Vi har överlevt flytten.....
....och är numera nöjda och glada Haningebor! Vi har - naturligtvis är jag benägen att säga - fått kommentarer om att det är så långt till Västerhaninge, det är ett getto, så dåligt med pendeltåg mm, mm, mm, vilket vi naturligtvis inte bryr oss om. Det förvånar mig snarare, att ingen nämner dom fantastiska omgivningarna som t ex Österhaninge kyrka, Åby Prästgård, gravfälten i Jordbro, närheten till Tungelsta, Stav, Häringe, Hammersta och Nynäshamn! Vår lägenhet ligger dessutom jättefint i ett alldeles nybyggt område med nytänk och balla hus, där det finns gott om parkeringsplatser och betydligt färre lösspringande små barn än i Tyresö....
Men visst, man vill ju inte vara motvalls, så vi är beredda på alla eventualiteter! Skämt åsido, knivstället är på väg till soprummet - har bara inte hunnit dit än....
Well, well, vi tjuvstartade lite redan i fredags och hann faktiskt få hit en ganska ansenlig mängd prylar redan då. I lördags var det dags för stora "skrälldusdagen", där rubbet skulle transporteras och då kändes det extra bra att både flyttgubbe nr 1 och 2 hade partajat hela natten (dock på varsitt håll), men jag får väl ändock lyfta på hatten - avslutningsvis - eftersom dom jobbade på för fullt i alla fall.
Första fikan serverad.
Sonen, som var en av redan nämnda flyttgubbar, var ytterligt behjälplig med allehanda skruv och knåp och mojs. Ni vet, lite som Pettsson, typ....
.... under oavbrutet sällskap av Släkten-är-värst i allehanda former.
Så småningom dök, tack och lov, den superba dottern upp, och efter en holmgång med bråkiga brorsan, styrde hon upp hela köksinredningen inkl varor och allt vad det innebär!
När sonen "snodde hop" lampan Maskros, låg vansinnet nära, men det löste sig, tack och lov. Tur att Krut var så intresserad av arbetet....
Vilket, å andra sidan, fantastiska, underbara Drama var desto mer!
Sofia är en tapper dotter, som är härdad från grunden av en busig pappa, bråkiga kusiner, en retsam lillebror och slutligen sambon, så....
.....hon tar det mesta med ett visst upphöjt lugn. Men när hon väl blir förbaskad, så hukar vi alla oss bakom allt som står till buds!!!! Hihihi!
När rubbet - och lite till som jag ska köra tillbaka till grovsoprummet i Tyresö (någon som blev förvånad!?) var på plats, var det pizzadags i allra högsta grad! Kära familjen samlades i det kök, som jag från början tyckte var rent löjligt litet, käkade middag och konstaterade att vi var rejält trötta. Det tycker jag att man får vara efter en flyttdag. Tusen tack, rara ungar och Andreas - det var i sanning guld värt!
På söndagen, var jag liksom bara tvungen att ägna lite tid åt Släkten-är-värst, så vi fräste till ipoträningen, som denna dag bestod av lydnad. För Krutens och min del blev lydnadsbiten ganska förvirrad (vilket inte berodde på Krut, som omväxling), men på det hela taget jobbade lilla hjärtat bra. Lade även ett spår till båda, med en massa vinklar, återgångar och snurrar osv, och jädrar i min lilla låda, va fint dom gick!
När vi kom hem, hade sambon kört ett megarace och man började ana ett hem bland alla kartonger.
Att det sen vankades mys i kombo med Trivial Pursuit i köket, gjorde inte saken sämre!
Drama och Krut var högst behjälpliga, som vanligt. Nästa gång får man vara beredd på att någon av dom vinner... Hahaha!
Ikväll tog vi en liten, prommis härhemma - tog bara 1,5 tim - och nu är vi jäkligt skrynkliga, allihop. Ses och hörs!