Får nog ändå räknas som finbesök på hög nivå....

Jomenvisst, det är ju så att sonen himself, har förlänat oss ett besök här på landet - på första gången på sisådär  tre år. Det är stort i den meningen att det tyder på att sonen har utvecklats till en vuxen person, och icke längre är denna obegripliga, asociala (gällande familjen alltså) människa som han varit under några år, vilket känns trösterikt och varmt i ett modershjärta. Det är inte på något som helst sätt så, att sonen upptar en större hjärtedel än dottern - han är bara så oändligt mycket mer "svårfångad" medan dottern faktiskt uttrycker önskemål att umgås allt som oftast. Dessutom har han varit iväg på tågluff under en tid, så nu var det verkligen dags!
 
 
 
Vilket f ö även Drama tyckte, och hon har tagit varje tillfälle i akt att umgås med sin älskade brorsa.
 
Vädret har ju varit lite sisådär, men som en tapper sommarsvensk på semester, har vi naturligtvis grillat efter bästa förmåga.
 
 
Huvudsakligen karlgöra, som synes....
 
 
......medan vi damer har suttit under mysiga filtar!
 
 
 
Adam och Krut skötte även eldkorgen under smidigt samarbete!
 
 
 
Dvs Krut bar vedklabbarna och Adam eldade. Hihi!
 
Vi har även hunnit med ett varv på Furudals marknad, grabbsen har varit ute och fiskat och sonen har snickrat en ny trappa till förrådet - i övrigt har vi faktiskt mest latat oss. Det är jag ju riktigt dålig på, så det har verkligen varit skönt. Jag menar, någon glädje ska man väl ha av det dåliga vädret...
 
I övrigt har jag hunnit med lite hundträning, med fokus på uppletande och spår, och det finns inte så mycket att orda om det. Det har gått enligt plan och det har varit lika gemytligt som vanligt.
 
Imorgon åker sonen hem till storstan igen, och på söndag så även sambon. Det känns en smulas aning vemodigt faktiskt, men jag har såklart redan lite planer. På tisdag tänker jag mig nog till KullaGullas kennelläger, för att kramas och babbla lite med alla sköningar som hör dit, och på onsdag em/kväll kommer Marren och Lo hitkuskande från detsamma, och stannar i några dagar. Bara en sån sak, menar jag....
 
Sen väntar jag in lite trevligt fikabesök hemifrån och med lite tur, så dyker Sofia och grabbarna upp vad det lider - vilket även uppfödare Anders gör. Och så blir det ju äntligen tid för en massa häng med träningsgänget häruppe! Ja, ni hör ju - inget synd om mig inte!
 
Må väl, tills vi hörs igen!
 

Kommentera här: