Idag har en av de dagar jag har fasat mest för, passerat.....
....och det känns så skönt! Jag tror att vi alla som har en gammal förälder, funderar en hel del på hur det ska bli, den dagen det är dags att skiljas åt. Idag var det min och familjens tur att säga farväl till liten mamma, och det kändes naturligtvis tungt.
Dock har jag, hela tiden, gått på en stark magkänsla om hur jag ville att det skulle vara, och familjen har varit med mig i tanke och känsla, vilket har varit tryggt och skönt. Vi valde samma lilla kapell, som vid syrrans bortgång, vilket var fullkomligt självklart. Ett litet, intimt kapell, mitt inne i en vacker skogsdunge, en bit ifrån det andra, det större. Akten i sig, var enkel och fin och kändes alldeles, alldeles rätt. Efteråt samlades vi hemma hos systerson Jonas och hans familj, för lite fika och smörgåstårta a la Marie, vilken i sig var gudomlig, och den stunden blev exakt så som vi ville ha den - och som jag vet att mamma hade önskat!
Nu tar jag tag i livet igen - fylld av fina minnen, lite sorgsnare, lite klokare - och känner mig fullständigt trygg i känslan av att mina nära och kära långt där borta, är med mig under mina strapatser. Imorse, när jag kände mig svimfärdig, sa sambon något så klokt: Jag ser det här som en stund att hedra en fin människa, som levt ett långt och bra liv.... Och det blir väl en utmärkt avslutning på det här inlägget!
Sov gott, lilla mamma! <3
skriven
kram på dej lena 💜