I helgen var det alltså Holland som gällde....
Nu var det då äntligen dags att susa iväg till sambon för inspektion av hans utländska liv. Självklart både jätteroligt och spännande, men som den hemmakatt jag är, så är det alltid ett visst motstånd innan jag kommer iväg. Jag avskyr att packa, som ni alla vet, och redan där kör det ihop sig. Att sen inte ha riktig koll på vad som egentligen gäller när man flyger omkring, gör motståndet ännu större och jag är oftast arg redan från start (tror att det beror lite på nervositet, men det behöver man ju inte prata om så högt). Hihi!
Döm då av min oerhörda stolthet, då jag kom på att jag kunde använda mina små spårburkar till allehanda skönhetsprodukter - istället för att släpa med mig för mycket, och därmed behöva lämna ifrån mig rubbet redan på Arlanda! När jag svischade genom säkerhetskontrollen, utan en endaste palaver, kände jag mig mycket nöjd med mig själv!
Det var jättejättemysigt att bli uppmött av sambon och vi tog oss hemåt så sakteliga.....
.....med ett litet pitstop för ett glas vin, innan vi kom hem till hans pyttelilla lya.
För att komma till dörren, måste man först bestiga trappan. F ö så verkar holländarna generellt, vansinnigt förtjusta i just tvärbranta trappor. Oavsett var man skulle, så var man tvungen att klättra upp eller ner - faktum är att dom nästan lika gärna kan ställa dit en stege och bespara sig arbetet med att ens bygga en trappa!
Utsikt från balkongen.
Efter att ha tillbringat natten vilt kämpandes om två platta kuddar och ett ynka täcke, vaknade vi ganska trötta och skrynkliga, men vid gott mod. På schemat stod rundtur rent allmänt och det kändes chill och bra på alla sätt och vis. Lyxigt på något sätt, att kunna starta dagen i ett hem och inte på ett hotellrum, om ni förstår hur jag menar.
Så härligt med alla fina grönsaker!
Tog spårvagnen till.....
.....Scheveningen, som är en gigantisk strandremsa precis vid Nordsjön.
Det var mäktigt, det var exploaterat och det var välbesökt. Det vandrade massor av människor längs stranden, det var en hel del surfare och det var ännu mer lösspringande hundar!
Det är ju inte min melodi, det där med att låta alla hundar leka med alla, men hursomhaver så verkade allt fungera friktionsfritt och det kändes inte som om någon människa störde sig heller (tänker då på dom som faktiskt inte hade någon fyrbent med sig), så då var väl det bra!
Strosade sen upp till en av restaurangerna för lunch.....
.......där f ö dessa två knäckte extra.
När vi var tillräckligt genomblåsta, kuskade vi tillbaka till centrum, slog runt på ett par förlovningsringar och passade på att knyta hymnens band när vi ändå var i farten. Det känns fint och det känns bra och jag hoppas och tror att vi klarar det här året!
Efter, som vanligt när det gäller sambon och mig, timmarna många, shoppade vi loss i den helt fantastiska närbutiken och valde sen att laga mat hemma.
Tusen miljoner goda röror och småplock, färsk fisk mm, mm! Där lär jag göra fler, mer ingående besök, framöver!
Imorse var vi, om möjligt ännu skrynkligare efter ytterligare en natt med bristfälligt sänglinne (om inte det kallas kärlek, så vet inte jag), åt en lång frukost och puttrade så småningom till Amsterdam, innan det var dags att åka till flyget.
Jaha ja, där står direkttåget till Paris och väntar. Får bli nästa gång....
Nu vill inte jag vara avig, men det var inte ett smack kul i Amsterdam. Fast det finns en bra förklaring till det, faktiskt. Tåget tog tid, varpå vi hade lite småbrådis, det var fullkomligt galet mycket folk (passar både mig och sambo ganska dåligt) och vi kände oss mest stressade. Pilade i alla fall in och åt lunch på en mysig italiensk restaurang, för att sen spänsta tillbaka till tåget igen. Amsterdam, du ska få en ny chans - jag är säker på att du har massor att erbjuda!
Och här var det tack och hej för den här gången. Svårt att lämna Björn ensam i främmande land och svårt att säga hejdå. Den här gången dröjer det lite längre tills vi ses, vilket känns jobbigt. Å andra sidan, så lever vi ju onekligen ett ganska spännande liv till och från, och det vidgar onekligen vyerna en del.
Nu är jag hemma igen och imorgon tar vardagen vid. Verkstan på morgonen (för fix av radion, you kow) och sen avhämtning av Släkten-är-värst. Dom är saknade, dom också, blådårarna! <3
skriven
❤