Livet har sina ljusa sidor också - helt klart!
Efter den sorgesamma onsdagen, har vi lyckat ta oss ända till fredagen, och både dagen idag och gårdagen har varit två bra dagar. Ibland är jobbet lösningen på både det ena och det andra, vilket stämmer på pricken just nu. Igår hade vi spadag på fritids, vilket var precis hur mysigt som helst, och idag fortsatte vi i samma anda och körde Historiska Muséet med enbart tjejerna. Orättvist eller ej, men när man jobbar i en barngrupp med 52 elever, varav 2/3-delar består av relativt stökiga och spretiga grabbar, så är en heldag med 10 flickebarn, som bomull för ett slitet pedagoghjärta.
Annat bra på jobbet just idag, är att Bitte och jag äntligen hann babbla ikapp oss, åtminstone en aning, jag fick en superfin - och totalt oväntad - komplimang av en förälder, hann planera nästa veckas skapande och tänka lite framåt! Bara en så´n sak......
Kändes ganska skrynkligt när jag landade hemma, hos dom små, milda fyrbenta, men tog nya tag och fräste till området som tydligen kallas Ängarna, för hundaktiviteter. Väl där, försvann tröttheten i ett nafs, och allt blev ju så himla puttrigt. Vilket fantastiskt och härligt område att hänga i!
Tog tillfället i akt att träna lite fritt följ, inkallning, stegförflyttningar och lite så, med både Drakis och lille Krut, och det kändes som om vi var lika lyckliga, alla tre! Det höll dock på att kärva till sig för ett ögonblick, då Hannibal dök upp och ville hälsa (eller rättare sagt - matte ville att Hannibal skulle få hälsa). Hannibal var en långbent typ av obestämd ras, och var säkert både rar och snäll - men något hälsa kunde det inte bli tal om! Matte dröp av, medan hon kastade illvilliga blickar åt mitt håll, och sen kunde vi köra lydnad i lugn och ro.
Väl hemma - igen - valde vi hämtmat, sambon och jag, och så fick jag alldeles nya, supertjusiga Lundhagskängor! Alltså, vem blir inte glad då, liksom typ?! Dom kommer väl till pass under helgen, som kommer gå helt i hunderiets tecken (att jag kommer stappla runt med skavsår, är inget jag avser att lägga någon vikt vid)!
Imorgon är det träningstävlingsdags på klubben, där jag dels ska agera skrivare, dels ta mig ett varv med Kruten. Det är hög tid att damma av hundskrället och få ett mått på var han befinner sig i sin sviktande platsliggning. Typiskt nog är vi totally ensamma i vår klass, men det går alldeles säkert att råda bot på....
På söndag ska vi göra debut i vår nya träningsgrupp (lydnad), vilket jag verkligen ser framemot. Lagom antal deltagare, där alla har tydliga mål med sin träning. Känns som alldeles rätt för Krut och mig - vi kan båda behöva hjälp med både stadga och fokus om vi ska ta oss vidare inom lydnaden. Och nästa helg är det dags för ipoläger! Ni hör ju att det är full rulle - kanelbulle, mest hela tiden - precis som jag brukar vilja ha det!