Många grusvägar finns det.....

 
Idag var det tajm för den årliga utflykten till Ejheden, typ som nästgårds i Orsa Finnmark - endast 4,5 mil grusväg faktiskt. Att det är enkel resa, utgår jag ifrån att ni alla förstår...
 
Det kan tyckas märkligt att det är värt besväret, men det är det verkligen - och lite till! Det är så helt oroligt vackert, att plötsligt komma till en by, långt in i ödemarken, precis vid sjön Storejen, där den sista människan faktiskt bodde fram till 1966. Med våra Stockholmsmått mätt, känns det fullständigt osannolikt att en endaste levande själ, frivilligt har valt att bo så, men det väcker mycket tankar om tider som flytt. Som pedagog betraktat, hade det varit minst sagt deltid, då läraren endast kom 5 veckor per läsår, pga avståndet till "ära och redlighet"....
 
 
 
 
 
Sambon blev lycklig som ett litet barn, när han upptäckte att flera stycken har hittat hans geocash, och dessutom vårdat den ömt!
 
 
Lunch in making.
 
 
Det går ju aldrig att förmedla en känsla genom en kamera (iaf inte om man heter Lena)....
 
 
Nybadade typer, men tror ni dom är nöjda för det?! Nope! Drama har dessutom höggradiga restriktioner, efter att ha farit runt i vattnet så till den milda grad, för nån vecka sen, att hon blev jättesjuk och vi trodde hon skulle "stryka med". Eftersom både hon och vi, kom undan med blotta förskräckelsen, tänker vi nu åt henne - till hennes illa dolda missnöje!
 
Efter att ha avnjutit lunchen nere vid Storejen, och jag hade gått och smågluttat på den allra vackraste kyrkogård som finns (det enda stället faktiskt, där jag skulle kunna tänka mig att bli begravd), kom sambon med den ljusa idén att vil skulle åka via Håven! Absolut, varför inte?! Det är ju bara en extra runda på cirkagurka 5 mil grusväg - alltså ett alldeles underbart bra förslag!
 
 
Tänk, att här känner jag att jag skulle passa att bo ibland! Hahaha!
 
 
Säga vad man vill, men visst sjutton är det lite mäktigt!? För att inte tala om ödsligt!
 
 
 
 
Kul att äntligen få ta en titt på byn Håven, när man liksom kvistade förbi! Också endast 4,5 mil rätt ut i finnmarken, men med förvånansvärt många boende. Tror faktiskt att Rosentorp ligger i botten, med sina 6 invånare....
 
 
Men lite grusväg då ra´.
 
 
 
Plötsligt dök detta upp!
 
 
Denna "koja" har rymt 20 män (ja, faktiskt just män, i all den stund att kvinnorna inte arbetade i skogen)....
 
 
....samt ett antal hästar. Undrar om man skulle kunna ta sisådär en femtusen spänn/månad och häst (för er som undrar: Ganska vanliga priser i storstan - förvisso med fullskötsel, men..)?!
 
 
 
Bara för att!
 
 
Mer grusväg!!!!!
 
 
 
Stannade till vid sjön Oravalampii för en fika. Ja, det var inte så att det fanns ett café - vi hade såklart termos med! Hahaha!
 
 
Efter en ansenlig mängd mil i Orsa Finnmark, hade vi fått vår upptäckarlusta mättad för den här gången och nu är det jäkligt skönt att bara chilla på hemmaplan. En riktigt fin dag, har det varit, sa Bill....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera här: