Dags att bege sig hemåt.....

Precis så är det, alltså dags att bege sig hemåt igen. Det har varit en underlig och känslomässig semester, som började rent bedrövligt med ändock slutade i en fin känsla. Tack och lov, bör väl tilläggas....
 
Det bedrövliga är att kära sambon blev erbjuden jobb i Holland exakt i ungefär samma sekund som vi startade vår semester, vilket medförde både ett jädrans farande till både redan nämnda land samt vändor till vår alldeles egna huvudstad för fix och trix. Det pågick ungefär exakt så länge som vår gemensamma semester pågick, därefter började sambon jobba igen. Surt sa räven...
 
Detta med att ens sambo försvinner utomlands för en lång tid framöver, medför en stor del blandade känslor, kan jag säga, vilka vi f ö tillbringat dom få lediga dagarna vi har haft tillsammans, med att prata, bråka, gråta och skratta kring. Kloka Lena säger att det är fantastiskt - vilken utmaning, vilken chans, vilket äventyr, medan Lena 3 år säger helt andra saker, som jag inte har för avsikt att låta er få kännedom om. Hihi! Nu är det i alla fall så att min älskade Björn kommer att flytta till Holland för ett år framöver och jag får väl helt enkelt kvista dit lite nu och då, plocka tulpaner och snida ett och annat par träskor! Och ja, jag är faktiskt väldigt, väldigt stolt över honom!
 
Vi har, som vanligt, haft allehanda underbara besök, men kanske liten anings lugnare än vanligt. Tur är väl det, säger jag, eftersom den mentala statusen inte har varit på topp. Dock har jag varit superflitig med hundträningen under hela sommaren, vilket har gett resultat. Från inte ha kunnat spåra alls, så är Krut numera riktigt duktig och matte känner sig mycket, mycket nöjd.
 
Mitt i allt annat, så har jag också fått nytt jobb - by the way. Jag kommer att jobba i liten klass på en skola närmare hemma, med barn med svårigheter, och det känns galet spännande. Det är ju ett sånt jobb jag har önskat mig i flera år, och nu så händer det!!!! Så nej, allt har inte varit bedrövelse och elände - det har det faktiskt inte!
 
Och till alla er som jag har lärt känna häruppe, vill jag bara säga: Ett uppriktigt stort och varmt tack för att ni finns! Utan er skulle inte min tid i Dalarna vara lika njutbar och härlig och det skulle inte vara så alldeles jätteroligt att sitta här ensam! Ni är guld värda - bara så att ni vet! <3
 
 
 
 
 
 
Foton av Felicia Fridén
 
 
 
 

Liknande inlägg

1 Björn:

skriven

Otroligt fint skrivet älskling vi skall fixa det här tillsammans vilka underbara foton Felicia har tagit :)
Älskar dig Lena <3 du är världens bästa sambo

Svar: Tack (rodnar) <3
Lena Törnqvist

2 Carina:

skriven

Men oj, det var både regn o solsken på en gång. Ett helt år? Jösses. Ni löser det säkert jättebra, håller tummarna. Vad är det Björn jobbar med?
Carina

Svar: Han är typ expert på ngt datasystem..... Men visst ska vi klara det :)
Lena Törnqvist

3 Anonym:

skriven

Glad att lärt känner er två, fina mänskor!

4 Maria Hurtig Sparr:

skriven

Alltså, jag och datorer! Börjar om!
Är glad att jag fått lära känna er två, fina mänskor!

Svar: Du är nog en av världens gulligaste! Glad att känna dig oxå <3
Lena Törnqvist

Kommentera här: