Träning hej och träning hå!
Det var idag som det dags - äntligen ska väl tilläggas - att inställa sig som ny medlem i en lydnadsgrupp på Nynäs BK. Det har varit på G ett antal torsdagar, men det är väldans vad svårt det har varit att få till lediga kvällar (både tisdagar och torsdagar) just den här hösten. Men nu så.....
Startade med en lagom vild och stretchande promenad med Släkten-är-värst, i någon okänd skog i Västerhaninge, för att sen fortsätta vidare mot Håga för privatlektion tillsammans med lille Krut och Lotta. Delgav Lotta våra senaste vedermödor och kan man tänka sig! Hon sa precis, exakt alla rätta ord, för att få mig på banan igen (Kruten har ju aldrig varit av, om man frågar honom) och vi hade en toppenbra lektion! Mycket träning på den bristande koncentrationen (hos tävlingshunden) och mycket träning på rätt fokus (hos matten, dvs mig) samt lite annat, nytt smått och gott.
Märkligt vad denna extremt glada "skit" har gjort med mig och mitt intresse för hundträning! Kul har det alltid varit, men nu är det snudd på ultrakul!
Efter att ha fortsatt min undersökande verksamhet gällande toaletter jag passerar, denna gång i Lotta´s lokal, fortsatte jag och mina vapendragare vidare till klubben. Vidare träning väntade - Drakmoster satt och studsade i buren och en tänkt platsliggning stod dessutom på schemat. Jag hade varit ytterligt förutseende och packat med den andalusiska grönsakssoppan med taralli och hela kittet. Inget skulle få mig att "vika ner mig", innan vi var klara för dagen (läs gärna kvällen - eller varför inte, rentav, natten)!
Jag kan säga att det definitivt kändes mer som det sistnämnda, när vi styrde in på parkeringen. Inte en kotte hade kommit ännu, klubbstugan var låst, planen nersläckt och det var svart som i natten - bortsett från utelampan som gav ifrån sig ett blekt sken.
Jaja, sån´t knäcker ju inte en motiverad hundmänniska, så ut med Drama och körde väl lydnad så det ven om öronen. Vilket förresten är helt korrekt beskrivet, eftersom det blåste både friskt, kallt och mycket. Det störde visserligen inte liten Drake, som var som ett krummelurpiller, hela hon, men för egen del, kändes det faktiskt inte alls så roligt. Dessutom kändes det ganska spöklikt och när det kom något (sannolikt någon) vandrades mot klubben, med blinkade smålampor i den svarta natten (klockan var nästan 18), avgjorde det saken. Jag fick in både hund och grejer plus mig själv i bilen, med en jädrans rulle, och stängde dörren också - för säkerhets skull liksom. Det visade sig naturligtvis vara en granne som var ute och rastade sig och jycken, men då ville jag varken träna platsliggning eller äta soppa längre (inte ens med taralli), och bestämde oss för att åka hem och tina upp.
Och så den här mostern, alltså!!!
Nu är jag alltså fortfarande medlem i en träningsgrupp, där jag, än så länge, icke har träffat en endaste levandes själ, men ingen kan säga annat än att jag är jäkligt flitig i alla fall! Imorgon drar Släkten-är-värst, sambon, sonen och kompis Axel till Furudal för däckbyte. Ska bli skönt att vara en liten aning ensam några timmar, om jag ska vara alldeles ärlig - och det har jag hört att man ska vara! Ses och hörs! <3