Tankar kring nya jobbet...
Nya jobbet har ju inte så mycket med hunderiet att göra, så är det ju, men det är det som uppfyller mina tankar mycket i nuläget. Alltså får det bli ett inlägg som handlar om det!
Har ju blivit "headhuntad" till annan skola i samma kommun, och dessutom blivit utvald till ett rent kamakaziuppdrag i form av elev som inte funkat i någon skola hittills (tack och lov i samarbete med lugn, trygg och ascool manlig kollega). Inget uppdrag som man tar med en klackspark, men då blir känslan påtaglig - detta med att det är en annan arbetsplats! Nya jobbet har en lång erfarenhet av elever med särskilda behov på både längden och tvären, om ni ursäktar uttrycket, och plötsligt känns det så tydligt att den erfarenheten liksom sitter ingjuten i väggarna runt om i skolan!
Samarbetet är tajt och stabilt, det finns ingen prestige som ställer till det och stämningen är öppen och inkännande - trots att det blåser rätt hårt emellanåt. I och med att skolan är relativt liten, springer man allt som oftast ihop med diverse ledningspersoner, som, väldigt ofta, har något gott att säga om arbetet som utförs. Vet ni, det är verkligen jätteputtrigt och hjälper definitivt till att hålla glöden för arbete levande!
För egen del, har jag helt fria tyglar kring den nya lilla telningen, och där kommer faktiskt visst hunderi ändock in. Den "lille" är överförtjust i hundar och slog nästan frivolter när Släkten-är-värst blev presenterade! Nu har vi hittat ett bra system för dagarna, tillsvidare, där jag, elev och rottweilers har en gemensam aktivitet/dag och allt går som tåget. Just nu, alltså..... Vad framtiden har i sikte, vet man ju inte så värst mycket om.
Jag är så glad för mitt nya jobb och för att jag tog steget och för att jag känner glädje och energi igen! Jag är inte dummare än jag förstår att det finns problem, stök och bök här också, men som sambon säger: Det kanske är stök och bök som passar min person bättre! Jag väljer helt enkelt att tro att det är precis så!
Var det nu någon som viskade något försiktigt om hundarna? Drama och Krut? Släkten-är-värst?
Jodå, dom lever och mår bra! Drama är sjövild och lille Krut är inte ett dugg bättre. Vi spårar på så gott vi hinner, och gör detsamma med lydnaden. Det vi inte gör alls för tillfället, är att träna IPO. Det beror inte på något annat, än att jag plötsligt har blivit uppbokad varendaste, jäkla tisdag under en tid. Men vi kommer igen - det kan ni lita på!
Släkten-är-värst hänger vid Tyresö Grottor en dag på jobbet!
skriven
Tänk vad hundar kan hjälpa i mycket och skapa en kontakt och en länk till att gå vidare med.