Det är såhär man tankar energi - banne mig!!!!

Det har varit träningshelg i Furudaaaal, minsann, och jag känner mig nöjd, glad och varm (inte enbart pga den löjligt höga temperaturen utomhus) i hjärtetrakten! I "min" träningsgrupp i Dalarna, har det skojats friskt om Furudal och mitt fåniga stockholmska sätt att uttala det, det har önskats umgänge med grill och vin efter träning (vid tillfälle) och tillika snittar och champagne om detta - mot förmodan - skulle inträffa. Någon gång i våras, bestämde jag mig för att försöka genomföra den här helgen och spikade ett datum. Som vanligt dyker det alltid upp saker vägen, men till sist landade det i alla fall i följande skara:
 
 
Maria och Cliff
 
 
Tommy och Kodak
 
 
Linda och Frank....
 
 
....och densamma med Jersey
 

Liselott och Swea
 
 
Marren och Lo
 
 
Jessica och Elvis
 
 
Rebecka och Cross
 
Och såklart....
 
 

.....jag själv och Släkten-är-värst
 
Saknade var Camilla, Anders och Carolin, men det var lyx Marren, Liselott och Jessica gjorde sig besväret att åka från både Karlskoga, Stockholm och Enköping!
 
Nåväl, sambon och jag fräste upp redan torsdag kväll och för min del gick fredagen åt till pyssel och fix, rent praktiskt rekognisering av miljö och förberedelser av frukost kommande morgon mm, mm. Framåt kvällen anslöt Jessica och Maritha och när det var typ natt, landade Liselott i vandrarhemmet. Tur att hon hade sällskap av dessa, där borta i kolmörkret! Hahaha!
 
 

Finns ingen anledning till oro!!!!
 
Lördag morgon samlades vi hemma på altanen, och babblade så till den milda grad, att vi aldrig höll på att komma till den däringa skogen. Men inget stoppar ju en hundnörd och till sist så lyckades vi i alla fall att få lite styr på saker och ting. Spår lades och ruta trampades upp, och sen var det som bara att kööööra!
 

Tommy, det är din tur nu!!!!
 
 
Men vadå, ska det bäras till rutan, eller.....
 
 
Måste bara förklara att kameran vandrade runt under helgen och därmed kan jag inte ansvara för mängden foton på allehanda ekipage (noterar dock att Bingo är med på en förvånansvärt stor del). Hursomhaver så gjorde Cliff ett superfint jobb i uppletanderutan och hade dessutom 45 sekunder till godo (eller var det minuter)!
 
 
Marren gör sig redo för spår!
 
 
Lille Krut gjorde bra ifrån sig i ett spår som varken han eller jag hade en aning om, och det kändes kul! Tillbaka vid bilarna, hittade han Rebecka som stöd och där blev han kvar...
 
Nånstans här höll vi på att svälta ihjäl och fräste till caféet för lunch. Nu stängde det ju klockan 14, så vi fick dra vidare till Memhet och pizzan vid Ore Camping. Efter lätt kulturkrock i form av renodlat uppfostring från restaurangägarens sida, fick vi till sist vår mat och blev därefter mätta och snälla igen. Detta med missad uppdatering (jaja, jag tar på mig det), var annars ett genomgående tema under dessa dagar - caféet hade inte alls öppet som jag trodde, och inte ICA heller - men vad fasen, vi överlevde ju ändå!
 
Jaha, tankade och klara - lydnad på schemat. Åkte till ridvolten och startade upp med en platsliggning.
 
 
Världens kassaste foto, men poängen är ändå att alla hundar låg som ljus! Kanske inte så konstigt, med tanke på att det var sisådär 27 grader varmt.....
 
Vi kämpade på, efter bästa förmåga, med lydnaden - fast egentligen var det nog ingen som riktigt orkade. Ja, det vill säga...
 
 
Cliffen på hugget!
 

Gillar framförallt Liselott där borta i dammet! Hihi!
 
 
Rottislagom!
 
 
 
Marren och Lo, som synes. Under kommer nu....
 
 
 
 
 
 
Ord överflödiga! Underbart överlyckliga Krut!
PS. Vad gör man när man inte orkar ha rottis längre?! DS.
 
Efter lite framförgående för egen del, och annat för dom andra, var vi ganska kokta, och valde att återvända till fortet - dvs Maud Wester-huset - för återhämning. Jag landade i köket, vilket jag älskar, och kunde ägna mig åt dom utlovade snittarna, alltmedan det puttrades av småprat och god stämning. Mysigt, var ordet....
 
 
 
 
 
 
 
Ord överflödiga - man kan bara konstatera att det gick hem och att vi mådde himla bra!
 
Sen gick det sådär fort igen och blev som söndag, innan man visste ordet av! Vid frukosten fick vi finbesök av Linda, dessutom hade Maria med sig Rozie, vilket uppskattades av Bingo.
 
 
 
Hahaha! Han har ju inte riktigt koll på motoriken, den där mopsen!
 
Nu var vi ju inte i Furudal för att roligt, utan för att träna hund (?!), så efter frukosten for vi iväg mot nya skogar för spår. Strukturen var något bättre denna dag, efter smärre missöden under lördagen och sammanfattningsvis så tror jag att vi alla var nöjda med våra fyrbentas prestationer i markerna.
 
 
Här är definitivt Linda nöjd med Franks jobb i rutan!
 
 
Swea slet hårt i rutan.....
 
 
.....och får beröm av matte.
 
Sist ut för dagen, var lille Krut....
 
 
 
 
......och han jobbade verkligen jättefint = mycket nöjd matte!
 
Nu var vi alla sådär megahungriga igen, och hundarna hade väl en kroppstemp på sisådär 67 grader, så det var hög tid att bryta för lite bad och därefter lunch. Det blev pizzan även denna dag, och den här gången hade vi fasat ihop oss lite bättre föregående dag. Memhet var glad och skojfrisk, vi var lydiga och vi enades alla om att det var tur att detta var sista besöket för helgen (så även Memhet ska tilläggas)! Hahaha! Ska dock betona att det inte alls handlar om maten - snarare om att vi var ganska många och han är ganska ensam i sin restaurang...
 
Sen var det faktiskt dags att skiljas åt. Några hade ganska långt hem, några lite närmare - men framförallt så var vi trötta och nöjda (alltså vi människor). Efter en massa kramar åkte vi åt olika håll, förutom Liselott och Linda som hängde med hem en kortis - Swea ville nämligen prova att bita i ärm och vad passade då bättre än att Linda agerade figge (har ju redan provat på Krut menar jag).
 
 
 
Och det gick ju bra! Säger för övrigt som jag brukar, vi har inte blivit galna eller tappat förståndet - det handlar om att leka med hunden!!!!! Figga på riktigt, får dom som kan sköta - men det är nog svårt att hitta en sötare och gladare än just Linda.
 
Sen blev huset tomt, sambon och jag plockade ihop oss och drog till strands innan det var dags för många timmar hemåt i en varm bil.
 
 
 
 
Det är tur att sambon hyser samma brinnande förkärlek för just bad, som Släkten-är-värst! Dom håller varandra sysselsatta i timtal, dom där tre, medan jag kan chilla på stranden med en bok!
 
Nu vill jag ytterligare en gång tacka er, så innerligt, för en underbart trevlig helg! Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är, som har vänner land och rike kring och ni betyder alla en massa. Vi ses snart igen hoppas jag och - tills dess - ha det allra bäst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

1 Maria Hurtig Sparr:

skriven

Storslagen helg!

Kommentera här: