På finbesök!
Jajemän, finbesök stod på schemat idag! Sambon har, tack och lov, en förkärlek för lammkött (med tanke på sambons ringa ålder, skulle man kunna tro att det är jag - men icke), vilket ledde till en roadtrip med Flen som mål. Redan nämnda sambo hade nämligen beställt en låda lamm från Dramas uppfödare - allra bästa Anna och Roger - och den skulle avhämtas. Turligt nog, så föll det på min lott och ännu mer turligt, så fick jag sällskap av Marie och Enzo (kan lugnt säga att det nästan var ett mirakel, med tanke på hur svårt vi har att synka våra kalendrar)!
Bildbevis på att vi faktiskt umgicks idag. Hihi!
Det var jättejättelänge sen jag träffade Anna och Roger, och jag fick gladfjärliar i magen när jag såg Bronäs däruppe på kullen.
Vi har ju hängt en del där genom åren med liten Drakmoster och det är bara goda och varma minnen.
Vi hann knappt ur bilen, förrän Roger kom klivande över planen. Nu är jag inte så självgod, att jag, ens för ett ögonblick, trodde att det var för min skull. Näe då, jag visst minsann precis vad det var, som fick honom, och inte långt efter, Anna, komma i skor och jacka så snabbt! Nämligen.....
....... lilla Drama!!!!
Drama har alltid älskat Roger (och jag tror att det är besvarad kärlek) och man blev ju rörd till tårar, när man såg hennes toklycka över att träffa urhusse igen, för första gången på säkert 2-3 år! Och utan att vilja genera Roger, så tyckte jag mig ana lite tårblänk även i hans ögon - vilket naturligtvis gick över superfort.... Fniss!
Och sen var det såklart Annas tur, och med tanke på Annas leende, så vet jag inte vem som var lyckligast!
Efter pusskalas och uppvisning av barnbarnet Krut (och naturligtvis även Enzo), blev det fika i hur många timmar som helst, innan vi ens kom i närheten av någon lammkartong. Hur i herrans namn är det möjligt, att det finns så sjukt stora mängder ord som verkligen är helt nödvändigt att bli sagda!? Strunt samma egentligen - det viktigaste är att det verkligen blir sagt (och idag hann vi definitivt med en ansenlig mängd)!
Såsmåningom lyckades vi i alla fall slita oss från allt det mysiga, hämta köttet - dock via hönsen och fåren - och fräsa vidare till brukshundklubben för en liten träningssejour. Krut behöver ju vidga sina vyer för att kunna hålla nyfikenheten ifrån sig en smulas aning....
Körde igenom tvåan med en fullständigt flippad tävlingshund, dvs Kruten, alltmedan Marie såg rent oanständigt full i skratt ut. Hon sammanfattade sedan det hela med: Han tycker i alla fall att det är galet roligt (och det har hon ju helt rätt i).
Tränade även lite lydnad med Drakmoster, som faktiskt inte är ett smack bättre än systersonen. Fort och fel, fort och rätt, fort och fort typ mest hela tiden! Men det är då sannerligen inget fel på humöret hos dessa två fullblodsgalningar - det kan ingen säga!
Resan hem kändes rent löjligt kort, och inte hann vi prata klart då heller!!! Nä, vet du vad, Marie - vi får helt enkelt ses snart igen - och det gäller även er, Anna och Roger! Sambon blev avundsjuk när jag berättade hur mysigt det hade varit att ses....
Det var här det började! <3
skriven
Ååååå så mysigt och alldeles för länge sen. Och så unga och oförstörda vi var innan Drama och valpköpares intåg i våra liv ;)
Älskar er <3