Träning med Nedansiljans gruppboende (som medlem innefattar detta även mig)!
Befinner mig ju i Furudal för stunden och bara det gör mig alldeles lycklig! Att sen ha turen att vara begåvad med ett gäng urtrevliga hundkompisar, är liksom lök på laxen. När jag knystade om att vi skulle komma upp, Släkten-är-värst och jag, blev jag inbjuden till sök- och lydnadsträning på direkten samt bokade in spårträning i samma stund. Har sagt det förut, men det tål att upprepas: Jag är verkligen jätteglad för dessa kontakter och att jag får hänga på, trots att det bara blir lite då och då!
Mötte upp gänget på OK-plattan (ni ser, såklart jag vet var det ligger) i Rättvik, för vidare färd till Leksand.
Man blir intelligent av hundträning, som ni ser! Hahahaha! För övrigt är hela kameran full med liknande foton - därav dagens rubrik...
Skogen var det inte tal om pga snö, så vi höll till på en plan som, till en början, var halvt oplogad. Men så vänliga som dom är, här i Dalarna, så kom det snart en kille med traktor och plog och plogade av hela ytan. Det är vad jag kallar service, det! Så mycket det blev dessutom, då vallarna blev höga och fina och perfekta som sökgömmor!
Tommy och överlyckliga Cross. Mitt hjärta klappar varmt för boxrar!
Oavsett kvalitet på bild, så måste jag lägga in denna. Jag är djupt imponerad av Tommy´s löpsteg och spänst! Mig tjatade dom minsann på, att jag skulle springa - vilket jag gjorde.... Det syntes bara inte under Rocken!
Näst på tur var Drama, och eftersom hon har lite taskig hörsel, så försökte jag, medels teckenspråk, förklara vad hon skulle göra.... Hahahha! Såklart inte - hon kan ju det här med sök, hon bästaste Drakmoster!
Nu kör vi!
Drama in my heart! Och dessutom syns det ju tydligt att jag springer!!!!
Den här bilden gillar jag!.
Vid ett av skicken, valde Spajk en något annorlunda väg, men vad gjorde väl det!?
Ytterligare en bild på dagens deltagare. Maria (det är hon som kravlar upp ur snön) var med som "praktikant" - undrar om hon nånsin mer tränar sök?!
Yoda hade, till en början, svårt att hitta figgen....
....och undra på det, så väl gömd som han är!
Skämt åsido, han skulle bara träna på den fasta rullen och det gick fullständigt lysande!
Och så var det dags igen... Var sjutton är själva hunden nu då ra´!?
Efter dessa rappa och föriga kelpisar, var det då dags för mannen i mitt liv, denna hund bland hundar, tävlingsobjektet framför andra - japp, lille Krut alltså! Säger bara: Fasen att han skulle gå in i någon av sina faser, tre veckor innan start i tvåan!!!!!!
Där är han, den förrädaren...
Krut´s och min ledstjärna har ju hittills varit vår fina kontakt.....
......vilket syns klart och tydligt just här! När jag kommer hem igen, ska jag läsa igenom våra tävlingsresultat, som tröst, där vi har toppoäng på just samarbetet. Jäkla hund! <3
Okej, viss ordning börjar i alla fall anas.
Där är han iväg, Kruten, med viss förståelse för ev halvdant resultat. Det är andra gången i hans liv, som han tränar sök nämligen.
Men han kom minsann tillbaka - i god stil dessutom - med lösrulle och allt. Lite duktig är han väl i alla fall då ra´.....
Han är så jäkla spänstig, att man liksom bara blir trött! Vilket, för övrigt, syns extremt tydligt på mig! Fast vill ni veta en hemlis? Jag älskar min Krut så hela hjärtat svämmar över! Ifall ni undrar alltså...
Avslutade detta lilla pass, med dagens fantastiska "praktikanter", Linda och Maria!
Mina favoritgullisar, Linda och Jersey!
Inget fel på koncentrationen, där inte!
Mission completed!
Och så fina Cliff tillsammans med Maria! Cliff ska bli tjänstehund, så här är det minsann inget att skratta åt, eller...
Vad säger du matte, ska vi ta busen eller vad!? Vilken härlig hund - han kommer säkert att lyckas fint i sitt kommande yrke!
Såhär härliga ser dessa gulliga människor ut egentligen!
Efter en underbart puttrig stund på café Siljan, med mycket skratt och allmänt babbel, fortsatte vi dagen med lydnadsträning. Måste införa fikapaus på café när jag kommer hem igen, det är en sak som är säker!
Efter en djuplodande diskussion om vilken plan vi skulle använda oss av (rena skämtet - i Stockholm är det mer snack om var man kan vara överhuvudtaget), beslutades det om en stor, härlig och plogad parkering vid Tegera Arena.
Vem säger att jag inte är intresserad av hockey?!
Ja, nu var det, som sagt, lydnad som stod på schemat. Vad synd, så sorgligt att tävlingshunden inte alls var inne på samma spår.... Faktum är att jag inte ens vet vilket spår han var inne på, Kruten. För första gången någonsin, pekade han fingret så smått och tyckte att jag kunde köra min jäkla lydnad för egen maskin. Nu är ju inte jag den typen av förare, som tycker att det är ok, så det blev såklart ordning och reda till slut - ändå - men jag insåg hur bortskämd jag är med en samarbetsvillig och förig hund!
Törs vi komma fram eller...?
Just här ser det ju bra ut.
Och så går det lite snett, och kanske något högt och sen ganska bra. Belöning! Körde bara korta pass för att hitta fokus...
Snyggt läggande och...
...mycket glad matte!
Spänningen är olidlig - ska jag kunna ta apportbocken medan han sitter still eller inte?! Kan meddela att det gick finfint!
Idag gick plötsligt fjärren himlans bra. Ingen kunde blli mer förvånad än just jag.
Carolin skulle visa lite pondus en stund, men Krut charmade såklart häcken av henne - också!
Camilla och Yoda gjorde ett supersnyggt treans program! Bry er inte om den smygande figuren på bilden... Hihi!
Hur skön är inte den här bilden?! Det kan i alla fall inte jag göra med varken Drama eller Krut!
Avslutade med lite lydnad med dagens stjärna inom familjen - dvs Drama! Allt satt som en smäck och hon var alldeles, alldeles underbar! Om Kruten ligger på minus? Jaa, kanske liiiite... Blink, blink!
Efter detta digra program och en avslutande fika i Rättvik, kunde vi dra oss tillbaka och har nu siktet inställt på en spårdag tillsammans med Linda, Kerstin och Gunilla imorgon. Ingen risk att det växer någon mossa på det här gänget inte!
skriven
Att man inte tänkt på det. Sökträning på en parkering och gömma sig bakom snövallarna.
Fast det krävs ju då snö. Fina Kruten och jag känner så väl igen känslan av hur mycket man älskar sin hund.
Känns som om jag läser om mig själv faktiskt. KRAAAM❤️❤️