Bästa dagen på länge!

Jag ogillar att mina inlägg på våra sociala medier, har tenderat att bli lite bittra på sistone - det är väldigt olikt mig - men det är många olika små irritationer som har blivit till ett enda stort blääää! Därför känns det så underbart att komma hem efter en ljuvlig dag i snö och kyla, med blöta vantar och lite kall om fötterna, men nöjd så in i bomben!
 
Bitterheten ligger bl a i att jag har haft stora problem med Blomgren, bilen, som till sist slutade i att han nu är på verkstad för återhämtning. Jag kanske låter som ett bortskämt barn, men faktum är att det är få saker som gör mig på så dåligt humör, som just krånglande bilar. Jag har ganska små krav ang prylar, men att kunna förflytta mig och hundarna, känns nästan som ett måste, och det blir svårt utan bil. Nu är jag i alla fall begåvad med en liten lånebil, och därmed nöjd och glad igen.
 
 
Hahahaha! Jag sa ju att den är liten!!!!
 
Liselott och jag fräste ut till Stav och lade spår till tre av fyra - skyddsmopsen slapp just idag. Medan vi väntade, passade vi på att fika, språka lite med diverse ryttare som passerade och hålla värmen - särskilt Liselott, som glömt termobrallorna hemma och inte är begåvad med armérock, som jag ju är....
 
Till min oerhörda glädje, så spårade lille Krut hur bra som helst, trots både snö och vägövergångar!
 
 
 
Blir lite full i skratt - oroade mig en aning för kylan, men det var ju bara löjligt. Han åkte omkring i snön, om en knubbsäl!
 
Drakmoster, den jäkeln, tenderar att spåra mycket vilt i snön och det blir som väldans tydligt när man ser precis vart man har gått.... Några tillrättavisningar blev det, men såklart inga större problem.
 
 
 
Alltså, den här mostern <3
 
Avslutade med uppletande, där Drama återigen hade en aning egna åsikter, medan Kruten uppenbarligen hade vaknat på alldeles rätt sida just denna dag. Det är vi tacksamma för! Apropå Drakis och hennes något påkomna civila olydnad, så tycker jag att det är lite charmigt. Eftersom hon ser exakt likadan ut (och uppför sig som en vilde), som för tre-fyra år sen, så glömmer man lätt att hon faktiskt går in på sitt åttonde levnadsår och därmed har en självklar (?!) rätt att göra som hon vill emellanåt.
 
Efter påtår, skiljdes vi åt, och nu är vi alltså hemma. Jag känner mig själv "rastad och klar" och betydligt nöjdare än tidigare. Tror faktiskt att jag ska joina dom där i soffan.....
 
 

....dom som drar timmerstockar!..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

1 Husse i plattlandet:

skriven

vad härliga bilder snart är jag hemma igen <3

Kommentera här: