Nu är den glada julen slut, slut, slut....

Är benägen att säga att det är skönt att julen är över för den här gången. Inte för att det har varit dåligt på något som helst sätt, den har bara varit lång på något vis. Det hänger i sin tur såklart ihop med att jag har lagat julmat sen, typ, början av november. Hihi!
 
Mysigt och puttrigt har det ändock varit....
 
 
 
Så härligt att pynta vid vår fina ingång!
 
 
Hade en jättemysig kväll med god mat och gulliga julklappar tillsammans med lydnadsgänget.
 
Julafton tillbringades - också, ska tilläggas - på hemmaplan, med en ytterligt stilig och trevlig son samt svärföräldrarna. Då kom min kockådra (läs: intresse för matlagning) väl till pass och vi åt och drack gott i timmarna många!
 
 
Både Drama och Krut älskar - skrivet med stora, svarta blockbokstäver - sin bror! Oss emellan, så är det helt besvarat - passar bara inte alltid ihop med stora, håriga typer när man är stajlad för utgång och tjejflirt....
 
  
 
 
Vi inledde med glögg på balkongen. Av kläderna att döma, kan man tro att det var sisådär 25 minusgrader, men sanningen är ju att det är plusgrader!
 
 
 
 
 

Idag, juldagen, låg vi och myste i sängen en stund och sen pep vi iväg till skogen för lite spår och uppletande. Så jäkla mysigt och så himla duktiga Släkten-är-värst! Mina klagomål gällande Krutens förmågor inom spårområdet har sannerligen kommit på skam. Han blir bättre och bättre för varje spår och det är, minst sagt glädjande, att digert arbete ger resultat. Hann även med ett litet uppletande, där Drakis dominerade men även Krut fick en OK-stämpel i rumpan!
 
Väl hemma förbereddes lite lunch inför morgondagens dejt med "ungarna", sovs lite i soffan och mystes sådär rent allmänt.
 

Såhär ser vi ut, alla fyra! <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi närmar oss jul och livet går sin gilla gång...

Har haft sambon hemma över helgen, och det var en slutkörd och hemlängtande sambo som landade bland julstjärnor och adventsstakar samt en och annan tomte. Vi är lite i ofas just nu, han och jag - han jobbar stenhårt och har inte en tanke på julen, medan jag, å andra sidan, har mer tid än någonsin tidigare, och har redan hunnit en ansenlig mängd förberedelser i form av inlagd sill, köttbullar och annat smått och gott. Tyvärr, eller vad man nu ska säga, har jag även tid att fundera på senaste årens händelser, och konstaterar att det blir första julen utan mamma  och tycker att det är lite bittert att sitta här, i vår mysiga lägenhet, ha den här tiden för eftertanke, slippa all julstress, och inte kunna dela det med mamma, pappa och syrran - och till viss del faktiskt även utan Björn.
 
Men, ni vet, det som inte dödar, det härdar, och jag är som den där gubben med blytyngd i botten - jag viker ner mig tillfälligt och sen står jag där igen - och tur är väl det! Det har nämligen varit lite småsvajigt kring Släkten-är-värst också..... För några veckor sen, fick Drakmoster ont i ett öra, vilket renderade i ett veterinärbesök och tillhörande medicinering. En vecka senare, började plötsligt lille Krut halta, vilket ledde till ytterligare veterinärkonsultation. Svar: Furunkulos, asolspritförband och koppelpromenader tills det ger med sig. Behöver jag ens nämna hur det är att leva med Krut i kombo med korta koppelpromenader?!
 
 
Just precis, ett oändligt tålamod och en himla massa ackumelerad energi. Hahaa!
 
Till min stora glädje, var han bättre redan i lördags, varpå han kunde göra ett miniuppletande medan Drama tog med husse på ett långspår i skogen, och igår, söndag, var han ännu mer återställd. Vid det laget, valde vi att sticka ut och spåra med båda blådårarna, vilket gick som en dans!
 
Efter gårdagens spår, fräste vi till Nynäs och käkade puttrig lunch hos Jessica och Uffe, i deras nyinköpta radhus (Wallenbergare jo, jag tackar, jag), innan vi landade hemma igen.
 
Efter jobbet idag, tog jag en härlig promenad i det nya "krispiga" uttrycket (dvs lite kallt och frostigt), och det var som rena safarin. På en timme hann jag se åtta dovhjortar, varav en var vit, en räv samt två obestämbara rovfåglar! Sån´t gillar jag!
 
