Vilket alldeles utmärkt sätt att fira sin födelsedag på!

Jomen visst, idag är det dags för mig att fylla 25 - igen, faktiskt - hur märkligt det än kan låta! Blev väckt av käre sambon med frulle, rosor och present på sängen - vilket gärna får bli en vana!
 
 
Tycker, rent allmänt, att det är dåligt med både det ena och det andra av sån´t... Hihi!
 
Efter intagen ovanstående, hoppade Släkten-är-värst och jag i träningsattiraljerna och drog söderut, mot Rättvik, för ytterligare en härlig dag med goda vänner och kuliga jyckar. Om någon undrar vad som hände med den uppvaktande sambon, så jobbar han härifrån landet och var idag låst vid datorerna fram till kl 18...
 
Idag stod spår och uppletande på schemat och detta skulle ske vid Kungshol. Den hundmänniska som inte har utnyttjat skogarna i Dalarna, har definitivt missat något - det är en sak som är säker! Det dräller av spår- och sökmarker och allt är ungefär exakt på pricken lika fantastiskt!
 
Vi skyndade oss att lägga spåren, eftersom superkvinnan Camilla med dom långa, snygga benen, dagen till ära, hade bakad ytterligare en gudomlig kaka - med hallon denna gång! Dvs, det gällde att komma till fikabordet snabbt som ögat, för att hinna njuta ordentligt! F ö så antar jag att kakan "snoddes ihop" med vänsterhanden, samtidigt som hon sydde hundhalsband, målade dalahästar, pudrade hönsen mot löss och tog väl hand om sina barn (och andras också för den delen) med den andra! Tack hursomhelst! <3
 
Nåväl, dags för arbete!
 
 
 
 
Vad fan är det där med spårlinor och lyckliga hundar?! Det synnerligen märkliga är ju det faktum, att det alltid är man själv som lindat upp lineländet och ändå..... Tro inte att jag har någon som helst bättre styrning - det råkade bara vara jag som höll i kameran just här!

Hursomhaver så var samtliga deltagare nöjda vid återkomsten, och för egen del så känner jag mig väldigt tillfreds. Krut har jobbat genomgående bättre än tidigare, hela veckan, och Drama är ju så underbart duktig att man som bara blir lyrisk!
 
Denna älskade lilla spjutspets.....
 
 
......och så bängbulan framför andra!
 
Jag har aldrig haft en så sjukt rolig flock tidigare, så är det bara! Dom är med på allt som händer och sker - oavsett om det handlar om strapatser, vanliga promenader, en massa rolig träning, umgänge med vänner och bekanta, bad, lek, hänga-i-soffan-kvällar - och med samma synnerligen goda och glada humör hela tiden! Det är en ynnest att få äga dessa två!
 
Efter att Camilla och Tommy vallat en ruta, medan Jessica och jag, på äkta Stockholmsmanér stod och babblade, tog vi oss an uppletandets ädla konst.
 
 
Första paret ut!
 
 
 
Tommy och Kodak - och det gick ju bra!
 
Därefter var det dags för gruppens ess, dvs Yoda.
 
 
 
 
Säkert och tryggt, for han ut i rutan som ett skållat troll, och hämtade in pryl efter pryl.
 
Efter detta, var det enbart en fråga om vem av Jessica eller mig, som frivilligt anmälde oss till förnedringen att köra som nästa ekipage. Jessica är ju en oerhört snäll människa, så hon sa glatt, att det kunde hon göra....
 
 
Ser ju ut att vara under full kontroll! Hahaha! Förlåt, Jessica, jag kunde bara inte låta bli!
 
Skämt åsido.....
 
 
Elvis jobbade jättefint och det var minsann ingen förnedring i det! Till Tommys förtret, tror jag förresten, då han gratulerade sig själv till turen att vara först ut! Hihi!
 
Och den som skrattar bäst, skrattar ju även sist - sägs det ju. Nu var det nämligen Krutens och min tur.
 
 
Tycker att det påminner starkt om tidigare ekipage. Alltså, det är nånting med dom där rottispojkarna, som gör att man som förare blir en liten anings matt emellanåt. Vi skrattade ju gott åt Yoda´s superenergi och sa att, tänk om rottisarna vore likadana (med tanke på storlek), men faktum är att det är då sannerligen inget fel på Krut´s energi (och Elvis heller för den delen) - och då blir det jäkligt mycket fart och fläkt att hantera!
 
 
Än så länge ser det ju proffsigt och samlat ut....
 
 
 
 
Lugn och fin blick! Eller totally galen faktiskt!
 
 
Ursäkta, saaaa du nå´t just nu, eller?!
 
 
Jajjemän, spring lite du också - det är minsann inte bara jag som ska slita!
 
 
Jösses! Kan hon inte fortare än så.....
 
 
Man får slita för mödan - dags för belöning! Finfint jobbat, lille Krut - och snabbt!
 
 
 
Det är min pöjk, det! <3
 
 
Jaha ja, näste man på plan - var en kvinna!
 
 
Nämligen liten Fara och matten med dom lååånga benen (näe, jag är faktiskt inte alls avundsjuk)!
 
 
Woohoooo! Har lite dålig sikt just här, så ropa gärna!!!
 
 
Camilla har verkligen ett härligt samarbete med sina hundar!
 
Sen var det Nova...
 
 
Hon är lite konvalescent för stunden och tar det lugnt - som sig bör....
 
 
 
Hon fick jobba i lina och det var superduperkul!!!
 
Dagens allra sista uppletare, var Drakmoster.
 
 
Alltid lika spännande att köra uppletande med denna donna. Jag mesar och säger att grejerna ska läggas lite närmare, medan Drama dundrar ut i full ruta och undrar varför det inte finns något där.
 
 
Hmmmm, har hon skaffat skägg????
 
 
Och så alltid klockrent in för belöning! Jag kanske måste landa i, att har hon inte kommit bort hittills på sju år, så kommer hon antagligen inte bort nu heller. Älskar henne djupt! <3
 
 
Bortsett ifrån den, för stunden, saknade svansen, så är hon riktigt tjusig - min spagettigangster (har ju ett snarlikt foto från när hon var sisådär ett halvår, och då såg hon mer ut som en tråd)!
 
Vid det här laget, var vi alla helt slut, men höll ändock god min och passerade klubben - sådär mest för syn skull.... Kodak förstod absolut ingenting, så hans närvaro blev kort. Krut och Drama klev inte ens ur bilen. Camilla, den flitiga människan, passade på att köra lite lydnad med Fara och Jessica tränade rutan med Elvis, medan Tommy och jag mest satt och pustade och stånkade. Sen hade jag tur, eftersom blomsteraffären i Rättvik ringde och meddelade att jag hade blommor att hämta, så jag kunde lätta från platsen (med gott samvete). Skämt åsido, tusen tack för en ûbertrevlig träningsvecka - vi ses snart igen!
 
 
Dessa fantastiska blommor hade dotter Sofia och svärson Anton skickat! Kan man bli annat än glad?!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Jessica Rönnberg:

skriven

Hahaha ja den okontrollerade samarbetet kan vi bjuda på Elvis och jag. Så himla roligt hade vi med bästa träningskompisarna och en fantastisk kaka( hm måste tänka på det fortsättningsvis då en av bilderna avslöjade ALLDELES för mycket mage på en viss person ( jag) kram❤️

Kommentera här: