande! Förresten så var typ hela Drama lysande - självlysande - och helt galet sprallig! Hon tyckte verkligen att det var pin livat att vara ute och socialisera, sådär i största allmänhet! Tur att såret i princip är ihopläkt, så att hon kan börja träna fullt ut igen snart. Det behövs kan jag säga....
 
Spåren gick också super - faktum är att Krut t o m spårade bättre än liten moster! Han gick först och var jättefokuserad och jobbade skitbra! Verkade heller inte bry sig särskilt mycket om att det var snö. Det är så kul att se när han närmar sig apporterna, svansen börjar tokvifta och intensiteten i nosarbetet ökar rejält. Just nu känns det faktiskt riktigt bra och det är ju kul - i synnerhet som det kändes ganska halvrisigt för inte så länge sen.
  

Hittade den här härliga bilden på Krut i Furudal.
 
Drama har ju alltid varit grym i spåret och det var ingen större skillnad idag. Det enda som saknades egentligen, var väl möjligen en viss sammankoppling mellan hjärna och fart.... Hihi! Men runt kom vi, varendaste pinne var med in och allt i ganska god fart. Ibland undrar jag när denna rappa fröken, kommer att framstå som vuxen och sansad - men det är klart, hon är ju bara 5,5 år!
 
 
Lurig typ, den där förledande söta mostern....
 
När dom fyrbenta hade fått sitt, knölade vi in hela hydet hos Annika, Basse och Elin, där det bjöds på goda korvar och mumsig sallad och ytterligare lite fika. Blev dessutom några rejält goda skratt, då vi hittade några gamla foton från stalltiden, där jag vet att jag var 26-27 år, men såg ut som 12 ungefär....
 
Jättetack för en urmysig dag, Annika - jag uppskattade verkligen upplägget! Släkten-är-värst hälsar säkert, men just nu sovs det i 700 blås ungefär!
 

Fokus och värsta lekandet!

Idag var det time för lite lydnadsträning igen - alldeles extra nödvändigt efter måndagens bedrövliga historia, kan tilläggas! För ett tag sen drabbades jag av en pytteliten släng av högmod, alternativt blev lite djärv, och anmälde Kruten och mig till en tvåa (fick dessutom med mig Annika och Basse på "tåget"). Efter det kan man säga att träningen faktiskt har gått rent dåligt, för oss båda ska tilläggas! Ja, det gäller inte om man frågar vare sig Krut eller Basse, men vi tvåbenta börjar känna ett visst sting av oro (tror att jag pratar för både Ankan och mig)...
 
Nu skulle i alla fall detta rättas till och det skulle ske i det kära, gamla garaget vid Älvsjömässan, vilket f ö är ett jäkligt bra ställe att träna på - i synnerhet dom gånger man kommer in i detsamma. I måndags stod vi på utsidan och skakade galler och tittade, suktande, in...
 
Jag hade med mig liten Drakmoster, som är fullkomligt prillig av sin ofrivilliga konvalescens, och hon slog nästan knut på sig själv av lycka, när hon fick träna hjärncellerna litegrann och var följsam som en liten skugga. En riktig liten goding, är vad hon är!
 
 
Hon ser ut som en liten, smäcker galoppör, Drama!
 
Krut fick fokusera på följsamhet och att ta det lite, jädra lugnt - som omväxling! Körde mycket fritt följ, med korta sträckor, många halter och svängar och helt om. Fokus, fokus, fokus! I rutan, har jag "landat" i att köra med target - skicka, stanna och belöna i rutan. Efter några skick kändes det som om lille Krut började förstå och det funkade riktigt bra. Fjärren gick lugnare (notera "lugnare" - inte jättelugnt) och det kanske börjar väckas något, litet "aha" långt därinne i hans förvirrade tonårshjärna...
 
 
Så var det systersonen då - visst finns det en röd tråd på något vis?!
 
Inkallningen gick galant, han tjuvade på apporteringen (vilket rättades till efter några "göra om") och läggandet var helt ok. Hoppet hade gått kanoners redan från början, om inte jag hade problem med koordinationen, men det rättades också till såsmåningom. Sammantaget alltså ganska bra och tveklöst bättre än i måndags! Tack för det, Televerket!
 
Efter den obligatoriska fikastunden, avslutade vi hela rubbet med att köra überbusig budföring mellan pelarna i garaget. Hundarna tyckte att det var superkul när vi gömde oss och smög omkring och var allmänt hemliga! Och, om sanningen ska fram, så hade vi också jäkligt skoj! Det är ju så himla kul att leka tillsammans med sina hundar och inte vara så uppstyrd hela tiden.
 
Att det uppskattades av Släkten-är-värst, var det ingen tvekan om, och nu dras det timmerstockar här hemma, så vi knappt hör TV:n. Tack för en jättebra träning, Annika, Lasse och Ingela!

En trött Krut, är en oerhört bra Krut!

Idag tog jag med mig Kruten, Annika, Basse och Elin och pep iväg till Jessica i Enköpingstrakten, för lite hundträning. Liten Drakmoster fick vara hemma med husse - det hjälpte inte att hon såg sitt allra sötaste ut.
 
 
Eller....?!
 
Alltid lika roligt att komma iväg lite och träna och alltid lika trevligt att besöka Jessica och Uffe (Helena var dessutom med, och det var såklart puttrigt) - synd bara att det råkade bli den här vinterns absolut kallaste dag hittills!  Men - å andra sidan - ganska typiskt, så varför ens höja på ögonbrynen. Annika muttrade något om kyla, men jag hojtade att, det var ju en så vacker morgon. Det var det förvisso, men jäkligt kylslaget var det!!!!
 
Flitiga som myror, lade vi spår åt alla tusen rottisar, på fälten runtomkring, och i väntan på dessa ägnade vi oss åt lydnad. För Krut´s del, så fortsatte jag med nötandet av rutan och framförgåendet samt en pytteövning med fjärren. Den sistnämnda gick plötsligt himlans bra och han var rena dygdemönstret, lille Krut, medan rutan var lätt svajig.
 
 
Återgick så småningom till ursprungsidén, där jag belönar med bollen och då gick det jättefint - till sist!
 
Framförgående är ju ett nytt moment som vi inte har lagt så mycket energi på än så länge, men något har i alla fall fastnat, för han gjorde det lilla han skulle, både samlat och jättefint. Kuligt som sjutton!
 
Dagens spår gick ju på fält, som jag redan nämnt, och det blåste en del. Starten var inte alls bra, men efter första apporten hände något och han spårade resterande delen hur fint som helst! Trots att spåret hade flyttat sig lite i vinden, markerade han apporterna supertydligt och jobbade sansat och koncentrerat.
 
 
Jag är verkligen mycket nöjd med min fullblodsdåre och hans insats!
 
Att sen kunna krypa in i värmen i husvagnen (värdparet har nämligen inget kök för stunden) och njuta av goda korvar och varmt kaffe, satt som en smäck, kan jag lova! Efter en trevlig och flitig dag, där vi som bonus fick träffa nytillskotten Nova (kennel Faunus) och Quora (kennel Deminas), var det faktiskt rent skönt (vilket enbart hade med temperaturen att göra) att hoppa in i bilen och vända hemåt till storstan igen. Tack för idag, tjejer - nästa gång ser vi till att det är vår och solen skiner och fåglarna kvittrar och allt det där!
 

Liknande inlägg