Imorgon har jag dejt med Anneli och schäferligan på förmiddagen, och sen bär det av till jobbet. Kan, som passus, tillägga att jag trivs väldigt bra på nya jobbet! Vi har nu fått "knorr" på gruppen och det är dynamiska och utmanande dagar - helt i min smak!
 
Onsdag väntar hundträning med Liselott, lördag är det ridhusträning samt julkäk hos mig och söndag ska jag på bio med Felicia.
 
 
 Inte sitter det fast inte och julen lär ju komma och gå, i sedvanlig ordning, även om tiden är något ur led just detta år!
 
 
 

Vem behöver gå på gym, när man kan spåra?!

Inte alls min mening att låta vare sig dryg eller göra narr av alla hurtiga typer som tränar och tar hand om sig. Jag menar bara att det inte är något latmansgöra att träna hund - heller....
 
Idag trotsade jag och Åsa stormen Helga, och möttes upp för lite spår. Efter några dagars halvklen hundaktivering, trippade Släkten-är-värst på tårna, så jag bestämde mig för ganska långa spår (detta trots begynnande förkylning och lätt feberkänsla, ska tilläggas), vilket renderade i sisådär en 750 m, med 7 apporter plus slut.
 
Och det är lite där som detta med att hälsa kommer in, tänker jag. Först lägga 750 m spår, sen lika långt tillbaka till bilen, sen gå två spår a 750 m vardera plus samma sträcka tillbaka igen = många meter blir det att gå! Faktum är att det blir ungefär 5500 - 6000 m faktiskt, och med hund i "snöre" framför (speciellt då lille Krut, som är ganska tung), så blir det ett rätt så rejält träningspass för både människa och hund. Å andra sidan, så är man rent snuskigt nöjd när man väl kommer hem! Hihi!
 
Krut var först ut och, som vanligt, så spårar han egentligen inte riktigt som jag skulle önska. Jag skulle gärna se mer "näsa i backen" och få ett tryggare intryck - å andra sidan så plockar han varenda apport utan tvekan och har uppenbarligen mer koll på läget än vad han förmedlar. Nu ska jag väl tillägga, att jag just har börjat lägga längre spår (mest för att se hur han orkar), och faktum är ju att han faktiskt klarar det utan några egentliga problem.
 
 
 
Jaja, han är ju min prins, den där dåren, så är det min plikt - och utmaning -  att lotsa honom framåt i livet. Detta innefattar dessvärre även lydnadstävlingar, vilket känns som en annan planet just nu. Tror att han är i ytterligare en fas - eller ska man säga: Jag hoppas i alla fall att det handlar om "fasfacket".....
 
Och sen var det ju lilla Drakmoster, min älskling, min stolthet! För varje dag jag tillbringar med blådåren aka Krut, ju mer växer denna fantastiska, coola brutta i mina ögon! Hon framstår som ett under av klokhet och kontroll - och ja, man glömmer fort, det gör man verkligen! Drama var den värsta valp jag hittills har haft och hon utmanade mig rejält under sin uppväxt. Men det är henne jag har att tacka för mitt fördjupade hundintresse, det var hon som tvingade mig att lära mig mer gällande träning (annars rev hon nämligen hemmet) och det är hon som har fått mig att växa som hundägare! Dock en något matt sådan, men ändå....
 
Babbel, babbel - tillbaka till spåret och egentligen är det ju som vanligt. Finns alltså inte så värst mycket att säga.... Hon klippte av sitt spår utan några som helst problem, helt opåverkad av Helga och annat störande, alla pinnar in osv. Hon är en dröm att spåra med, helt enkelt!
 
 
Min beundran för denna hund är gigantisk! Hon har tagit sig fram i livet, sin dåliga hörsel till trots, utan att någonsin tvivla på sin förmåga. Vi tränar lydnad, vi spårar, kör sök och uppletande, vi åker pendeltåg och bussar, vi är på allehanda resor och vi tältar och vandrar och badar och aldrig blir hon osäker eller beter sig illa! Ja, ni som känner henne, vet ju att hon sannerligen inte är någon ängel, men hon vet vad som gäller och rättar sig efter det. Faktum är att hon är precis så bra, som jag hoppades när jag väntade på att hon skulle födas! Sen kan man ju inte rå för att man hör lite risigt.... <3
 
Nu är vi hemma igen, så jäkla nöjd med hela dagen och sällskapet! Nu fattas bara en puttrig middag på kinan, tillsammans med Kerstin och sen är det kväll. Just nu och här, mår jag riktigt bra!
 
 
 
 
 

Liknande inlägg