Uppladdning inför tävling!
Ni vet ju redan att det börjar dra ihop sig mot tävlingsdags, så det är väl inget att hymla med, liksom. Vad kan då vara bättre än att åka till landet tillsammans med träningskompisen Annika?! Sagt och gjort, igår knölade vi in oss i Annikas bil, Kruten och jag, såklart Annika själv samt Basse och Elin. Elin är med som PT på denna resa, vilket känns bra. Går tävlingen åt helskotta, är det bara att skylla på henne! Hihi!
När vi lämnade Stockholm, var det ju full vår - så även häruppe, förvånande nog. Nu gick ju det över ganska på direkten, eftersom det började toksnöa och imorse vaknade vi till ett vitt och fint Furudal. Dock sken solen från en ganska blå himmel, så nog fanns våren där i alla fall!
Käkade lite frulle och fikade och sen drog vi till skogs för spår och uppletande. Underbart!!!!
Vilken fantastisk dag!
PT:n Elin gjorde verkligen skäl för lönen denna vackra senvinterdag. Hon plockade föremål som aldrig förr, och var spänstigare än någonsin tidigare. Alla föremål in i full sprutt minsann. Jag bugar och bockar, Elin!
Basse och Krut påminner rätt så mycket om varandra, och just idag stämde det verkligen. Fullt ös medvetslös....
......och typ ingen hemma! Men nog fasen är det fart och fläkt alltid - det är det visst det!
Krut väntar på sitt spår.
Han spårade riktigt fint idag, till min stora glädje.
Slutet gott....
.....allting gott! Visst är han fin, grabbhalvan?!
Efter detta fräste vi iväg till Orsa Outdoor, där Annika köpte fina byxan (själv slog jag runt på ett par strumpor - inte alls bitter) och sen vidare till Orsa för sen lunch. Jag passade även på att köpa nya läsbrillor, då mina hade kommit bort - i bilen typ. Det var inte det enda som kom bort denna dag, för övrigt. Det började med att Krut försvann i bilen! Sen visade det sig att han hade klämt sig mellan ett kompostgaller och bilrutan (ca 2 dm), från baksätet till bakluckan, medan jag trodde att han alltså befann sig i bak- eller möjligen framsätet. Tappade sen, i rask takt, bort både plånbok och mobil, men dom kom tillrätta relativt snabbt. Nu var det alltså bara glasögonen kvar....
Då vi passerade p-platsen i Skattungbyn på hemvägen (där vi stannat på vägen till Orsa), låg mina brillor, så fint, på ett av borden, med den allra vackraste av utsikter som sällskap! Tack för det, Televerket!
Ser nu fram emot en stilla kväll framför dumburken. Lovely!